1 december

Så var det äntligen första december. Man gör vad man kan för att få jul- och mystämning trots asfaltsgrå och disig (men obs ! kall) morgon här i Frankfurt.

Den här natten sov vi för första gången på väldigt länge utan avbrott för febernedsättande och hostattacker vilket gjorde att alla vaknade ”på rätt sida” och kunde glädjas åt den här lite speciella morgonen.

Vi tände ljus som vanligt och hämtade julgranens första paket. Till frukost blev det lussebullar och mjölk. Och en första chokladbit ur mormors chokladkalender. En härligt sockrig frukost, men så länge de stoppar i sig något efter den här sjukveckan är jag väldigt glad.

Ikväll bänkade hela familjen sig framför svt:s första avsnitt av julkalendern. Och så smaskades det på dagens andra chokladbit ur morfars Lindts-chokladkalender. De har det bra, tjejerna.

Nu ligger jag åter mellan två sovande tjejer och med den tredje sparkandes i magen så hela magen guppar.

Du lilla, lilla skruttfia som är så nära men samtidigt så långt borta. Jag hinner inte alls med dig den här gången och har ständigt dåligt samvete för dig och mig själv. Jag måste ju komma ihåg att njuta av att ha dig såhär. Sista gången … Du är så högt älskad redan och jag börjar bli väldigt nyfiken på vem du är. Idag gömde du dig som alltid bakom handen när jag ville se dig på ultraljudet. Du lilla rackare, jag har en känsla av att du är rätt tuff av dig och precis som nu kommer du bara att ”hänga med” och finna dig i allt kaos.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s