Italienska vänner

Nej, det är fortfarande inte vår lilltjej även om det är nära nu. Det här är lilla Gea som för stunden sitter i min väns Eleonoras famn.

Lilla Gea är Erikas dotter, en till mig ganska nyfunnen vän som jag kommer väldigt bra överens med. Erikas äldre dotter är halvåret yngre än Meg och de båda tjejerna går i samma förskolegrupp på Ibms. Så förutom nyfödda små tjejer och en mammaledighet att se fram emot tillsammans har vi också förskolan som en gemensam nämnare.

I fredags träffades vi tre (fyra) över en lunch. Eleonora är italienska och Erika är från Litauen men gift med en italienare och pratar sedan studietiden och flera års boende i Italien italienska, såklart.

Lilla Gea är det bland det sötaste jag sett och var sockersöt redan från födseln, till skillnad från de flesta andra bebisar som inte alltid ser så särskilt söta ut, mer skrynkliga och ibland fortfarande lite ihoptryckta. För mig är det underbart att kunna bebisgosa och mysa såhär när det är så nära för mig själv nu. Jag längtar verkligen efter henne nu, vem sjutton är hon därinne och hur ser hon ut?

Ikväll väntar middag hos oss med Mickes två jobbarkompisar, Jens och Michelle. Och hör på detta, grejen är att de ska stå för maten och laga den här hemma. Bra deal, tycker jag! Vi har gjort efterrätt, något kan vi ju bidra med, liksom. Och eftersom middagen bestämdes till ikväll fick Micke lite press på sig att pussla färdigt 1000 bitars-pusslet. Igår kväll satte han den sista biten. Vilken tillfredställelse innan alla bitar nu åker ner i en påse igen! Här ligger det för alla i familjen att beskåda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s