Kaffedate för stora och små

Igår hade Holly och jag en fixar- städ- plock-dag här hemma, men när klockan var närmare två och jag började känna det starka kaffesuget och Sue väldigt lägligt bjöd in mig och Zehra på kaffe hos henne var jag inte sen på att tacka ja. Det var skönt att komma ifrån hushållet efter dagens städtimmar (som i ärlighetens namn inte blir så effektiva med Holly runt benen).

Hos Sue satt vi i två timmar innan vi hämtade barnen i samlad trupp kl 16. Judit hade play date igår med en nyfunnen vän som bor ett kvarter bort så för Holly och mig innebar det hämtning av Meg (som aldrig vill gå hem nuförtiden när jag hämtar). Igår stod hon och tjurade länge innan hon fick på sig kläderna och följde med. Och tur är det väl att det är åt det hållet och inte tvärtom.

Holly håller också på att skaffa sig vänner. Närmsta (och hittills enda 😉) vännen är 6 veckor yngre Lennon. De här två kör på rätt hårt när vi ses nu, tillsammans eller åt varsitt håll. Igår hade de himla kul tillsammans. Nya grejen är att flytta runt möbler, helst stolar som kanar bra på golven.

Parad med öppen himmel

Gahhh, dagarna bara flyger fram! Jag vet inte riktigt vad vi fyller dem med. Jag antar att vardagen med förskola, skola, lite aktiviteter och playdates är tillräckligt för att tiden ska gå. Fort.

I måndags var det ”lantern-parad” på skolan. Det här var första året som skolan anordnade en egen och det var bitvis rätt kaotiskt med alla familjer som skulle gå tillsammans, stanna och sjunga den traditionsenliga St Martins-sången och sen gå igen.

Men runt kom alla, dock inte så mycket längre, för precis när vi skulle avrunda med brasa, varm saft och prezels på skolans bakgård öppnade himlen sig och stora regndroppar föll. I princip alla sprang därifrån i ren flykt från de stora, stora regndropparna och fortsatte direkt hem eller in i sina bilar. Jaja, tur att vi ändå hann runt och barnen hann lysa med sina lyktor i mörkret innan kvällen fick ett abrupt slut.

Bilderna blev få och inte så bra …

Här kommer istället två från helgens lekplatsbesök.

Lanterner in making

Så var det dags igen. St Martin’s Day is coming up …!

Igår var det lanternskapande hela dagen lång. Först i Megs grupp och på eftermiddagen hos Judit en våning upp. Där är jag dessutom klassrepresentant i år och ansvarig för material och hela skapandeproceduren.

My god, så trött jag var i huvudet efter den dagen, dels för den minst sagt hööööga ljudnivån i skolmiljö som jag inte längre är så van vid, dels för att jag var ansvarig och höll i trådarna hos Judit på eftermiddagen MED Holly hängandes på armen hela tiden.

”Wow, you’re such a supermom!” hörde jag någon säga bakom ryggen när jag stod med Holly på armen och samtidigt hjälpte Meg med ”number two” på en galet trång och miniliten barntoalett. Sekunden efter var vi tillbaka i pysslet och jag jobbade i 200 för att få färdigt den (förbannade) lanternen samtidigt som jag jagade en krypandes, gnagandes (på alla hundra bacillsaker) och ibland skrikandes Holly på golvet. Meg själv (som helst skulle ha hjälpt till) låg mest över eller under bordet och lekte med sina kompisar. So ja, etwas stressig war das!

Svetten rann längs ryggen men mitt i allt det komiska kunde jag ändå känna en viss tillfredställelse i att någon såg min ”situation” och lyfte mig i mammarollen. Jag tror bestämt att ni ser mitt tappra försök att se glad och engagerad ut när Sue knäppte av bilden på mig, men i ärlighetens namn måste ni också erkänna att det fullkomligt lyser frustration om mig 😂.

Men så här blev resultatet efter att 20 föräldrar jobbat så svetten lackade i 1 1/2 timmar. Fina ändå, eller hur!

Judits lantern blev så här fin! Hennes grupp är stjärnor (Stars). Därför gjorde jag det mycket enkelt för mig själv och alla andra (föräldrar!😉) i skapandet och föreslog en fantasifull stjärndekoration på gruppens lanterner.

På måndag är det dags för den årliga St Martins-paraden. Återkommer då med bilder på en glittrande, glimmande lantern walk.

Halloween 2018

Ett helt åt sen sist, ett helt år sen prinsessan och Pippi Långstrump. För så såg de ut Halloween 2017. Meg kör fortfarande Astrid Lindgren-tema och Judit har blivit stor. Hon skulle minsann inte vara någon fånig prinsessa i år. Och precis som hennes jämngamla kompisar kom det istället ett gäng häxor till skolan, spända, förväntansfulla och mycket stolta över sina, i år, läskiga häxklänningar.

Den här tjejen är man ju bara för glad över. Hon skulle inte vara prinsessa, inte Ida utan Emil. Tvärsäker. Och med lite hjälp från vänners pojkar fixade vi Emil-utklädnad. Och visst blev hon fin. Med bössa och keps!

Efter skolan mötte vi upp Micke och så gick vi, liksom halva skolan, en spännande, läskig, och väldigt rolig (och social för föräldrarna) Halloween-walk i vårt område. Karta och familjer som bjöd in för trick och treat var förberett. Det var bara för barnen att sticka till påsen och så fylldes den med godis. Tänk er vilken julafton. Sen hade varenda förälder ett visst sjå med att komma överens med sina barn om hur mycket de skulle äta före onsdagsmiddagen. Diskussionerna gick varma hos varje sällskap under promenaden.