Bebisgos

Nej, det är inte vår bebis. Inte än.

Idag bjöd jag över svenska Johanna och hennes, på dagen, en månad gamla Julia på lunch. Johanna jobbar på SEB och är kollega med Micke, men det är snarare genom svenska kyrkan och hennes son Carl som jag lärt känna henne.

Det blir perfekt att vara mammalediga tillsammans under det kommande året. Och så har vi Judit och Carl som är jämngamla med varandra.

Johanna och Julia kom vid lunchtid och plötsligt var tiden inne för mig att hämta på förskolan och köra ut till svenska kyrkan. Jag vet inte vart tiden tog vägen, den rann ifrån oss på tio minuter kändes det som. Vi pratade, lunchade, pratade mer, bytte blöja, pratade ännu mer, ammade och pratade under tiden, ammade igen och pratade ännu mer.

Och åh, så mysigt det var att känna bebisdoften och att få hålla en sån där miniliten varelser igen. Pluttliten. Det är inte klokt vad man glömmer. Ska vi verkligen ha en sån där liten hos oss snart?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s