Tonåring?

Den här tjejen, Judit 5 1/2 år, är numera knepig och nästintill omöjlig i beteendet, precis som en tonåring. Vi kämpar hårt varje dag för att undvika fighter och onödiga diskussioner. Det är ju liksom inte så svårt att själv trillar ner på samma nivå som sin femåriga dotter i diskussionerna, för arg BLIR man ju.

De här två bilderna fick jag av miss Davidson igår eftermiddag efter att hon och jag haft ett utvecklingssamtal om Judit och hur hon ligger till. Med allt. I augusti flyttar Judit upp till skolavdelningen för att börjar reception class (förskoleklass) och på så sätt avrundade vi tiden hos miss D.

Jag fick alltså höra att hon är så redo att börja reception class. Hon är på väg att bli sexåring, på riktigt, enligt miss D. Hon är jätteintresserad av både bokstäver och siffror, har fortfarande inte förstått konsten att läsa ihop ljuden (de engelska, hänger ni med?) men är på god väg. Herregud, så duktig hon är min goa tjej!

Hon är dock vissa dagar rätt ohövlig och nonchalant mot kompisar, just för att hon har många kompisar och är omtyckt, men spelar ändå ut dem mot sig själv, berättar miss D.

Och därmed är hon superkänslig! SU. PER-känslig. Yes, jag kunde inte hålla med om ett bättre ord. Det är det enda rätta ordet som beskriver Judit just nu.

Min lilla förståndiga Judit gör mig tokig här hemma om dagarna genom att vara just den stöddiga, lite kaxiga tonåring som miss D beskriver henne som samtidigt som hon nästa minut sätter sig i ett hörn och gråter för att ingen i hela världen bryr sig om henne. Alla bryr sig bara om Meg och Holly och det är SÅ synd om henne. (Och jag kan försäkra er om att Judit får allra mest uppmärksamhet de här dagarna.) Så jo, visst rör det sig mycket tankar i det här lilla huvudet just nu.

Därför är det extra guld värt med de här bilderna för att se att hon är precis så glad som hon ser ut på förskolan om dagarna. Hon älskar verkligen sin miss D och skulle nog helst vilja krypa upp i hennes famn och aldrig lämna varken henne eller gruppen. (Och i ärlighetens namn nästan jag själv också. Här är ju så tryggt.) Men nu ÄR hon redo att bli ännu större och vi ska göra det vi kan för att stötta henne så att det blir en bra start i höst. Men först väntar sommarlov i Sverige. Puh! Vi längtar allihop. Där hoppas vi kunna pusta ut lite och bara ”vara” en månad.

Fullt hus

I förgår kom de – pappa och Kicki som stannar hos oss till tidigt imorgon bitti. Då åker de vidare ner till Kroatien för några dagars semester. Nästa vecka kommer de tillbaka till oss för övernattning och drar sen vidare till systeryster Ellen i Paris. Vilken roadtrip!

Man blir lätt avundsjuk! Avundsjuk på själva bilandet och det fantastiska att se naturen, landskapen och städer svischa förbi och samtalen man kan ha med sin partner i bilen, eller varför inte bara tystnaden och sina egna tankar!

Ja, ni fattar vad jag är ute efter va! Jag längtar INTE efter vår ”roadtrip” upp till Sverige om exakt en vecka! Med tre barn som man ska se till 1. Inte spyr i bilen, 2. Underhålla och lyssna till alla hundra ”look mamma” och 3. Försöka (!) tysta så att hon inte skriker halsen av sig under de sex timmar vi har till Hamburg. Ja, ni fattar!

Men, den berättelsen kommer, jag lovar! Nu är pappa och Kicki här och både Judit och Meg har räknat ner dagarna tills de skulle dyka upp. Judit frågade mig gulligt i tisdags när vi gick hand i hand till förskolan vad morfar heter nu igen på engelska. Gullunge!

Och när vi hämtade tjejerna några timmar senare berättade Ms D att Judit hade väntat och frågat sen lunchtid om inte klockan snart var tre.

Det är som alltid jättemysigt med besök. Det värmer så gott att se tjejerna längta efter Sverige-familjerna och sedan njuta av att bli ompysslade, kramade och underhållna.

Igår lämnade vi tjejerna på förskolan och promenerade sedan in till stan för att bara strosa runt och se sommar-Frankfurt. En enkel lunch och sedan en god fika med cheesecake och Apfelstrudel.

Klockan 16 var det dagens höjdpunkt på tv – Sverige – Mexico, vilken match vi också vann! Yes!!!

Hos oss rådde hejaljubel och skratt, utanför var det spöklikt tyst och dämpat …😉. Stackars Tyskland, eller nähe, faktiskt inte. Det kan de gott ha efter den fula gesten mot oss i lördags. Micke får kanske ändå köra en mer nertonad approach på jobbet idag för att bibehålla de goda relationerna med kollegerna 😜.

Och som den allra bästa överraskningen, dagen till ära, dyker Kim upp. Kan ni tänka er min förvåning och lycka när han kliver över tröskeln och man får spendera kvällen med sin kusin som man väldigt sällan träffar annars! Total lycka! Det blev en mysig kväll med ost och kex och mycket vin.

Nu har vi alltså fullt hus, minst sagt! Kim slaggar på soffan och resten av gänget sover i olika rum fortfarande. Men snart ska de väckas för utvecklingssamtal (jag med Judit), vidare bilfärd ner till flickvän i Avignon (Kim) och barnvaktstimmar (Holly, morfar och Kicki).

Sverige-Tyskland

Nähe, det blev ju inge bra! Inte alls. I allra sista minuten gjorde Tyskland mål som förväntat. Åh!!! Känslan som följde var HEMSK! Fy f … Och vi som hade laddat till tänderna.

Innan matchen hjälpte Judit och Meg våra vänner (och kolleger till Micke), Michelle och Jens, att ”pynta” deras lägenhet med flaggor. Naturligtvis hejades det på båda lagen – vi på Sverige och Michelle och Jens på Tyskland.

Före matchen, i halvlek och efter matchen blev vi bjudna på en trerätters middag – så gott! Som alltid hos det här paret. Jens och Michelle har inga egna barn och älskar att laga mat. Och eftersom vi sällan har tid att stå i köket längre stunder tackar vi mer än gärna ja till middagar för att som oftast prova något nytt som de lagat.

Att Michelle älskar barn och knycker någon av barnen så fort vi kommer innanför dörren gör våra besök till rena semester för Micke och mig.

Så även om nu inte utgången på matchen blev så bra (trots jättebra spelad) hade vi en mycket trevlig kväll med grillad pilgrimsmussla, marinerade räkor, grillad (urgod) köttbit, fräsch sallad och fyra olika makalöst goda såser och hemmagjord lakritsglass. 😋

Ja ni hör ju! Den här restaurangen har kommit att bli vår favorit, just för att den erbjuder hela (det omhändertagande) konceptet.

Midsommar 2018

Kallt!!! Som sig bör vara på midsommarafton. Något annat vore ju konstigt, eller hur? Men att gå från 30 graders tropisk värme i närmare en veckas tid till 13 grader idag på självaste midsommar, det är att tro att det nästan inte är sant, eller ens möjligt vädermässigt.

Men nu är det så och vi genomlever, svenskar som är och mycket vana vid midsommarvädret.

Idag har det varit mycket på agendan. Micke är ledig och tillsammans gjorde vi oss och barnen redo för skolavslutning på förskolan. Presenter, presenter och åter presenter skulle lämnas, liksom yoghurts till alla barnen i både Megs och Judits grupp för ”farewell breakfasts”. Och som klassrepresentant skulle det skrivas kort, fixas och trixas till lärarna.

Nåja, efter dessa bestyr och två av tre barn var lämnade åt vi frukost på vårt favoritbageri. Därefter påbörjade vi dagens ärenden med bland annat ett viktigt stopp på Jaquce – ett bra vinställe för inköp av sommarens vinranson. Här provsmakade vi viner, spottade, drack, drack lite mer och gillade det mesta ☺️.

Sen hem och lunchade på dagens planerade midsommarlunch med vänner (som tyvärr ställdes in då deras barn blivit sjuka). Så här satt vi, Micke och jag med sill, potatis och nubbe … med Holly lite på avstånd för det kalla vädret.

Klockan tre hämtades barnen, fler presenter lämnades, men sen … sen var allt lämnat, också mitt uppdrag som klassrepresentant (puh!), och så fortsatte vi midsommarfirandet med klassisk jordgubbstårta!

Nu väntar grillmiddag. Glad midsommar allihop!

Det råder picknick-tema

Herregud, vilken spurtvecka …, som vi alla har, antar jag! Och jag jobbar inte, men ändå! Hur gjorde jag förr, hur fick jag allt att gå ihop när jag jobbade heltid? 😂

Nu råder det i alla fall picknick-tema här i Frankfurt. Alla ska samlas och ha picknick. Som skolavslutning, som klassavslutning, som farewell för alla som flyttar och som kompis/familjeträff. Det har gjort att det dukas upp för picknick alltsom oftast även här hemma …

I går hade Judits klass picknick som klassavslutning och inför den laddade Judit ordentligt. Hon satt framförallt lääänge och gjorde en ”bok” till käraste fröken Ms Davidson. Urgulligt om ni ser vad hon har skrivit. Som lärare undrar jag förstås lite över inringningarna. Får lov att fråga Ms D om de lär sig att skilja orden från varandra på det sättet. Förmodligen.

Sen blev det ansiktsmålning, lek, bus och glass hela eftermiddagen lång.

Älskade Ms D! Tackar gudarna för att vi slipper ta farväl av henne på riktigt eftersom Meg får henne nästa år (Augusti).

Någonstans mellan alla aktiviteter lyckades Micke och jag klämma in en lunch med våra svenska vänner Marie och Ruben och deras söta dotter Vega som är på återbesök i stan. Deras två äldre pojkar var och hälsade på, på sin gamla skola så dem får vi träffa när vi ses igen (i Stockholm). Men oj, så mycket vi saknar att ha familjen här. Det gjorde nästan ont i magen att träffas kort över en lunch och sedan tvingas skiljas igen lika snabbt.

Samtalsämnena avverkade varandra, skratten likaså och en lunchtimma är på tooook för lite för att känna sig redo att säga hejdå. Igen. Men, det kändes mycket gott att skiljas med vetskapen om att de finns i Stockholm den dagen vi flyttar tillbaka.

Look mamma!

Jag drog en ”trötthetens” suck i eftermiddags när jag mitt under matlagningen kommer in i tjejernas rum och hittar Meg mitt i högen av undanlagda vinter- och (urväxta) sommarkläder. Där står hon med världens stoltaste leende iklädd en för liten (urful) baddräktslik overall (som jag alltid ogillat från första stund och som hon dessutom fått på sig utochin).

Först kände jag ilskan torna upp inom mig pga tröttheten, men sekunden efter kunde jag inget annat än börja skratta åt denna urgoa unge. Hon är vår absoluta teaterapa.

När vi står där och skrattar alla tre går plötsligt Meg förbi Judit och mig med mycket bestämda steg och säger på vägen ut till vardagsrummet ”Look mamma!” Och så gör hon ”sälen Anja” på golvet i vardagsrummet för att visa att hon minsann kan simma och hur man tar arm- och bentag. Återigen, denna unge! Som jag älskar henne och hennes underbara humor!

Efter middagen och allt skrattande tog vi på oss Sverigetröjorna, alla utom Judit som vägrade (och som börjar bli medveten om utseende) och gick ut och köpte glass. Naturligtvis cyklade både Judit och Meg hela vägen till och från glasstället.

Under tiden vi bor utomlands gäller det att vara patriotisk och värna om vårt hemland. Därför går vi ”all in” på Sverige-hejandet i VM, även Holly …

Lite av varje

Helgen har varit bra. Riktigt skön med lagom många aktiviteter och bara trevliga sådana.

Här kommer några bilder:

Fredagens kvällsaktivitet har jag inga bilder på, men oj så trevligt vi hade med våra grannar Camille och Alexis. De är från Frankrike och har bott i lägenheten bredvid oss lika länge som oss. I augusti flyttar de dock vidare till en annan stadsdel och jag har fortfarande svårt att förlika mig med tanken att inte ha de bredvid oss längre.

Hur som helst fick vi en jättemysig kväll tillsammans med snacks och fördrink inne hos Alexis och Camille. Sen två olika sorters lasagne gjord av Alexis inne hos oss. En av dem var så god att jag drömde om den på natten. Ingen vanlig lasagne alls, utan gjord med salsiccia, ricotta och någon form av citronsås, ja, ni hör ju! Så god och helt oemotståndlig! En ny favorit för mig! Desserten stod vi för, som blev en klassisk svensk kladdkaka med grädde.

Hela middagen igenom var urgod, liksom sällskapet var genomtrevligt. Timmen blev dock sen och gårdagen kändes lite som att ha en ordentlig baksmälla på grund av sömnbristen. Men det var det värt!

I Lördags tog vi bilen till Nidda-park och matade ankorna vilket uppskattades högt av tjejerna. Ulf, Mickes kollega, anslöt och så tog vi en låååång fika, öl och glass på närmaste Trinkhalle.

Hemma blev Micke, Holly och jag bjudna på teater … som aldrig verkade ta slut.

Efter en god balkongmiddag tog vi en promenad runt kvarteret för att se om Meg möjligen skulle kunna fatta galoppen med att trampa på pedalerna lite mer än de senaste gångerna (vilket hittills har inneburit inte alls).

Men ni kan aldrig gissa vad vår lilla teaterapa gjorde! Jo, hon satte sig på cykeln OCH CYKLADE! No comment on that! Men häpna blev vi! Mycket.

Idag, söndag, hade Ibms sin årliga picknick i Grüneburgpark. Alla tar med sig något ätbart och så hänger familjerna i parken i några timmar. Jag och barnen bakade kolakakor och chokladsnittar. Gott!

Judit och Meg försvann genast med sina kompisar, eller ja, Meg hänger förstås alltid på Judit och hennes kompisar. Här fick till och med pappa Micke ingå i kompisgänget – som en hjälpande hand.

Vm-tipset

Här sitter jag, ensam på morgonkvisten inne i köket med en kopp kaffe och en morgonsmörgås. Klockan visar 07.08 och för bara en halvtimma sedan lurade Judit upp mig från min skönhetssömn genom att ropa på mig. ”Åh, inte redan”, hann jag tänka, fortfarande halvt däckad av fredagens urmysiga middag med våra grannar som blev seeeen.

Men Judit hade inga planer på att stiga upp, hon ville bara ha sällskap tills hon somnade om. Så här sitter jag, nu klarvaken och njuter ändå av lugnet. Det är ju trots allt morgnarna jag gillar bäst. Tänk de som sover till framåt nio på morgonen! Då har man ju missat halva dagen 😉.

Nåja, nog om det. När jag nu ändå är uppe har jag möjlighet att fundera på dagens matcher. Fotboll alltså – faktiskt. Nu ska ni inte tro att jag gått och blivit fotbollsfantast på senare dar. Nähe, här handlar det inte så mycket om matchen i sig – desto mer om pengarna man kan vinna. Och grejen i sig – Att vinna!

Jag låg riktigt bra till i allra första matchen, men så gick Ryssland och gjorde 5 mål. Jag hade tippat på 3. Där hade jag annars haft ett bra försprång till vidare matcher.

Igår mötte vi Ulf, Mickes kollega, halvvägs ut till Oberursel där han bor. Vi möttes upp i en park för att mata ankor, till Judits och Megs stora glädje. Sen strosade vi bort till en trinkhalle för en kopp kaffe och glass.

Ni ska se dessa ställen! Enkla, lite halvskitiga och med ett gäng öldrinkande gubbar utanför. Som svensk hinner man skapa sig stora fördomar …

Men ack nej, det är inte alls som det ser ut och som man tänker. Det här är inga alkisar, utan områdets sociala, äldre herrar som samlas för att titta på dagens VM-match. Precis som vi! Att det sen säljs allt från glass till vin och sprit för 10€, ja, så må det vara! Men trevligt är det, i sin absoluta enkelhet.

Westends bilar

Det är trots allt en stor skillnad mot andra stadsdelar, området vi bor i. Det är inte bara grönt och mer lummigt, luftigare och inte så trångt mellan husen som i de flesta andra stadsdelar. Det finns faktiskt ytterligare en skillnad – bilarna!

Till och med jag reagerade igår när vi promenerade hemåt och gick förbi ”kvarters-biltvätten”. Det här är ingen ovanlig syn, de står här för jämnan, med olika registreringsskyltar som omväxling.

Det är ändå en speciell syn att gå förbi de här bilarna, om inte annat för att man är livrädd för att Judit och Meg ska köra in i någon av dem med sina sparkcyklar – huha, där skulle det sippra många pengar mellan fingrarna …

Detta klättrande …

Jag …Blir …Tokig! Det ska klättras på ALLT. Judit är värst. Hon är precis i åldern till att klättra på allt hon kommer åt. Och om hon inte klättrar så hoppar, studsar och springer hon. Ordet går finns inte i hennes ordförråd.

Ute är väl en sak, men det driver mig till vansinne inomhus. Många gånger är det väl helt ofarligt men det faktum att det nio av tio gånger slutar med att hon trillar olyckligt på något sätt, Och att det faktiskt är streeessssande, gör att det ja, helt enkelt driver mig till vansinne.

Systeryster nummer två är inte sämre! Hon klättrar kanske inte i samma utsträckning, men hon ålar, kryper och ålar lite till. Hon kan liksom inte sitta på rumpan längre utan slänger sig som en ål på golvet och under sängen så fort hon får chansen – eller varför inte på båren inne hos läkaren idag (så att läkaren snällt får säga till henne att sitta still)?

Nej, några lugna och stillsamma döttrar har vi inte här hemma just nu, men nog så roliga och livfulla. Och det gör ju huset rätt mycket mer levande. Hoppas bara att vi inte bryter några armar eller ben!