Det är inte lätt att hitta tillfälle att njuta av Lucia i Frankfurt eftersom det naturligtvis inte firas här, alls!

Men igår, precis som tidigare två år, var vi på plats för att titta på Micke som stjärngosse i det sedvanliga SEB-tåget.

Visst är de stiliga, herrarna med de vita nattlinnena över kostymerna! Och så en strut på huvudet och en pinne i handen, det är annan syn än de allvarsamma och stiliga männen man annars möter nere i lobbyn. Men det är uppskattat att svenskarna gör det här varje år och det finns inga ursäkter för att inte vara med!

Barnen och jag fixade att vara på plats 8.45 men det var på håret, det ska jag villigt erkänna. Jag sprang med vagnen och de två största sparkade. Ner i tunnelbanan och sen sprutade vi den sista lilla biten innan vi kunde pusta ut nere i lobbyn, utan att Lucia-tåget gjort entré (… som förra året ☺️), tack och lov!

Holly var förstummad av sång och de konstiga människorna. Precis som tidigare år gör vi själva stor entré av att vara där med barn. Alla (!) ler och uppskattar vår närvaro (hoppas jag). I alla fall servas vi av alla möjliga med glögg och pepparkakor och många vill komma fram och prata.

Men efter en stund vill pappa Micke att vi ska säga hejdå och gå. Jag förstår verkligen inte varför, vi som alltid har så roligt när vi är där med att snurra på stolarna, bajsa på den stora Fina toaletten och smula ner heltäckningsmattan?!

Nu är Lucia förbi och vi sitter i bilen på väg till kusinerna i Malmö, som är första stoppet. På söndag åker vi vidare med farmor Eva mot mormor och Saga i Nybro.

Nu väntar jul och nyår i Sverige som vi av förklarliga anledningar inte fick förra året.