Lucia

Varje år firas Lucia med traditionellt Lucia-tåg på Seb. Vi åkte givetvis dit för att titta och ta del av den mysiga svenska traditionen, och titta på pappa Micke såklart!

Vi hade förberett Meg med vad som komma skulle på morgonen och tittat på Lucia-tåg på telefonen. Vi kom precis lagom till när dörrarna slogs upp och sången sprider sig i lokalen. Det var stämningsfullt och vackert.

Även pappa Micke var fin i sitt långa nattlinne och strut. Meg var fascinerad, helt köart och satt blixtstilla i mitt knä hela tiden. När Midnattråder påbörjas smyger den gulliga tomteklädda kollegan ut bland folksamlingen och styr stegen ganska direkt mot oss. Självklart eftersom Judit och Meg var de enda barnen där. Micke och jag hinner utbyta en nervös blick och så kommer hon fram, sätter sig precis framför oss och bara vinkar och skrattar stort med hela ansiktet (det man ser). Meg sitter bara stilla och tittar på tomten utan att faktiskt bli rädd.

Jag frågade henne kort om tomten sen och då pekade hon bara på platsen där den stod. Det hade kunnat gå precis hur som helst i den stämningsfulls lokalen men det gick bra.

Sen lämnade jag barnen på förskolan med varsin påse med lussebullar att bjuda på.

Hemma mötte jag upp min holländsk-italienska vän som dagen innan erbjudit sig att komma förbi med färdig middag för kvällen. Helt otroligt! Jag har svårt varje gång att ta emot de här fina handlingarna. Det är tredje middagen som vi får hem, färdiglagad och bara att värma.

Det här blev en succé hos oss. Barnen åt som hästar, men så har Marjolien två tjejer i samma ålder som mina och en liten kille på 11 månader så hon vet vad som går hem hos barnen.

Nu ska jag stiga upp och börja dagen och plocka fram vad hon hade med sig till oss som frukost också. Jag har verkligen jättesvårt för att ta emot så här mycket mat och det är för mig en ovanlig gest kompisar emellan.

Marjolien berättade för mig att det är högst ovanligt i Holland att man gör såhär men att deras amerikanska vänner i kvarteret i Kronberg där de bor erbjuder sig att komma med mat så fort någon familj har det svårt. Hon själv uppskattade det enormt under tiden som också hon har varit väldigt nere och sjuk. Och vem uppskattar det inte? Det är fantastiskt att ha vänner som ställer upp så?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s