Veckan som gått

Den här veckan har verkligen flugit förbi. Därmed dålig uppdatering. Många möten, några för lunch med vänner, andra hos läkare och på sjukhus för att ”prata bebis”.

Känslorna har varit mycket upp och ner hela tiden. Allt grundar sig på mätningar som görs här regelbundet och som påvisat att lilltjejen inte skulle lägga på sig i vikt som genomsnittsbabyn. Samtidigt säger min barnmorska och läkare att jag inte ska fundera på det så mycket eftersom hon får tillräckligt med näring och syresättning och att allt annat tyder på att det är som det ska. SÅ SLUTA PÅPEKA DET HELA TIDEN DÅ! Tårarna har varit väldigt nära vid flera tillfällen.

Men så igår var jag på ett andra sjukhus och möte med en manlig äldre läkare inför en eventuell förlossning just på det sjukhuset. Äntligen lugnades jag ända in i själen. Jag släppte alla orostankar hos denna fantastiska läkare som gjorde ännu ett ultraljud och mätte tjejen till 2700 g vilket är helt i sin ordning till den här veckan. Han var lugn, metodisk och hade en sådan självklarhet i sitt sätt att prata och agera som gjorde att jag litade fullt och blint på honom så fort vi skakade hand. Snälla du Dr D, låt det bli du som är där när det är dags!

Sen har jag fantastiska vänner som nyligen varit gravida eller fortfarande är gravida och som förklarar för mig att noggrannheten här i Tyskland är toppen men också botten när något avviker. Då får man direkt känslan av att det är något allvarligt fel på barnet. Men alla har fått fullt friska barn och råder mig till att inte ta informationen så allvarsamt.

Förutom dessa orostankar har vi pysslat med lite av varje.

Judit var för första gången i onsdags på Zumbadans. Då fick Meg och jag klara oss själva vilket var riktigt mysigt. Jag får sällan tillfälle att mysa ensam med min två-och-ett-halvtåring. Riktigt såhär tjurig var hon inte vid tillfället vi fikade men inte heller en helt missvisande bild av hur vi har det just nu. … och på förskolan, har jag fått veta. Alla är helt slut pga hennes temperament. Helt plötsligt, utan förvarning och förklaring väljer hon att tjura och ska göra tvärtemot. Man kan kalla det med många ord. Trotsig, jobbig, påfrestande, tålamodskrävande och samtidigt rätt gulligt (när man har tid inte känner sig stressad). För även om trotset är rätt så frekvent nu så har den här tjejen ett enormt stort hjärta och humor som få i samma ålder. Hon spelar teater för oss dagligen, antingen med sitt hetsiga temperament eller bara för skoj skull. Hon gör miner, pratar svengelska och ”teaterapar” sig så hon till slut skrattar åt sig själv. Och vi andra lika mycket.

Du lilla Meg, som vi älskar dig! Vi skulle inte kunna tänka oss en dag eller ens en timma utan dig. Vi är så enormt glada att just du kom till oss med din bestämda personlighet, … även om du ibland håller på att knäcka pappa och mig som föräldrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s