En liten Holly-egenhet

Detta har kommit att bli synonymt med Holly. Jag får väl också lov att hävda att det är hennes första karaktärs-/personlighetsdrag utöver de vanliga bebis-vanorna (äta, bajsa och sova … och skrika förstås).

Alltid när hon är hungrig och ligger vid bröstet eller sitter i babysittern och börjar sutta på sin hand åker andra handen upp till örat och håret och så drar hon runt handen där tills hon har ätit färdigt. Uppenbarligen är det en mysfaktor som gör henne lugn och trygg, Och riktigt gosig vid måltiderna.

Det är roligt att lära känna sina barn och följa karaktärsdragen. Varken Judit eller Meg har haft något kärt gosedjur som de alltid behövt ha med sig, men de har haft annat istället. Minns ni ”lilla kudden”? Herregud, vad skulle hänt om vi missade den någon gång? Det vågade vi aldrig prova. Den försvann någon gång när … ja, när var det?! Gud, vad man glömmer!

Meg hade varken kudde eller gosedjur, men …, just det, de där två. Som fortfarande ska petas på så fort hon är sjuk eller bara väldigt trött. Undrar just hur länge det ska pågå.

Holly kanske håller sig till den här lilla egenheten vilket i så fall är både enkelt och harmlöst. Tiden får utvisa och under tiden njuter jag av att titta på henne och det här urgulliga sättet att mysa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s