Ett trasigt flygplan

Resan blev utdragen och lång. Flygplanet vi skulle flyga med hade gått sönder (och då vet ni ju hur man tänker och känner, till och med en icke-flygrädd som jag vill ju nästan vända om och stanna hemma). Men resan fortsatte och två timmar senare landade vi på Mallis.

”Palmer, pappa, palmer.”

”Mamma, jag ser palmer.”

Micke och jag gjorde vårt bästa för att le och titta på de fantastiska träden. Men att dra iväg med tre småtjejer med packning och diverse babyprylar kräver tålamod.

Nu gick det otroligt smidigt och alla tre var fantastiskt duktiga på att anpassa resan. De bar sina handbagage hela vägen, till och med på stapplande ben efter att ha somnat i bussen och vi checkade in på hotellet strax efter 23 igår kväll.

Nu ska vi upp och se vad första dagen bjuder på.

Today is THE day

We’re going to Mallorca!

Igår lunchade jag med mina två nära vänner, Erika till vänster och Eleonora till höger. Båda två är italienskor. Erika har tre barn som jag, Eleonora är gravid med sin tredje tjej. Ni förstår att vi har mycket att prata om.

Vi träffades på ”vår” vanliga fiskrestaurang. Det har kommit att bli vårt ställe för lunch då Eleonora har tysklektioner precis i närheten och det är smidigt för Erika att parkera från sitt håll. För mig tar det fem minuter att gå!

Dessa kvinnor, så mycket jag uppskattar vår vänskap och möjligheten att diskutera likheter och olikheter, när det gäller barnen framförallt. Vi kan skratta och gråta tillsammans över alla (roliga, märkliga och otroliga) situationer vi kan ha med våra familjer. Det här är något vi behöver – att få komma iväg och träffas för en stunds skratt och för att fylla på med ny energi. Efter lunchen hade jag mycket mer energi till att fortsätta packa inför resan, än vad jag kände på morgonen (jag som konstigt nog ogillar att packa).

Ikväll åker vi! Mot en veckas semester på härliga … MALLIS, yeah!!!

De stora och den lilla

Aktiviteterna denna vecka är som följer:

Judit och Meg har varsin ”outing” med skolan. För Meg var det allra första utflykten med Ms Davidson vilket innebär att barnen förväntas promenera med ryggsäck och vattenflaska utan gnäll till ett närliggande ställe.

Detta hade gått jättebra, förmodligen för att Meg själv var laddad till tänderna med ”backpack and water bottle” redan kvällen innan.

För Judit är det outing idag. Hon är mer van vid att gå på utflykt och vet vad hon ska ha med sig. Idag skulle hela klassen ta sig ut till en bondgård utanför Frankfurt för att lära sig mer om djurens foder.

Här hemma har vi börjat en ny härlig tid – kladdtiden de lux! Fasen vilken jobbig tid det här är, men samtidigt rolig när hon gillar det som erbjuds. Nu under förkylningstider har jag inte mixat så mycket ny mat, men olika fruktpuréer gillar hon.

För övrigt går planerna ut på att ta sig så nära man kan till systrarna … som gärna flyttar längre och längre ifrån sin lillasyster eftersom ”mamma, hon stör!!!”

Men ibland får hon vara med och leka. Som här när de kom på att leka skepp med blöjpaketet som levererades.

Och bara Holly får vara med så är det bra. Då skiner hon upp som aldrig förr.

Jobb- och lekhelg

Det blev en helg i lekplatsens tecken, minst sagt! Micke jobbade hela helgen så tjejerna och jag roade oss själva. På lekplatser.

Lördagen började bra med god croissant-frukost. Sen klädde vi oss och var iväg runt 10.30.

Om man fick byta med henne …

Efter några korta ärenden på stan, bl.a. godisinköp, var vi på helgens första lekplats.

Här lektes det i timmar, med en road (till en början skeptisk) Holly …

… som snart insåg det roliga …

… för att ha sen SUPERkul!

Sen fick vi två hålla till godo med att på avstånd följa Judit och Meg i deras lek.

Och för att fördriva tiden på bättre sätt drack vi dyyyrt kaffe (det enda som finns att tillgå i närheten).

I blåsigt väder. Med vad gör väl det med gott kaffe och glada barn.

På kvällen myste vi framför Emil i Lönneberga, vilket jag tycker är lika toppen som Meg.

Söndagen började med en sång som Judit lärt sig i skolan som hon gick och nynnade på hela morgonen.

Och tyvärr blev det inga bilder från söndagens lekplats och aktiviteter. Det blev dock en del filmande eftersom Judit ville jag skulle filma henne i allt hon gjorde efter att hon förstått vitsen med att kunna se sig själv.

I allt måttligt roligt med att hänga på lekplatser hela helgen gjorde tjejerna, med betoning på Meg, det ändå till en riktigt rolig stund på eftermiddagen.

Den här tjejen, alltså! Jag skrattar fortfarande varje gång jag hör henne. Snacka om entusiasm! Henne skulle varje Marathon-löpare ha bredvid sig!

När Micke kom hem på söndagskvällen var vi båda trötta efter helgen, han av jobb alla helgens timmar, jag av att rådda tre barn med mat, dryck, och alla toalettbesök utomhus.

Det blev en annorlunda helg för oss, om ändå en trevlig sådan! Nu är det måndag igen och på torsdag åker vi! Jippi!

Fredagsmys

Tjejerna hämtades tre idag. Jag ska göra det till en stående tid eftersom det är fredag, sista dagen i skolveckan och de flesta faktiskt hämtas den tiden. Vi tog en omväg hem med glassinköp och färska frallor på vårt bageri inför helgfrukostarna.

I helgen blir jag själv med tjejerna då Micke ska jobba med en speciell sak på jobbet som bara kan göras när inga andra är där, dvs på helgen. Till sin hjälp har han fyra svenska kolleger som är nerflugna från Stockholm över helgen.

Fredagsmyset bestod av fläskfile med kantareller till middag och senare snacks framför Lotta på Bråkmakargatan.

Eftersom jag missade bilder idag bjuder jag på matlagningen, som en annan mat-Tina 😂.

Brynt fläskfile

Förvällda och smörstekta kantareller

Tillsammans med mozzarella läggs allt i en ugnsform.

Voila! Ut kommer resultatet som serveras med brunsås och ris (eller överblivet potatismos som var Judits önskemål).

Fika!

Jag har väl aldrig egentligen tänkt på vårt svenska ord ”fika”. Det är ju genialt. Det finns ingen liknande översättning i vare sig tyska eller engelska.

Igår eftermiddag fick jag använda det genialiska ordet, om än på svenska. Amalia och jag hade bestämt oss för att äta glass och därför styrde vi stegen mot Brixia. Men när vi kommer dit och vädret inte var topp kände jag mig mer sugen på en klassisk fika med kaffe och kaka, eller ja, i det här fallet en bakelse med myyycket grädde 😉.

I det här landet är det ingen självklarhet, snarare ett undantag att man får grädde eller glass till en söt paj- eller tårtbit. Så när jag väl gjort mig förstådd för att få något av det till min valda citronpajbit får jag in en rejäl laddning grädde till. Förmodligen i hopp om att få tyst på mig. Amalia och jag skrattade högt, men vet ni, allt gick ner! Likaså Amalias tre beställda glasskulor! Men sen är vi ju två ammande kvinnor som får passa på så länge vi har våra hungriga tjejer klängandes på oss, dagar som nätter …!

Fyrkantigt läkarbesök

Kl. 07.20 var vi på väg, Judit och jag, med smörgås och vattenflaska. Målet var …., hm, vad hette det nu på tyska? … äh, jugendamt-något, eller gesundheits …-något, kanske. I alla fall måste alla barn som ska börja skolan åka hit (inne i stan) och göra en rad olika standardtester, vägas och mätas och hoppa jämfota, typ.

Judit klarade alla tester jättefint, och allt skedde på tyska. Det var liksom halva poängen med besöket – att se så de barn som ska börja skolan är mogna i språk och utveckling.

De enda noteringarna som fördes upp svart på vitt var att hon inte fick till grammatiken, plural, på tyska perfekt. Jo, ja tackar ja för den noteringen. Jag fattade inte ens vad kärr … sa, till skillnad från Judit som förstod precis vad hon skulle göra.

Den andra noteringen var ”blygsamhet”, för att Judit plötsligt vägrade klä av sig för att bli undersökt. Jag höll till slut på att lappa till damen för hennes skyndsamhet och till synes oförmåga att se vad som stod på tok. Att ett barn ogärna klär av sig inför en främmande människa, på ett helt nytt ställe och där allt behandlas på tyska är för mig HELT förståeligt. Om nu nudisttyskarna inte tycker som jag så får det vara så, men kom inte och tyck att min dotter är ovanligt blyg eller märklig på grund av detta! Innerst inne var jag rätt nöjd att Judit reagerade såhär.

Nu gick det bra till slut och en stund senare mötte vi upp Micke och Holly inne i stan för avlösning.

På eftermiddagen hämtade jag tre tjejer varav de två äldsta var ordentligt spralliga och glada. Judit skulle nämligen ha med sig Alexandra 7 år hem till oss för lek och middag. De två lekte och lekte och lekte, och lekte lite till. Vilken skillnad det är att ha äldre tjejer över på playdate! Allt är mycket mer sansat och ordnat i lekarna, till skillnad mot stimmet, flamset och fyraårsgnabbet som varat hos oss ett bra tag. När det är såhär kan jag ha Judits kompisar över varje dag.

Eftersom Alexandras mamma är halvdansk, tänkte jag att Alexandra måste veta vad köttbullar är och gjorde därför svenska köttfärsbiffar med potatismos och lingonsylt. Oj, som de åt! Jag gissar att Alexandra fick ner fyra biffar och Judit åt hon också av bara farten.

När Alexandra gått på kvällen vände sig min käre man till mig och sa ”Jaha, så nu förstår jag varifrån det där vickandet på rumpan kommer och armarna som far ut till höger och vänster som i något slags dans.”

Queen – drottning

Så hur går det för barnen med engelska? Och tyska, kan de tyska nu också? Ungefär så lyder de frågor jag ganska ofta får från er därhemma.

Så, hur går det egentligen? Bra, riktigt bra ur en synvinkel och lite skrämmande ur en annan. Judit pratar bra engelska. Hon har såklart inte hela det engelska ordförrådet men hon har de ord hon behöver för att ta sig fram flytande i skolan och i lek med kompisar.

Judit pratar dessutom tyska numera, mycket mer än vad Micke och jag har trott och förstått. Både våra vänner och lärarna på skolan tittar ofta förvånat på oss när vi säger att vi inte vet hur mycket hon kan, och hävdar ”Well I’ll tell you that she speaks really good, and sometimes only german when playing with german kids.”

Det är också nu jag har börjat förstå varför det är så viktigt för oss att underhålla och bibehålla det svenska språket, för det går undan när de väl börjar ta in nya språk. Och svenska är ju vårt språk!

Älskade busfrön!

Förra veckan kom Judit inspringandes i köket mitt i en lek med Meg och frågade mig ”Mamma, vad heter kungens fru?” Först ställde jag mig frågan; menar hon Silvia? Men nähe, naturligtvis inte. Jag frågade om hon visste ordet på engelska och svaret kom snabbt; queen. Hon fick ordet med sig och några minuter senare hör jag henne igen i leken ”Vänta Meg, vad hette det nu igen. Du vet queen.” … Ja, ni förstår vad jag menar?!

Vad Meg beträffar blandar hon de tre språken. Hon är fortfarande mycket otydlig i uttalet och för att utesluta hörselproblem testade vi hennes hörsel hos läkaren igår. Men den var det inget fel på, så gott som perfekt!

Hon är helt enkelt bara sen, 3 år och med en mixad kompott av språk runtomkring sig. Även om hon är otydlig är hon den enda av oss i familjen som kan hantera tre språk i samma mening. ”Was you’re doing mit den, Judit? Ganska imponerande ändå!

Heidelberg och Kirschweiss

Vi hade egentligen tänkt åka mycket längre, till Strassbourg. Men en händelserik vecka med blandad kompott gjorde att vi avvaktar med det besöket till senare i höst. I stället åkte vi till Heidelberg och det är rätt lustigt att vi inte varit där tidigare. Heidelberg ligger en timmes bilfärd från Frankfurt och det är typiskt turistmål, och ändå, efter två års tid har vi inte varit där.

Det visade sig vara en fantastiskt fin stad, mysig på alla sätt med trånga gator och gränder och vackra hus. Och kolla bara på den här utsikten från slottet i stan. Det ligger högt och mycket vackert.

Det annorlunda den här resan var att det var tjejerna som ville gå in och titta i butiker. Naturligtvis krimskrams-butiker allihop, men att de ville! Så, så fick det bli. De gick in i flertalet plockaffärer och med hem kom en leksaksbuss som Judit förälskade sig i och en sprattelgubbe som blev Megs. Två mindre roliga utgifter men värda varenda euro eftersom vi hade jättetrevligt allihop och ingen gnällde om att vi inte gick till en lekplats och i för många butiker

Och jag fick en efterlängtad cappucino och en stund i skuggan när Holly sov. Visserligen en cappuccino på ett topp-tio-klassificerat turistställe och en helt klart blaskig turist-cappuccino, men vad gör väl det när man får sitta ner och blunda tio minuter i fred! Lyx!

Igår morse överraskade Meg och jag familjen med nybakt scones.

Sen packade vi in oss i bilen och åkte tjugo minuter utanför Frankfurt till en majslabyrint. Yes, ni hörde rätt! En labyrint gjord av majs och förlagd i ett majsfält. Supercoolt!

Härinne fanns det frågesport för både stora och små och det var nära att vi aldrig fick ut Judit därifrån. Hon gick loss ordentligt på både labyrint och frågesporten och ville absolut hitta alla hundra (?) frågor och bilder … medan Micke och jag hann bli kaffesugna som få.

Därefter lektes det både uppe på en höskulle och i en jättesandlåda (vilket resulterade i en låååång dusch hemma efteråt). Och medan det lektes åt Holly bretzel.

Bor man i Tyskland får man ju också äta tyskt, om så redan vid 6 månaders ålder!

Veckorna går …

Det finns bara måndag och fredag i veckorna. Så brukar man säga när man jobbar. Och jag jobbar ju … hemma. Och det är sannerligen att jobba vissa veckor.

För det allra mesta är det många trevliga saker som händer eller som ska hinnas med, och det är rätt fullt upp med en mer och mer krävande Holly på olika sätt. Se på den här till exempel;

Ni minns väl Judit 9 månader och tre veckor gammal? Jajemensan, visst tog hon sina första steg då. Nu tenderar hennes yngre kopia att göra samma sak. Och så kräver hon nyfiket mer mat. Så vi mixar och ammar, ammar och mixar.

En annan morgon tog Sue och jag en kaffe efter lämning och vi hade såklart med oss Lennon och Holly. Sex veckors skillnad är det mellan de här två filurerna.

Igår morse hade jag halva föräldrargänget i Judits nya klass på kaffe. Vi blev många och det var himla trevligt att få skaka hand med så många föräldrar och få ett ansikte till alla nya namn.

Min nära vän Zehra finns med som förälder till Tomris, Judits gamla kompis, i gruppen. Hon tog tacksamt hand om Holly i närmare två timmar medan jag socialiserade och serverade kaffe.

Idag är det fredag och jag funderar på att ta en lugn och ensam dag med Holly på Berger strasse, en händelserik och livlig gata på andra sidan stan. Men först ska vi få iväg de här två;