Välkommen lillasyster

Så kom hon till slut. En dag över tiden, 21 febr. kl. 12.06. En jättefin liten tjej, ganska på pricken lik Judit men möjligen en nyans mörkare i håret och med en smilegrop på vänster sida. Så fin och för oss den bästa lillasyster i världen.

För oss kommer hon alltid att vara ett litet mirakel som överraskade oss fullständigt med sin existens 30 juni förra året. Jag minns chocken som sträckte sig över en hel helg, men som kom att bli så självklar när vi landat i den glädjande nyheten.

Nu ligger och sitter vi här i sängen, äter, rapar och byter svart,gult, grönt för att till sist bli brunt bajs. Ja, ni vet hur det är! I eftermiddag kommer övriga familjen med svärmor i släptåg och hämtar oss. Vilken otrolig tajming vi gjorde med svärmor Evas ankomst! Jag var cool hela tiden fram till en vecka före beräknat datum. Då räknade jag ner dagarna och nätterna fram till att vi hämtade Eva på flygplatsen. På något sätt slappnade jag nog av i hela kroppen när vi såg henne komma gående. Något som också gjorde att lillan kände sig redo för att ploppa ut redan morgonen efter.

På ett mycket lugnt och kontrollerat sätt gick vi igenom de första fullt hanterbara värkarna kl. 05 på morgonen. Vi åt frukost tillsammans och kunde stillsamt säga hejdå till barnen innan vi tog en taxi till sjukhuset. Det kändes väldigt skönt att börja dagen så och veta att tjejerna skulle vara på förskolan som vanligt och att inget blev annorlunda för dem.

Sen arbetade vi som ett starkt team, Micke och jag. Inga smärtstillande mediciner eller lustgas, bara hans fantastiska händer som lindrade smärtan. Och nu har vi lärt oss knepen för att påskynda förloppet. Efter första kontrollen som visade att vi redan då var halvvägs till målet fortsatte vi jobba ihop. Vi tog sikte på alla trappor som fanns i närheten, åt lite och gick i korridorerna. Vid nästa kontroll var vi färdiga för att arbeta oss igenom det sista. Det enda lilla ”hindret” på vägen var att lilltjejen tyckte det var för mysigt därinne i magen och vägrade trycka på. Det var som om hon ändrade sig i sista stund. Men ut kom hon en kort stund efter lite stimulerande dropp som fick fart på henne. Känslan att vara närvarande och fokuserad på hela förloppet är obeskrivlig. För mig en fantastisk och underbar känsla som gjorde den här förlossningen till den bästa. Men med tredje barnet är man också mentalt förberedd och mer redo att arbeta sig igenom värkarbetets alla faser.

Nu väntar en rolig och spännande tid då vi ska lära känna lillasyster och anpassa oss efter hennes tider och ombytliga ”rutiner”. Vi kan vänta oss vakna nätter och mjölkstockning. Och en tredje uppsättning sjukdomar. Men vet ni, allt det här kan jag leva med, för lyckligare än så här kan man nog inte vara i livet när man har tre välskapta och fina döttrar. Vi är otroligt lyckligt lottade!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s