Making friends

Idag var Holly och jag bjudna till Erika och Gea, tillsammans med några gemensamma vänner. Gea är tre månader äldre än Holly och har precis tagit sina första steg. Gea och Holly har träffats flera gånger tidigare men faktum är att det var ett tag sen.

Jag såg hur inspirerad Holly blev av Geas stapplande steg. Hon såg förmodligen upp till Gea och var kanske till och med lite avundsjuk på hennes förmåga att kunna gå.

Men lika intressant var Holly för Gea eftersom Holly är rätt stark, både viljestark och fysisk stark för att dra sig upp till saker och gå med gåvagn. Det var roligt att se hur de båda interagerade med varandra och Erika och jag kom överens om att ses mycket snart igen. Inte bara för barnens skull utan också för oss själva.

Erika har kommit att bli en nära vän till mig. Vi har tre barn båda två och alla barnen är i princip jämngamla. Och vi kan verkligen prata om allt mellan himmel och jord, som man så mycket behöver kunna göra med en sann vän i samma situation som en själv under småbarnsåren.

Nu ska jag strax gå och hämta tjejerna, inget särskilt står på agendan denna eftermiddag. Det blir dusch och middagsbestyr tills Micke kommer hem ikväll.

På återseende!

Kompisar

I den här åldern har de små alla och inga kompisar. För just nu gäller det att röra sig, känna, klämma och tugga på ALLT (inklusive kompisen om han/hon känns tuggvänlig).

Holly och Lennon träffas nästan varje dag, på något sätt. Antingen längre stunder när Sue och jag tar en kaffe ihop eller kortare vid lämning och hämtning. Och på ett konstigt vänster funkar de bra tillsammans, så bra i alla fall att de kan sitta bredvid varandra och tugga på något och inte alltid varandra. Men jo, en och annan ”vältolycka” blir det ju mellan varven.

Lennon börjar bli riktigt stor och stark och går nog om Holly i vikt nu trots sina 6 levnadsveckor färre på jorden. Men Holly sätter man sig inte på. Hon är stark i nyporna och målvedveten. Och framförallt vill hon som de andra tjejerna – leka. Om det innebär att man slår sig, välter eller får en leksak drämd i ansiktet gör inte så mycket. Hon står ut med det mesta i leken på roliga, nya platser. Annat är det när vi är ensamma hemma, då är gråt och tandagnissel för minsta lilla.

Igår morse fikade vi med en annan gemensam vän som behövde lite extra omtanke och stöd inför ett möte med sin chef där hon skulle säga upp sig, på sin egen födelsedag, till råga på allt. Kombinationen var inte den bästa.

Och medan vi pratade avtal, jobb och chefskap passade de här på att krypa halvvägs in till bagaren eller bakom disken till tanterna som säljer de goda bröden, till deras stora förtjusning, såklart.

Helgen

Helgen inleddes på bästa sätt med gemensam lunch hos Sue för att fira hennes 37-åriga födelsedag. Alla våra gemensamma vänner var där vilket blev en mysig stund för att uppdatera oss om hur läget är i alla familjer såhär i juletider.

För herregud, julen står ju nästan (!) runt hörnet. Jag kände en viss stress av tanken när den slog mig och därför åkte julkartongen upp redan i helgen. Jag vet, en vecka för tidigt, men med tre barn gäller det att ha framförhållning. Man vet aldrig vad som händer under veckan till advent och om tid för julpynt ges. Så därför …

… kom till och med julkransen upp utanför dörren.

Tomtar och julblommor i hallen.

Julstjärnan i köket och lite annat smått och gott i de övriga rummen. Men det får ni se bilder på senare.

Nu har vi just fått hem den här stjärnan. Hon har varit på ett födelsedagskalas i eftermiddag, som spenderades på ett keramikställe inte långt från oss. Där fick de välja varsitt föremål som målas på plats. Sedan bränns det några dagar senare i fina färger och upphämtas av oss när det har torkat och är helt färdigt. Av föremålet att döma kan ni kanske förstå vad som är poppis just nu. ”Mamma, kan jag få en egen …?” Jo, jag tackar ja, det kommer aldrig ens att komma en ynka liten fisk eller katt innanför våra trösklar. Någonsin!

Gamla goa tider

Adelina. Roliga, artiga och snälla Adelina som Judit så ofta och gärna lekte med i Ms Davidsons grupp. Nu går Judit och Adelina i parallellklasser och träffas varje dag ute på skolgården.

Idag fick de chansen att leka ensamma, i lugn och ro och precis som på ”den gamla goa tiden”.

Till middag hade jag gjort en rejäl laddning köttbullar, som tjejerna också ska få ta med sig till förskolan imorgon. Thanksgiving firas nämligen på skolan imorgon och alla familjer förväntas bidra med något i matväg.

I familjen Warsén firades idag att den här lilla tjejen blir 9 månader. Vart tar tiden vägen?

En vanlig tisdag

Vi gör ingenting och precis allting om dagarna. Jag förstår inte vad vi gör men det går i ett just nu och om en månad åker vi hem till Sverige för att fira jul. Det är inte KLOKT! …och vi längtar.

Idag stannade Holly och jag hemma. Jag hade tänkt ge mig iväg och titta på julpresenter till Judits lärare, klassrepresentant som jag är. Men Holly har fortfarande hosta och en ihållande dum förkylning så jag ville inte dra ut henne i det kalla, grå vädret.

Imorgon har vi en tid hos läkaren för att kolla upp henne och så ska vi luncha med Micke därefter.

I eftermiddags var det gym class för Judit och Juna. Sue lämnade tjejerna och jag hämtade dem. Med oss hem fick vi en hel kasse full med kläder som Juna växt ur. Lyx och julafton för Judit! Ikväll var det inga problem att göra sig i ordning i ny pyjamas.

Imorgon väntar playdate med Adelina. Och på torsdag är det Thanksgiving vilket innebär att tjejerna ska ha med sig något ätbart till skola och dela med sig av. Och eftersom Adelina stannar på middag imorgon kör jag ihop de här aktiviteterna gör en stor laddning svenska köttbullar.

God natt!

Hrudyaa

Veckans första eftermiddag fick jag med mig tre tjejer hem från skolan. Dagens playdate var planerad med Hrudyaa, Judits indiska klasskompis.

Hrudyaa åker till Indien med sin mamma och pappa i tre veckor på fredag. Så det var verkligen roligt att vi snabbt kunde planera in den här träffen.

  • Jag log gott för mig själv när vi satt och åt middag tillsammans på kvällen. Hrudyaa tackade snällt nej till min vegetariska currygryta, som jag tänkte kanske skulle kunna gå hem hos denna indiska lilla tjej. Men vad kan egentligen gå upp mot en riktig hemmagjord currygryta som hon får hemma?! Hon frågade istället artigt om vi inte hade naanbröd hemma 😂. Jotack, det hade vi mer än gärna haft, men tyvärr.
  • Idag står det gym class på eftermiddagsschemat. Imorgon blir det en ny playdate här hemma, den här gången med Adelina.
  • En dag på stan

    Ja, så blev det i lördags med diverse inköp, varav ett var fisk till kvällens middag. Dock inte Marulk som på bilden, men visst är den läcker!

    Det är en ren fröjd att strosa omkring på fiskavdelningen och prata om alla häftiga fiskar. Kanske inte för luktens skull lika mycket, men tjejerna tycker det är spännande och till och med lite halvläskigt emellanåt.

    För oss blev det fish ‘n chips på kvällen, som Judit surade halva fredagen över att hon bommade när hon inte kunde äta skolans utlovade lunch bestående av just detta.

    Micke stod tacksamt för middagen med Meg som assisterande servitris. Snyggt upplagt blev det dessutom efter kockens pedagogiska ritning. På vägen hem från stan stannade vi till på Brixia med en sovande Holly i vagnen och (kors i taket) vi fick därmed chans att fika i lugn och ro. Lyx, kallas detta med betoning på lyx!

    Vi tog beslut om varsitt val av bakelse-likt, italienskt bakverk och njöt som få eftersom allt är gott här. Judit och jag skulle kunna vräkt i oss allihop, ju gräddigare (menat mascarpone-krämigt) desto bättre!

    Meg är mer kräsen och ville hellre återgå till sitt lördagsgodis.

    Idag spenderande vi eftermiddagen hos våra vänner Zehra och Özgur och deras två barn, Tomris och Teoman. Barnen är jämngamla med Judit och Meg och till Megs stora förtjusning har Teoman hela rummet fullt med ”Feuerwehr” och ”Polizei”. Vilken lycka!

    Några bilder blev det inte, då vi var upptagna med att äta och fika, äta lite till och avsluta besöket med att packa med oss resterande kakor hem 😉.

    Nu ska jag lägga ner en sovandes Holly och sen själv krypa ner i sängen. I morgon är det ny vecka och med det väntar nya äventyr – redan imorgon en playdate med Hrudyaa, en indisk klasskompis till Judit.

    Kaffedate för stora och små

    Igår hade Holly och jag en fixar- städ- plock-dag här hemma, men när klockan var närmare två och jag började känna det starka kaffesuget och Sue väldigt lägligt bjöd in mig och Zehra på kaffe hos henne var jag inte sen på att tacka ja. Det var skönt att komma ifrån hushållet efter dagens städtimmar (som i ärlighetens namn inte blir så effektiva med Holly runt benen).

    Hos Sue satt vi i två timmar innan vi hämtade barnen i samlad trupp kl 16. Judit hade play date igår med en nyfunnen vän som bor ett kvarter bort så för Holly och mig innebar det hämtning av Meg (som aldrig vill gå hem nuförtiden när jag hämtar). Igår stod hon och tjurade länge innan hon fick på sig kläderna och följde med. Och tur är det väl att det är åt det hållet och inte tvärtom.

    Holly håller också på att skaffa sig vänner. Närmsta (och hittills enda 😉) vännen är 6 veckor yngre Lennon. De här två kör på rätt hårt när vi ses nu, tillsammans eller åt varsitt håll. Igår hade de himla kul tillsammans. Nya grejen är att flytta runt möbler, helst stolar som kanar bra på golven.

    Parad med öppen himmel

    Gahhh, dagarna bara flyger fram! Jag vet inte riktigt vad vi fyller dem med. Jag antar att vardagen med förskola, skola, lite aktiviteter och playdates är tillräckligt för att tiden ska gå. Fort.

    I måndags var det ”lantern-parad” på skolan. Det här var första året som skolan anordnade en egen och det var bitvis rätt kaotiskt med alla familjer som skulle gå tillsammans, stanna och sjunga den traditionsenliga St Martins-sången och sen gå igen.

    Men runt kom alla, dock inte så mycket längre, för precis när vi skulle avrunda med brasa, varm saft och prezels på skolans bakgård öppnade himlen sig och stora regndroppar föll. I princip alla sprang därifrån i ren flykt från de stora, stora regndropparna och fortsatte direkt hem eller in i sina bilar. Jaja, tur att vi ändå hann runt och barnen hann lysa med sina lyktor i mörkret innan kvällen fick ett abrupt slut.

    Bilderna blev få och inte så bra …

    Här kommer istället två från helgens lekplatsbesök.

    Lanterner in making

    Så var det dags igen. St Martin’s Day is coming up …!

    Igår var det lanternskapande hela dagen lång. Först i Megs grupp och på eftermiddagen hos Judit en våning upp. Där är jag dessutom klassrepresentant i år och ansvarig för material och hela skapandeproceduren.

    My god, så trött jag var i huvudet efter den dagen, dels för den minst sagt hööööga ljudnivån i skolmiljö som jag inte längre är så van vid, dels för att jag var ansvarig och höll i trådarna hos Judit på eftermiddagen MED Holly hängandes på armen hela tiden.

    ”Wow, you’re such a supermom!” hörde jag någon säga bakom ryggen när jag stod med Holly på armen och samtidigt hjälpte Meg med ”number two” på en galet trång och miniliten barntoalett. Sekunden efter var vi tillbaka i pysslet och jag jobbade i 200 för att få färdigt den (förbannade) lanternen samtidigt som jag jagade en krypandes, gnagandes (på alla hundra bacillsaker) och ibland skrikandes Holly på golvet. Meg själv (som helst skulle ha hjälpt till) låg mest över eller under bordet och lekte med sina kompisar. So ja, etwas stressig war das!

    Svetten rann längs ryggen men mitt i allt det komiska kunde jag ändå känna en viss tillfredställelse i att någon såg min ”situation” och lyfte mig i mammarollen. Jag tror bestämt att ni ser mitt tappra försök att se glad och engagerad ut när Sue knäppte av bilden på mig, men i ärlighetens namn måste ni också erkänna att det fullkomligt lyser frustration om mig 😂.

    Men så här blev resultatet efter att 20 föräldrar jobbat så svetten lackade i 1 1/2 timmar. Fina ändå, eller hur!

    Judits lantern blev så här fin! Hennes grupp är stjärnor (Stars). Därför gjorde jag det mycket enkelt för mig själv och alla andra (föräldrar!😉) i skapandet och föreslog en fantasifull stjärndekoration på gruppens lanterner.

    På måndag är det dags för den årliga St Martins-paraden. Återkommer då med bilder på en glittrande, glimmande lantern walk.