På väg hem

Efter nästan två veckors semester i Sverige är vi nu på väg, hem.

Hem ljuva hem!

Hem har efter inflyttning i sommar kommit att bli på Öland också. Vårt hem, med våra möbler, dofter och rutiner i sommarhuset i Stora rör.

Men hem är också Frankfurt. Där har vi ännu mer fasta rutiner och alla våra och barnens saker. När man är bosatt utomlands blir man på ett sätt lite rotlös och de klassiska frågorna från nära och kära kommer alltsomoftast. ”Var är hemma för er? I vilket land ska ni bo sen?”

Saken är att ”hemma” är där familjen är. Där vi är samlade för att äta frukost tillsammans, dit vi återkommer efter utflykter eller träffar med vänner och familj och där vi kan stänga dörren om oss och bara vara själva. Det är hemma och kännetecknar trygghet, lugn och ro. Nu råkar det vara så att vi har två hem. Fantastiska två hem som vi trivs jättebra i. Att de dessutom ligger i två olika länder och miljöer är ju ett stort privilegium.

Jo, lite rotlösa är vi eftersom vi inte riktigt vet än vart vi tar vägen efter nyår. Mickes kontrakt går ut i vår och diskussionerna är igång. Många tycker det måste kännas jobbigt och lite stressande att inte veta. Kanske är det så en gnutta och stundvis vill man ha allt klart. Men skönt är att både min man och jag råkar vara rätt mycket av den äventyrslystna personen och för oss innebär det oftast spänning att inte alltid veta vad framtiden bjuder på. Det enda vi vet är att där familjen är, är också ”hemma”.

Framme

Efter en stormig natt i två olika betydelser, gungig och otäck med vågor som slog höga längs med båten och opraktisk med en klarvaken Meg fram till 01.45 (efter att ha sovit i bilen i väntan på ombordåkning) Och en sen incheckning, nådde vi till slut farmor Eva runt lunchtid och fick en välbehövd lunch i oss efter alla biltimmar och skräpmat.

Ytterligare några timmar senare parkerade vi vid huset i Stora rör och tog en härligt frisk höstpromenad ner till vattnet.

Och helt oväntat visade det sig att vårt bageri nere vid hamnen har öppet fram till december i år. Lyllos oss!

Hemma i huset blev det uppackning under ljudet av ”Eeeeemil!” och bokläsning i soffan …, som Mickes syster och man ställt dit då de precis sålt sin egen sommarstuga. Mycket praktiskt att plötsligt ha ett möblerat vardagsrum! Och så kul att se att tjejerna göra sig hemmastadda med en gång.

Nu är vi mätta och nöjda och hela familjen sover gott i sina sängar. Imorgon påbörjas förrådsbygget bredvid vårt hus och barnen och jag åker till mamma i Nybban och hälsar på familjen.

Två veckors lov

Stora rör – here we come! På bara några få dagar byter vi Mallorca till två veckors lov i Sverige.

Idag vid lunchtid stod vi klara och färdiga att påbörja bilresan när Micke kom hem och hämtade oss efter sin halvdag på jobbet. Nu väntar vi på att få åka ombord på båten i Rostock som vi ska övernatta på några timmar. Två av fem sover redan, det blåser och viner rejält runt bilen så jag undrar just hurdan den här båtresan blir.

Resan upp till Rostock gick jättebra. Tjejerna är otroligt duktiga på att resa nu, både med flyg och bil. Konstigt nog anpassar de sig till den långa bilfärden och rastlösheten som lätt uppstår.

Imorgon bitti åker vi av båten redan kl 07 och styr då ratten mot Malmö och kusinerna för att hämta upp en bilstol, innan den sista färden tar vid upp mot Öland. Vi ses där!

Vid liv!

Jodå, vid liv är jag. Men oj vilken lång paus det blev från skrivandet. Jag tyckte ändå att det fanns mycket tid till att uppdatera under veckan på Mallis, men så smög sig tröttheten och den totala avkopplingen på mig, och ja, utifrån det blev det en låååång paus.

Här kommer dock ett bildregn.

Underbar pool-bild, om jag får säga det själv ☺️.

Judits sedvanliga pose nuförtiden. Meg gör sitt bästa för att härma …😂

På utflykt till grannbyn.

Vårt fina hotell och poolområde!

Som de två största älskade plaskandet! Inga badkrukor där inte!

En av de många aktiviteter som pågick under dagarna. Vi hade fullt upp med att hålla koll på alla, och desto svårare att delta, såklart. Men vattengympa hann jag med (ibland), men det händer bara under semestertider och när det erbjuds runt hörnet i brist på övriga träningsmöjligheter (som kanske fanns men som jag inte tog 😉). Det var alltså gamlingarna och jag!

Tro inte att vi missade den dagliga Bingon kl. 16! Judit och Meg satt som klistrade för att få full pott. Och tänk, en dag vann de! Yeah!

Den här lilla njöt också under veckan.

Som ni säkert förstår var veckan HELT MAGISK och SÅ SKÖN! Tack Mallorca för att du visade dig från din bästa sida med fantastiskt väder och underbar miljö.

Ett trasigt flygplan

Resan blev utdragen och lång. Flygplanet vi skulle flyga med hade gått sönder (och då vet ni ju hur man tänker och känner, till och med en icke-flygrädd som jag vill ju nästan vända om och stanna hemma). Men resan fortsatte och två timmar senare landade vi på Mallis.

”Palmer, pappa, palmer.”

”Mamma, jag ser palmer.”

Micke och jag gjorde vårt bästa för att le och titta på de fantastiska träden. Men att dra iväg med tre småtjejer med packning och diverse babyprylar kräver tålamod.

Nu gick det otroligt smidigt och alla tre var fantastiskt duktiga på att anpassa resan. De bar sina handbagage hela vägen, till och med på stapplande ben efter att ha somnat i bussen och vi checkade in på hotellet strax efter 23 igår kväll.

Nu ska vi upp och se vad första dagen bjuder på.

Today is THE day

We’re going to Mallorca!

Igår lunchade jag med mina två nära vänner, Erika till vänster och Eleonora till höger. Båda två är italienskor. Erika har tre barn som jag, Eleonora är gravid med sin tredje tjej. Ni förstår att vi har mycket att prata om.

Vi träffades på ”vår” vanliga fiskrestaurang. Det har kommit att bli vårt ställe för lunch då Eleonora har tysklektioner precis i närheten och det är smidigt för Erika att parkera från sitt håll. För mig tar det fem minuter att gå!

Dessa kvinnor, så mycket jag uppskattar vår vänskap och möjligheten att diskutera likheter och olikheter, när det gäller barnen framförallt. Vi kan skratta och gråta tillsammans över alla (roliga, märkliga och otroliga) situationer vi kan ha med våra familjer. Det här är något vi behöver – att få komma iväg och träffas för en stunds skratt och för att fylla på med ny energi. Efter lunchen hade jag mycket mer energi till att fortsätta packa inför resan, än vad jag kände på morgonen (jag som konstigt nog ogillar att packa).

Ikväll åker vi! Mot en veckas semester på härliga … MALLIS, yeah!!!

De stora och den lilla

Aktiviteterna denna vecka är som följer:

Judit och Meg har varsin ”outing” med skolan. För Meg var det allra första utflykten med Ms Davidson vilket innebär att barnen förväntas promenera med ryggsäck och vattenflaska utan gnäll till ett närliggande ställe.

Detta hade gått jättebra, förmodligen för att Meg själv var laddad till tänderna med ”backpack and water bottle” redan kvällen innan.

För Judit är det outing idag. Hon är mer van vid att gå på utflykt och vet vad hon ska ha med sig. Idag skulle hela klassen ta sig ut till en bondgård utanför Frankfurt för att lära sig mer om djurens foder.

Här hemma har vi börjat en ny härlig tid – kladdtiden de lux! Fasen vilken jobbig tid det här är, men samtidigt rolig när hon gillar det som erbjuds. Nu under förkylningstider har jag inte mixat så mycket ny mat, men olika fruktpuréer gillar hon.

För övrigt går planerna ut på att ta sig så nära man kan till systrarna … som gärna flyttar längre och längre ifrån sin lillasyster eftersom ”mamma, hon stör!!!”

Men ibland får hon vara med och leka. Som här när de kom på att leka skepp med blöjpaketet som levererades.

Och bara Holly får vara med så är det bra. Då skiner hon upp som aldrig förr.

Jobb- och lekhelg

Det blev en helg i lekplatsens tecken, minst sagt! Micke jobbade hela helgen så tjejerna och jag roade oss själva. På lekplatser.

Lördagen började bra med god croissant-frukost. Sen klädde vi oss och var iväg runt 10.30.

Om man fick byta med henne …

Efter några korta ärenden på stan, bl.a. godisinköp, var vi på helgens första lekplats.

Här lektes det i timmar, med en road (till en början skeptisk) Holly …

… som snart insåg det roliga …

… för att ha sen SUPERkul!

Sen fick vi två hålla till godo med att på avstånd följa Judit och Meg i deras lek.

Och för att fördriva tiden på bättre sätt drack vi dyyyrt kaffe (det enda som finns att tillgå i närheten).

I blåsigt väder. Med vad gör väl det med gott kaffe och glada barn.

På kvällen myste vi framför Emil i Lönneberga, vilket jag tycker är lika toppen som Meg.

Söndagen började med en sång som Judit lärt sig i skolan som hon gick och nynnade på hela morgonen.

Och tyvärr blev det inga bilder från söndagens lekplats och aktiviteter. Det blev dock en del filmande eftersom Judit ville jag skulle filma henne i allt hon gjorde efter att hon förstått vitsen med att kunna se sig själv.

I allt måttligt roligt med att hänga på lekplatser hela helgen gjorde tjejerna, med betoning på Meg, det ändå till en riktigt rolig stund på eftermiddagen.

Den här tjejen, alltså! Jag skrattar fortfarande varje gång jag hör henne. Snacka om entusiasm! Henne skulle varje Marathon-löpare ha bredvid sig!

När Micke kom hem på söndagskvällen var vi båda trötta efter helgen, han av jobb alla helgens timmar, jag av att rådda tre barn med mat, dryck, och alla toalettbesök utomhus.

Det blev en annorlunda helg för oss, om ändå en trevlig sådan! Nu är det måndag igen och på torsdag åker vi! Jippi!

Fredagsmys

Tjejerna hämtades tre idag. Jag ska göra det till en stående tid eftersom det är fredag, sista dagen i skolveckan och de flesta faktiskt hämtas den tiden. Vi tog en omväg hem med glassinköp och färska frallor på vårt bageri inför helgfrukostarna.

I helgen blir jag själv med tjejerna då Micke ska jobba med en speciell sak på jobbet som bara kan göras när inga andra är där, dvs på helgen. Till sin hjälp har han fyra svenska kolleger som är nerflugna från Stockholm över helgen.

Fredagsmyset bestod av fläskfile med kantareller till middag och senare snacks framför Lotta på Bråkmakargatan.

Eftersom jag missade bilder idag bjuder jag på matlagningen, som en annan mat-Tina 😂.

Brynt fläskfile

Förvällda och smörstekta kantareller

Tillsammans med mozzarella läggs allt i en ugnsform.

Voila! Ut kommer resultatet som serveras med brunsås och ris (eller överblivet potatismos som var Judits önskemål).

Fika!

Jag har väl aldrig egentligen tänkt på vårt svenska ord ”fika”. Det är ju genialt. Det finns ingen liknande översättning i vare sig tyska eller engelska.

Igår eftermiddag fick jag använda det genialiska ordet, om än på svenska. Amalia och jag hade bestämt oss för att äta glass och därför styrde vi stegen mot Brixia. Men när vi kommer dit och vädret inte var topp kände jag mig mer sugen på en klassisk fika med kaffe och kaka, eller ja, i det här fallet en bakelse med myyycket grädde 😉.

I det här landet är det ingen självklarhet, snarare ett undantag att man får grädde eller glass till en söt paj- eller tårtbit. Så när jag väl gjort mig förstådd för att få något av det till min valda citronpajbit får jag in en rejäl laddning grädde till. Förmodligen i hopp om att få tyst på mig. Amalia och jag skrattade högt, men vet ni, allt gick ner! Likaså Amalias tre beställda glasskulor! Men sen är vi ju två ammande kvinnor som får passa på så länge vi har våra hungriga tjejer klängandes på oss, dagar som nätter …!