Ett hotat J.P. Morgan

Igår gick det årliga loppet av stapeln. 63000 personer förväntades springa de 5 km som loppet innebär. Det roliga är att det nästan går precis utanför vårt hus, bara två hus bort springer alla förbi och går sedan i mål utanför barnens förskola.

I loppet sprang bl.a. Mickes svenska kollega Ulf och några lärare från Ibms. Självklart fanns vi på plats för att titta på evenemanget. Hela Frankfurt vaknar till liv med grillfester och företagspartyn runtom stan. Jättekul!

Bara några timmar tidigare hade loppet hotats att bli inställt av ett regn- och åskväder utan dess like. Jag har aldrig under mitt liv sett maken till oväder. I 28 graders värme öste regnet ner, stora (och då snackar vi stora !) hagelkulor smattrade mot rutan och blixt och dunder härjade i över en timma som var så intensiv att jag ville krypa under sängen själv. Naturligtvis härjade ovädret mitt under hämtning vilket gjorde att barnen fick stanna lite längre på förskolan. Som alla andra barn. Ingen kom liksom någonstans. Allt stod stilla. Allt!

När jag sen hämtade tjejerna (med Holly i selen, tack och lov) fick vi vada hem i vattenmassorna. Och om jag citerar Judits mening på vägen hem så kanske ni förstår vidden av läget. ”Mamma, så här stora vågor kan det vara i vattnet på Öland också.” Fattar ni, hon pratade om vattenpölarna (som låg som sjöar) på gatorna efter skyfallet. Men vi kom hem. Och i morse var det, det enda folk pratade om. Helt otroligt vilket skådespel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s