Adelina

Efter mycket tjat och väntan från Judit kom äntligen dagen då vi bjöd hem Adelina, Judits klasskompis.

Jag har verkligen inte varit motsträvig till playdaten, tvärtom, det var till och med jag som föreslog att vi skulle bjuda hem denna goa tjej eftersom de två har funnit varandra och leker mycket tillsammans på förskolan. Det var dock innan Holly kom och vi fick liksom aldrig till en playdate. Och när lillasyster kom, ja, då blev det förkylning på förkylning, påsk och så lite förkylning igen.

Men så äntligen idag fixade mamma Mari och jag så att tjejerna kunde leka. Det här är en tjej som är väldigt lätt att ha här hemma. Lugn, trevlig och alltid med ett leende på läpparna. Hon skrattar jämt. Jag skulle tro det vore något riktigt allvarligt om jag skulle höra henne gråta eller inte le åt mig när jag kommer.

Judit och Adelina är nästan jämngamla och båda två ska gå upp till förskoleverksamheten efter sommaren. De har gått i samma grupp sen Judit började på Ibms men det var först efter nyår som de sakteligen fann varandra och nu leker varje dag.

Holly sov tacksamt (länge!) i sin vagn, förmodligen utmattad av febertoppen igår och ingen längre (!) sömnstund under dagen idag. Meg fick vara med och leka med barbies, rita och dansa men när det blev för långtråkigt kom hon ut till mig och ställde sig på pallen och hjälpte mig att laga mat. Den där pallen … den är välanvänd och i princip bara Megs pall. Den åker runt överallt i köket för att hon ska kunna vara med och titta på varje liten millimeter.

Svensk lunchträff

Igår träffade Holly och jag våra svenska vänner, Amalia (till vänster) och hennes snart sexmånaders gamla Saga och Johanna (till höger) med fyramånaders gamla Julia. Vi åt lunch och pratade i timmar! Jättemysigt återigen att faktiskt kunna sitta i timmar och småprata, skoja och också beklaga sig (över allmän mamma-trötthet).

Tyvärr hade Holly fått sin första vaccination på morgonen och fick under dagen ganska hög feber. Det innebar att jag hade en gnällig och kinkig liten tjej på armen hela lunchen igenom. Usch, så synd jag tyckte om henne när jag insåg på kvällen hur hög febern faktiskt var.

Imorgon ska vi tillbaka på återbesök så idag stannar vi hemma och kurerar oss. Naturligtvis fick också jag barnens baciller så i två dagar har jag gått runt med en ordentlig vår- sommar-förkylning.

Efterlängtad tjejdagi

Sannerligen! Det här har vi båda väntat på, att få gå iväg bara vi två, ok, Holly också naturligtvis, men det är ju främst min äldsta tjej och jag som ska umgås den här dagen. Det är Vår dag!

Vi börjar alltid, på hennes begäran (som också resten av dagen), med frukost på det bageri hon önskar. Så sitter vi där med varsin godsak, nästan helt och hållet vad man önskar för morgonen, och pratar om ditt och datt. Den här morgonen blev det bokstäver och klurigheten att utläsa vad några av dem tillsammans blir för ord. Hon är intresserad och duktig, men jag drar det aldrig längre än vad hon själv vill. Tiden kommer då hon ska träna (på riktigt) och jag vill absolut inte ”bränna oss” på denna nyfikenhet genom att pusha och tvinga på henne lästräning.

Sen strosade vi vidare in till stan på jakt efter sommarskor och strumpor. Vi fann både skor och strumpor, lite presenter till Meg och jag tror Judit var mest uppspelt över de här sakerna. Mer än det hon fick själv. Det uppskattar jag naturligtvis enormt mycket eftersom det visar på givmildhet och omtänksamhet för sin syster.

Efter lunch gick vi vidare till en mindre frekvent besökt lekplats bakom Mickes jobb. Här klättrades det och vi gungade i en hängmatta och ritade på marken med asfaltskritor.

Strax efter fyra hämtade vi mellantjejen och tog oss trötta hem med alla kassar och lagade en spännande soppmiddag.

De här dagarna är så otroligt värdefulla och uppskattade och jag är väldigt glad att vi fick till den här dagen efter alla sjukdomar som kommit i vägen (och kanske också en liten Holly). Nu måste vi se till att ta vara på de veckor som innebär möjlighet till tjejdag innan hon börjar reception class efter sommaren. Då minsann blir det inte lika lätt.

Men man kan fuska lite ibland, förklarade jag (very bad mom), vilket inte alls gick hem. ”Nähe mamma, då vill jag vara på skolan alla dagar och när jag är sjuk måste jag vara hemma.”

Älskade Judit – alltid så ordentlig.

Silent moment

Det här är en syn vi inte så ofta får njuta av. Judits Despacito och Megs Pippi-sång får stryka på foten nio av tio gånger. Men ibland så! Som idag när vi åkte på en liten (kort!) utflykt till en stor park och lekplats utanför stan, då somnade skruttan både på ditvägen och, kors i taket, också på vägen hem.

Men med tredje barnet försöker vi inte tvinga fram ett sovandes barn, somnar hon så gör hon annars får vi lösa det på bästa sätt. Mata en gång till, köra åt sidan och ta upp (för en ev rap) eller helt enkelt bara genomlida lite skrik. Och vet ni, de flesta har det precis likadant. I den här åldern har ännu inte hört någon säga att deras två-, tre- eller sexmånaders gamla baby sitter tysta i stolen längre stunder under bilfärden.

Vi ser med spänning fram emot bilresan upp till Sverige i juni 😉.

Vi kör till Sverige

Den här leken förekommer alltsom oftast här hemma nuförtiden. Bordet i vardagsrummet är vår STORA Volvo och så packas den med diverse föremål och medlemmar. Självklart stannar vi alltid och sover på ett hotell och äter en god hotellfrukost (givetvis mina invanda ord).

Det är inte bara jag som har börjar längta mycket efter vårt hemland. Även barnen saknar uppenbarligen Sverige. … om det inte bara är för att vi mer och mer har börjat prata om Sverigesemestern. Meg har ju faktiskt bott i Tyskland dubbelt så länge som hon bott i Sverige, så för hennes del är det såklart på grund av det hon hör oss prata om. Trots det pratar hon om Sverige som om hon verkligen ”känner” för sitt hemland.

Holly är förstås med på (från) ett hörn, i sin badstol. Den mest onödiga barnpryl jag ALDRIG själv skulle köpa. Och givetvis är det den enda hon accepterar att bli satt i. Hon älskar den rentav! Jag är därför enormt tacksam över denna gåva som jag fick av en vän här nere som inte längre behövde den till sina barn. Det är mycket man får ”äta upp” med barn i slutändan och man vet aldrig hur de vill ha det. Babysitter och (den dyra 😂) Stokke-baby-insatsen kan liksom slänga sig i väggen jämfört med badstolen som bärs med till varje rum vi är i.

Varma dagar

Här råder värmebölja!

Och jag kan lova att det var ganska många grader varmare på en solgassande lekplats. Kläderna smetade jobbigt och obekvämt runtom kroppen när vi gick hem.

Men kul hade vi med Megs bästa kompis Oskar och hans lillasyster Ella.

De här två, alltså … Bästa bästa kompisar!

Precis lika busiga, coola och glada små personer båda två.

Den här tjejen fick snällt hänga med, men hon är lite för stor för att leka med treåringarna. Hon fann sin egen lek i ett perfekt klätterträd. Och vi två fick en mysig stund tillsammans när jag stod bredvid och ”vaktade”.

Och den här lilla feberskruttan sov i vagnen. En välbehövlig vila för både mor och dotter. Vi kämpar vidare med feberdagar. Och nätter. Hon är ok enligt läkaren idag men det är fortfarande oroligt med den där febern.

Lugn söndag (med migrän)

I söndags hade vi planer … som uteblev abrupt efter frukost då jag hör Micke säga ”Men vad gjorde jag nu då?” och så gick han direkt och la sig raklång på sängen. Åhnej, ryggen igen! tänkte jag. Men icke! Det var istället migrän, den förrädiska huvudåkomma! Där blev han liggandes mer eller mindre hela dagen med fördragna gardiner. Stackarn! (Och trots det kämpade han sig upp mellan vilopauserna och planterade de sista växterna som vi hade köpt dagen innan, Och tagit sig ner i förrådet för att gå igenom lådor inför bilresan upp till sommarhuset i maj. Galenskap!)

För barnen och mig blev det en gåendes utflykt i området istället för att åka iväg på den planerade utflykten som vi tänkt från början. Det slutade med lekplatshäng i två omgångar med glasspaus däremellan.

Och kanske tyckte jag inte att eftermiddagen skulle bli den roligaste när man nästan fem dagar i veckan spenderar eftermiddagarna på olika lekplatser och så blir det samma häng på helgen.

Men eftermiddagen blev trevlig. Först fick vi en mysig och skön stund ensamma på lekplatsen och därefter glass på bästa glass- och fikastället. Och istället för att gå hem efter glassen gick vi tillbaka till lekplatsen och fick en oplanerad och kul kompistträff för oss alla där. Som oftast dyker flera bekanta upp på lekplatserna i området så det är egentligen aldrig någon vits att boka tid med någon. Alla är ändå där någon gång under veckan!

Judit blev strålande glad när hon fick chansen att leka med en gammal klasskompis som numera går i sexårsverksamheten en våning högre upp på förskolan. Meg hängde på som en igel och var tack och lov lika självklar i leken.

Den här lilla stjärnan har lyckats bli förkyld. Igen.Det är tröttsamt, olyckligt och SÅ dålig tajming eftersom Micke flyger till Sverige imorgon på en tredagars-konferens. Kvar blir tjejerna och jag, i Två nätter! Två nätter ska jag alltså ta mig igenom med tjejerna och en icke-så-bra-sovandes-Holly de här dagarna. ”Jag överlever och det är väl inte hela världen”, tänker ni. Men för mig ÄR det faktiskt just nu hela världen. Vi ses på ”andra sidan”. Nu ska jag fortsätta ladda batterierna.

Bästa kompisar

Sen Holly kom har de här två blivit tightare. Mycket tightare! En vän till mig härnere berättade att just det hände med hennes två flickor när de fick en lillebror. Och det stämmer även för oss.

Judit och Meg leker mer och mer och bättre och bättre med varandra för varje dag. Och det är inte bara Meg som går efter Judit och vill leka. Det är snarare tvärtom! Just för tillfället är det mycket doktorslek och frisörsalong, men även legobygge och duplotorn byggs.

Tingeling har ont i magen.

För mig som förälder är det fantastiskt roligt att se hur fint de leker tillsammans och det är en klar hjälp för mig när jag har Holly att tänka på. Jag tycker till och med att det är lättare den här gången när tjejerna har varandra än när Meg var liten och Judit ville ha min uppmärksamhet hela tiden. Nu klarar tjejerna sig själva på ett helt annat sätt.

Den rosa prinsesstjejen.

Sen finns det givetvis baksidor de dagar när de bråkar. Mycket! Och hela tiden. Tro inget annat! Vi är en helt vanlig familj med fighter och konflikter – believe me! Och just de dagarna har jag väldigt lätt till att vilja stänga in dem i varsitt rum och öppna först lagom till läggdags.

Men överlag är de jättefina mot varandra och Meg växer för varje dag hon närmar sig sin treårsdag. ”My birthday is in maj!!!”

Apple mini

Har ni sett! En apple mini, designad och skapad av min egen lilla dotter. Fantastiskt, tycker jag, att dagens barn är så inkörda på elektroniken att de redan i tidig ålder känner till företaget bakom olika datorer (med tvådelade känslor om detta i ärlighetens namn!).

För några dagar sen kom Judit och visade sin dator, tillverkad kort efter att pappa Micke suttit vid datorn i vardagsrummet några kvällar och knapprat på tangenterna för sommarhusets skull.

Först trodde jag att det var en i raden ritad teckning eller bok (som blivit populärt att göra). Men när jag sen öppnade det vikta pappret och såg innehållet, förstod jag motivet – hennes alldeles egen dator. Den här hänger nu med runt i lägenheten, typ, precis som pappas …😉.

Vad jag tycker om det? Nja, det känns väl sådär, ska jag erkänna (enligt mamman som i det här fallet känner mig något konservativ och som en bakåtsträvare när det gäller femåringar och datorer, men jag antar att jag får lov att vänja mig).

Caterpillar

I morse kom vi av någon anledning att prata om larver. Både Micke och jag nämnde ordet flera gånger varpå Judit till slut avbryter och frågar vad en ”larv” egentligen är.

Äh, öh …, tänkte nog både Micke och jag. Självklart ska man inte ta för givet att barnen vet vad olika ord betyder och innebär, men ännu mer förvånade blev vi när vi förklarar och Judit skiner upp och säger: ”Jaha, är det samma sak som caterpillar?” (med perfekt engelsk accent)

Alltså, till och med jag själv var tvungen att tänka efter en sekund om det stämde. Och visst gjorde det, det. Och att dottern numera tänker på saker i engelska ord, huh, det är allt lite skrämmande. I alla fall är det otroligt hur fort det går för barnen att ta till sig ett nytt språk. Jag förstår verkligen varför det finns svenska skolor i olika former utomlands.