En solig tjejdag

Nu brådskar det lite att ta vara på våra ”fria” dagar. I höst är det ju inte så enkelt. Speciellt inte med en plikttrogen liten dotter. Därför har jag bestämt att vi ska ha en tjejdag de veckor som är kvar och är hela veckor utan lovdagar.

Idag lämnade vi Meg som vanligt. Sen gick vi direkt till ett närliggande kafé, men precis som jag trodde blev vi besvikna över utbudet och vi kunde inte önska en kombination av croissant med pålägg som vi ville ha och som vi brukar få på andra ställen. Men naturligtvis hade vi väldigt trevligt ändå. Holly sov länge i vagnen och vi fick mycket tid tillsammans för att bara prata och umgås.

Sen var det dags för dagens mål och högtidsstund. Keramikmålning till Megs stundande födelsedag på lördag. Oj, så duktig hon är min lilla Judit. Det blev fint!

Senare i veckan får vi gå tillbaka och hämta fatet eftersom det ska brännas innan det är helt färdigt.

När vi var på väg att hämta Meg på förskolan blev jag alldeles varm i hjärtat när jag plötsligt får ett plingande sms från Ms Davidson (Judits lärare). Den här bilden dyker upp på skärmen med de korta orden:

My new best friend

Jag är så tacksam att det blir just Ms Davidson som kommer att bli Megs lärare nästa år och att Meg får flytta upp till ett för henne redan ”känt” klassrum. Och av någon mycket trevlig anledning har Meg börjat prata om Ms Davidson mest hela tiden. 💕

Detta med glass …

… det är ju gott! Jag skulle kunna äta en om dagen (vilket man ju faktiskt kan de här varma dagarna).

Idag har vi haft en toppendag med en långpromenad upp till några ärenden på Oderweg och det blev en hel del inköp till olika familjemedlemmar utöver det som var planerat. Härligt spontant och roligt när det blir så (och när inköpen dessutom inkluderar mig 😉).

På vägen hem stannade vi på favoritstället för att köpa glass. Och åh, vilken god glass de har där. Allt är gott! Bakverken (italienska) är underbara och likaså kaffet. Meg var trött efter sparkcykelsparkandet och när hon är det vill hon mest bara vara för sig själv. Så där satt hon, på muren utanför caféet och bara njöt. I tysthet och med den trafikerade cykelvägen precis utanför som underhållning.

Och så här trött kan man bli en halvtimma senare när man är och handlar med pappa Micke i butiken 😂. Fattar ni? Hon somnade alltså kundvagnens handtag!

En liten Holly-egenhet

Detta har kommit att bli synonymt med Holly. Jag får väl också lov att hävda att det är hennes första karaktärs-/personlighetsdrag utöver de vanliga bebis-vanorna (äta, bajsa och sova … och skrika förstås).

Alltid när hon är hungrig och ligger vid bröstet eller sitter i babysittern och börjar sutta på sin hand åker andra handen upp till örat och håret och så drar hon runt handen där tills hon har ätit färdigt. Uppenbarligen är det en mysfaktor som gör henne lugn och trygg, Och riktigt gosig vid måltiderna.

Det är roligt att lära känna sina barn och följa karaktärsdragen. Varken Judit eller Meg har haft något kärt gosedjur som de alltid behövt ha med sig, men de har haft annat istället. Minns ni ”lilla kudden”? Herregud, vad skulle hänt om vi missade den någon gång? Det vågade vi aldrig prova. Den försvann någon gång när … ja, när var det?! Gud, vad man glömmer!

Meg hade varken kudde eller gosedjur, men …, just det, de där två. Som fortfarande ska petas på så fort hon är sjuk eller bara väldigt trött. Undrar just hur länge det ska pågå.

Holly kanske håller sig till den här lilla egenheten vilket i så fall är både enkelt och harmlöst. Tiden får utvisa och under tiden njuter jag av att titta på henne och det här urgulliga sättet att mysa.

Tre tjejer

Judit, Meg och Holly

Så hur är egentligen livet med tre? Det är den ständiga och återkommande frågan. Senast nu i morse när jag lämnade barnen på förskolan. Då kom också nästa kommentar, även den frekvent nämnd. ”Jo, vi pratar faktiskt om att skaffa en trea, men vet inte om det blir för mycket …”

Jo tack, bra och över förväntan ”manageable”, hör jag mig själv svara alltsomoftast. Alltså inte helt okomplicerat (för herre jösses om jag skulle få det att låta som om det bara är enkelt, för det är det sannerligen inte) men det är absolut ingen uppoffring som om det inte fanns ett liv bortom barnen. För det gör det! Ett helt fantastiskt sådant tack vare tre tjejer!

Antingen var jag ordentligt förberedd på att det skulle bli tufft eller så är det faktiskt lättare än vad jag föreställde mig.

Nu råkar den här lilla juvelen sova riktigt bra om nätterna. Hon vaknar vid två bestämda tider för att äta. Däremellan sover vi, rätt bra till och med. (De här orden får jag säkert äta upp redan kommande natt.) Det gör att jag känner mig piggare än vad jag gjorde med både Judit och Meg.

Sen är det den andra faktorn som jag inser efter två och en halv månad med alla tre barnen hemma rätt många dagar hittills (pga sjukdomar) – fördelen att Judit och Meg kan OCH leker med varandra! När Meg var liten sökte Judit hela tiden min uppmärksamhet och det var alltid en kamp om att räcka till och att inte känna dåligt samvete för Judit.

Att gå från ett barn till två var nog därför en större omställning än att gå från två till tre barn. Nu är vi liksom redan inne i alla sjukdomstider, sömnbrist och lekplatshäng – ett barn till gör varken till eller från på något sätt.

Nu får jag det att låta väldigt enkelt, men jag kan verkligen inte klaga när jag den här gången kan låta tjejerna vara på förskolan mellan 08.30-16.00 utan att behöva räkna på tillåtna förskoletimmar. Här säger man istället till mig ”Men Mrs Warsén, varför ska du stressa hit redan klockan 15? Låt tjejerna stanna till 16 eller till och med 17. De har roligare här med sina kompisar.” Alltså har jag alla möjligheter att fokusera på Holly den här gången och verkligen lära känna henne. Vi tar dagarna som de kommer och vi stressar sällan.

Och, när de stora tjejerna kommer hem hjälper de mig jättemycket. Judit (och även Meg) har lärt sig hur man mjukt stoppar in nappen i munnen på Holly och hur man kan hålla kvar handen på hennes kind lite så att hon känner trygghet och hur gosigt det är.

Nej, de håller alltså inte på att kväva sin lillasyster även om det ser ut så 😉.

Så varför inte en till, tänker ni! Nej, där sätter bilen stopp för antalet, … skyndar min man sig att säga som ett första argument. Och det finns fler därifrån kan jag lova😉