Fyrkantigt läkarbesök

Kl. 07.20 var vi på väg, Judit och jag, med smörgås och vattenflaska. Målet var …., hm, vad hette det nu på tyska? … äh, jugendamt-något, eller gesundheits …-något, kanske. I alla fall måste alla barn som ska börja skolan åka hit (inne i stan) och göra en rad olika standardtester, vägas och mätas och hoppa jämfota, typ.

Judit klarade alla tester jättefint, och allt skedde på tyska. Det var liksom halva poängen med besöket – att se så de barn som ska börja skolan är mogna i språk och utveckling.

De enda noteringarna som fördes upp svart på vitt var att hon inte fick till grammatiken, plural, på tyska perfekt. Jo, ja tackar ja för den noteringen. Jag fattade inte ens vad kärr … sa, till skillnad från Judit som förstod precis vad hon skulle göra.

Den andra noteringen var ”blygsamhet”, för att Judit plötsligt vägrade klä av sig för att bli undersökt. Jag höll till slut på att lappa till damen för hennes skyndsamhet och till synes oförmåga att se vad som stod på tok. Att ett barn ogärna klär av sig inför en främmande människa, på ett helt nytt ställe och där allt behandlas på tyska är för mig HELT förståeligt. Om nu nudisttyskarna inte tycker som jag så får det vara så, men kom inte och tyck att min dotter är ovanligt blyg eller märklig på grund av detta! Innerst inne var jag rätt nöjd att Judit reagerade såhär.

Nu gick det bra till slut och en stund senare mötte vi upp Micke och Holly inne i stan för avlösning.

På eftermiddagen hämtade jag tre tjejer varav de två äldsta var ordentligt spralliga och glada. Judit skulle nämligen ha med sig Alexandra 7 år hem till oss för lek och middag. De två lekte och lekte och lekte, och lekte lite till. Vilken skillnad det är att ha äldre tjejer över på playdate! Allt är mycket mer sansat och ordnat i lekarna, till skillnad mot stimmet, flamset och fyraårsgnabbet som varat hos oss ett bra tag. När det är såhär kan jag ha Judits kompisar över varje dag.

Eftersom Alexandras mamma är halvdansk, tänkte jag att Alexandra måste veta vad köttbullar är och gjorde därför svenska köttfärsbiffar med potatismos och lingonsylt. Oj, som de åt! Jag gissar att Alexandra fick ner fyra biffar och Judit åt hon också av bara farten.

När Alexandra gått på kvällen vände sig min käre man till mig och sa ”Jaha, så nu förstår jag varifrån det där vickandet på rumpan kommer och armarna som far ut till höger och vänster som i något slags dans.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s