Den här med lite socker på …

Fem minuter innan var hon arg som ett bi. Fullkomligt galen! Galen på mig för att jag inte tog upp henne och för att hon tvingades ligga på golvet och åla medan jag gjorde mig i ordning för en tid hos min lungspecialist inne i stan i morse.

Så fort vi rullade ut på trottoaren sov hon. Som en stock, vilket jag visste hon skulle göra. Sen sov hon hela läkartiden igenom och även hela vägen hem från stan, vilket underlättade för mig.

Tills jag stannade vagnen här hemma igen. Då var det lunchdags för oss båda. För jorodå, nu är tiderna med kladd tillbaka. Ett härligt fantastiskt skitkladdande, rent ut sagt! Det är bara att bita ihop och duscha skruttfian efter varje måltid.

”Ska jag äta det där? Och det tror du själv på?”

Med viss skepsis närmar vi oss den härliga kladdtiden …

Men det mesta slinker ändå ner. Katrinplommonpuré och päron är än så länge favoriterna om inte thaikyckling och potatis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s