Kompisar

I den här åldern har de små alla och inga kompisar. För just nu gäller det att röra sig, känna, klämma och tugga på ALLT (inklusive kompisen om han/hon känns tuggvänlig).

Holly och Lennon träffas nästan varje dag, på något sätt. Antingen längre stunder när Sue och jag tar en kaffe ihop eller kortare vid lämning och hämtning. Och på ett konstigt vänster funkar de bra tillsammans, så bra i alla fall att de kan sitta bredvid varandra och tugga på något och inte alltid varandra. Men jo, en och annan ”vältolycka” blir det ju mellan varven.

Lennon börjar bli riktigt stor och stark och går nog om Holly i vikt nu trots sina 6 levnadsveckor färre på jorden. Men Holly sätter man sig inte på. Hon är stark i nyporna och målvedveten. Och framförallt vill hon som de andra tjejerna – leka. Om det innebär att man slår sig, välter eller får en leksak drämd i ansiktet gör inte så mycket. Hon står ut med det mesta i leken på roliga, nya platser. Annat är det när vi är ensamma hemma, då är gråt och tandagnissel för minsta lilla.

Igår morse fikade vi med en annan gemensam vän som behövde lite extra omtanke och stöd inför ett möte med sin chef där hon skulle säga upp sig, på sin egen födelsedag, till råga på allt. Kombinationen var inte den bästa.

Och medan vi pratade avtal, jobb och chefskap passade de här på att krypa halvvägs in till bagaren eller bakom disken till tanterna som säljer de goda bröden, till deras stora förtjusning, såklart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s