Bloggen nedlagd?

Nähe, egentligen inte och absolut inte medvetet eller frivilligt, men visst kan det tyckas så. Jag menar Lucia 2018, när var det, hela förra året!

Ni är ganska många nu som har frågat ”Vad händer, är bloggen nedlagd, varför skriver du inte längre?”
Därför ska jag göra ett försök till att förklara vad som hände och varför jag inte fann lusten till att skriva så mycket för…., en tid.

Julen 2018 närmade sig och tjejerna och jag åkte hem till Sverige och bodde hos min mamma innan Micke anslöt dagarna före julafton. Redan på vägen upp till Sverige var vi krassliga och Holly var kolossalt gnällig. Resultatet av denna ”vanliga” krasslighet blev något influensalikt hos oss allihop inklusive mig själv med hög feber, och så dubbelsidig öroninflammation på Holly. Så ja, vi dök, helt enkelt. Djupt.

Som grädden på det lilla moset kom Micke upp från Frankfurt och berättade att beslutet är taget om vår framtid och det innebär att vi kommer att flytta hem. Hm…, det beskedet tog hårt på mig och jag har fortfarande svårt att förstå att vi ska lämna det här livet. Det är konstigt att det är först när det ställs på sin spets som man förstår hur rotade vi ändå är här. Jag/vi har så många vänner runt omkring oss efter tre år och jag inser att det är mycket som jag tar för givet i vardagen idag som kommer att försvinna snart.

Jag tror också att det är extra tufft att lämna livet i Frankfurt eftersom allt vi har upplevt och erfarit har vi gjort tillsammans med barnen, och känslorna blir så mycket starkare med en gång då. Herregud, vi har ju till och med fått en tredje dotter i det här landet. Vi har gått igenom en graviditet och en förlossning med ett nytt språk och i en ny kultur. Det sätter … hm,.. sina spår/känslor.

Och den kanske viktigaste detaljen – språket! Idag pratar Judit obehindrat svenska, engelska och tyska. Meg pratar och gör sig förstådd på svenska och engelska och är på god väg att utveckla tyskan. Vad händer med de kunskaperna? Kommer tjejerna att glömma språken? Så ja, den här lilla detaljen sörjer jag mycket eftersom jag tycker språk och kommunikation är så viktigt.

Samtidigt ska det naturligtvis bli spännande att komma tillbaka till Sverige. Vi ser fram emot att visa Meg Stockholm, anpassa och göra om vår lägenhet i Gröndal och se hur vardagslivet ska komma att te sig i storstaden med tre barn. Och självklart ska det bli enormt kul att umgås med våra gamla vänner igen på ett avslappnat och svenskt sätt.

Men ett tag till kommer jag att ha svårt att ropa jippi om hemflytten, jag behöver några månader till, kanske till och med hela våren 😉.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s