Hm, oftare och oftare är den där! När hon är trött eller hungrig. Nappen tar hon. Ibland. Men den där tummen finns ju liksom till hands hela tiden … hm!

Jag la märke till det egentligen redan på BB. Hon stoppade genast in fingrarna och har hela tiden gillat att ha något i munnen. Nu vid tre månaders ålder har hon lyckats utveckla förmågan att få in just den hon vill ha i munnen – tummen.

Tre tjejer, tre olika behov och beteenden. Första med napp, andra utan och den tredje tenderar att överge nappen och övergå till tummen. Nåja, nu är det ju inte hela världen, bara halva😉, för den är ju jädrans svår att vänja bort framöver.