She’s back

Äntligen är vi fulltaliga igen, nästan, pappa Micke befinner sig ju i Sverige men när det gäller tjejskaran är det som det ska vara igen – tre systrar och så jag.

Det var en underbar känsla som sköljde över mig när hon klev av bussen bland de sista barnen. Hon såg så stor ut, självsäker och hade ett visst lugn över sig när hon kom gåendes emot mig. Jag är stolt över henne att hon fixade detta och det är bara förnamnet på vad hon känner själv. Nedan följer några bilder på Judit och aktiviteterna under vistelsen vid Country house.

Något som jag uppskattar mycket är att Judit ofta och lätt finner nya vänner. Under de här dagarna har hon tydligen umgåtts mycket med flera andra tjejer i en av de andra grupperna. I eftermiddags berättade hon sprudlande glad vad allihop heter. Och visst njuter man som förälder när barnen är omtyckta och har många vänner.

En kär och nära vän kommer dock alltid Juna att vara. Som en liten belöning tog Sue och jag tjejtrion på en kort promenad och köpte glass. Lite trötta men jättenöjda av lugnet och känslan av att vara hemma och strax innan vi svängde in på vår gata kom den igenkännande meningen från Judit ”Mamma, vet du, det var roligt alltihop men det är jätteskönt att vara hemma nu.” Åh, herregud som jag har saknat denna unge.” I över 48 timmar har mitt hjärta gjort ont över att inte kunna prata med henne och veta hur hon mår. Nu får det bannemej gå ett år innan vi gör det här igen. Och vet ni vad, då är det fyra nätter som ska klaras av! Nix pix, det händer liksom inte!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s