Reformationsdag

Mitt i Halloween-tider fick vi en ”gratis” ledig dag på köpet. Idag är det nämligen röd dag i Tyskland och faktiskt endast idag och i år då det är 500 år sen Martin Luther reformerade kyrkan. 

Den dagen spenderades genom att dela upp familjen. Micke som var ledig igår behövde åka in till kontoret idag och tog med sig Judit. De cyklade iväg kl. 10 och var inte hemma förrän 16.30. Jag undrade förstås nyfiket hur Judit klarade alla de timmar utan att bli uttråkad och störa Micke. Jodå, det hade gått bra … 

Tack och lov hade hon gjort mycket annat också, som att dekorera hela golvet med barbidockor och barbitillbehör, rita och måla och gå rundvandring och säga hej till alla svenska kolleger som också hade valt att jobba några timmar mot Stockholm.  

Meg och jag stannade hemma och plockade lite mellan våra besök som vi har nu i November. Dessutom tyckte jag det var ett utmärkt tillfälle att fokusera på Meg och målet att få henne att gå på toaletten utan blöja. Det gick över förväntan. Bara tre trosor ligger i tvättmaskinen 😉. Jaja, det kommer! Vi måste ju börja nånstans och vi har fortfarande några månader på oss …

Lyxigt värre var det på eftermiddagen att kunna göra sig en cappucino igen efter att vi varit utan Nespresso-maskinen två dagar. Nu är den avkalkad och på topp igen. En mörk chokladbit till kaffet och en Festis och djurkex till Meg och vi njöt som få tillsammans! 

Marathon låste in oss

Eftersom vi bor så pass nära start och mål för årets Marathon-lopp som gick av stapeln idag blev vi inringade, faktiskt helt blockade för både utfart och infart, fram till lunchtid. Det satte liksom stopp för vår planerade utflykt till Heidelberg som ligger en timmes bilfärd härifrån. Och så var vädret ganska ostadigt och opålitligt varpå vi istället åkte på en sightseeingtripp i närområdet. 

Första stoppet blev Feldberg med utsikt över hela Frankfurt. Dock med vindpiskat regn och kalla vindar. Burr!  

Det enda fascinerande var drakarna som några hade dragit med sig upp för att testa, och som de flög, och lät i vinden! De som styrde drakarna lyfte nästan själva av vindens mäktiga kraft.

Andra stoppet blev lunch i Oberursel, precis intill FIS, Frankfurts internationella skola. Här var det naturligtvis fullt på den restaurangen som ligger mittemot skolan med en klättervägg för barnen att klättra på. Söndagar i Frankfurt är som fredagar och lördagar i Stockholm. Folk går ut och äter och umgås med varandra och man måste boka bord överallt. Men det hindrade oss inte. Utanför restaurangen sålde de korv vilket vi (nästan) alla nappade på. Fortfarande i regn och kyliga vindar. 

Men sen, sen sprack det upp och vi kunde till och med njuta av det sköna vädret medan barnen klättrade.   

 

Tredje stoppet på vår runda gick till fots inne i stan. Då drog jag med gänget som till en början verkade skeptiska (läs; min man) till min plan att gå (och att sitta på kafé med barn). Men vid sittande bord med alla läckerheter (och varsin öl till grabbarna) framför oss var det ingen som misströstade. 

Alla vägar bär till Rüdesheim 

Det är alltid ett lätt alternativ att åka till Rüdesheim när vi har besök. Det är lagom stort, gemytligt och ligger i vindistriktet med en underbar miljö – och linbana! 

Hit gick även dagens besök med kusin Ella och pappa Niclas. 

Första stoppet blev lunch på en jättetrevlig, tysk restaurang mitt inne i samhället. 

Valen runt bordet såg väldigt olika ut, vilket var kul. Schnitzel, fisk, korv och pizza. 

Sen tog vi linbanan upp till toppen av berget för att njuta av utsikten. 

Och barnen var nöjda med sina efterlängtade godispåsar. De har ju sett utsikten tidigare och var inte lika intresserade av den som resten av gänget.  

Ruggigt kallt och blåsigt var det i stort sett hela dagen. Det var svårt att tänka sig att vi för bara två veckor sedan satt i tröja och solglasögon på uteserveringen här uppe och njöt av höstsolen. 

Tripp, trapp, trull!

Mobergs från Öland 

Nu är de här, Niclas och Ella som tog sig ända hit från lilla Karlevi på Öland för att hälsa på oss. Som våra tjejer har väntat och längtat i en hel vecka! Det började pratas redan i måndags om vilken dag de skulle komma och hur långt det var dit. Sen dess har vi räknat ner. 

Ikväll hämtade vi dem på flygplatsen och det kittlade härligt även i min mage när jag plötsligt såg Niclas i folkvimlet vid upphämtningsplatsen. Bredvid honom stod Ella och allt blev så surrealistiskt på något vis. Att se dem här, i Frankfurt och höra svenska igen. Nu ser vi fram emot en helg tillsammans. 

Hem for vi i den här, alla sex. Och förklaringen till det, det tar vi en annan gång. 

Halloween på Svenska kyrkan

Lite stress kände jag allt när jag igår kom på att, just det, det är ju Halloween-tider och dags att faktiskt pyssla lite inför det. Tiden går i en rasande fart och så väntar vi olika besök från Sverige den närmsta tiden, så högtiderna har liksom fått komma i andra hand för mig. 

Men så åkte vi ut till Svenska kyrkan i eftermiddags och till min glädje förstod jag att dagens pyssel var just att karva pumpor. ”Räddad”!

Judit och jag hjälptes åt med hennes pumpa och till slut fick jag in den rätta tekniken efter året i USA då jag karvade mååånga pumpor! 

De yngsta barnen gjorde sina kreationer i paprikor, betydligt enklare att ”designa” till skillnad från de hårda pumporna. Men nog är ändå pumpor lite mäktigare i mörkret. 

Idag fick vi också med oss Svenska kyrkans egna tidning hem som skyltar med reklam om diverse svensk-tyska företag/erbjudanden i stan och informerar om kommande högtider. Julkrubba på självaste julaftons förmiddag kanske kan vara något för den rätta julstämningen eftersom vi blir kvar i Tyskland under jul och nyår i år. Vi får se hur sugna Schlyter-kusinerna från Malmö är på olika kyrkliga jularrangemang. 

Ekorren Anna

Vi har fått husdjur. En mysig liten ekorre som Meg bestämt döpte till Anna. Nu heter hon Anna och till och med för mig känns hon som en liten tamekorre, en extra familjemedlem som vi måste ta hand. 

Och det gör vi sannerligen. Varje morgon går vi ut på norra balkongen och tittar hur mycket hon har ätit under natten. Vi (läs barnen) prövar att lägga olika saker i skålen för att se vad hon gillar. Hittills (ca två-tre veckor) har vi erbjudit henne müsli, russin, cashewnötter, pumpafrön, solrosfrön och igår la tjejerna i några salta pinnar. Sammanfattningsvis har vi nu lyckats enas om att Anna gillar frön och nötter. Salta pinnarna låg orörda kvar ikväll när vi fyllde på skålen. 

Efter Annas påfyllning tog tjejerna själva kvällssmörgås på köksgolvet. Givetvis med dockan Eva som hela kvällen har fått heta Marta. Hon i rosa t-shirt med glasstrut på har fått krypa runt på golvet som storasyster  med namnet Sigge. Den minsta dockan fick ligga kvar i vagnen som nyfödd under namnet Elijah. (Alla namn förekommer på förskolan.)

Höstfest på FIS

Idag var det höstfest på Frankfurts internationella skola som ligger en bit utanför Frankfurt och där jag också var på besök för några veckor sedan. 

Mickes kollega och chef Ulf och hans fru Marie och deras tonårsbarn Markus och Sofie bjöd in oss till att följa med. Tyvärr öste regnet ner under hela tiden vi var där och de fina lekplatserna och alla matstånd med typiska rätter från hela världen fick stå ganska ensamma kvar ute i regnet. 

För Micke och mig var det högst intressant att få se skolan inifrån och träffa andra svenska familjer som har sina barn där och försöka skapa oss en bild av skolan beroende på hur andra föräldrar upplever den. 

Barnen hade jätteroligt och fullt upp    med alla aktiviteter som erbjöds för de små. Alla på skolan talar engelska och till min lilla förtjusning amerikansk engelska som jag personligen är mest van vid och därmed föredrar. Skolan var till en början en amerikansk skola och grundades med en amerikansk anda som fortfarande genomsyrar tankesättet på skolan. 

Meg fick en blomma på kinden. Lätt, tar inte så lång tid att göra och enkel att tvätta bort, tänkte jag. Och allt det där stämde, förutom att hon tyckte det var så skönt att hon nästan satt och somnade på stolen. 

Judit var en fena på fotbowling och kammade hem full pott bägge gångerna hon prövade. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun! Jösses så mycket pennor, suddigum, halsband och godis vi hade med oss hem ikväll. 

Efter alla aktiviteter, lunch och rundvandring på skolan följde vi med Ulf och Marie hem för att äta blåbärskaka och grädde och dricka en välbehövligt värmande kaffe. Sofie tog med sig barnen upp till ”lekrummet” med utklädningslåda och filmstund. Vilken lyckad eftermiddag! 

Nu sover båda flickorna på varsin sida om mig. Imorgon bitti flyger Micke till Stockholm för två dagars arbete i Sverige. Tjejerna ska tillbaka till en vanlig vecka på förskolan och jag ska ge mig in i barnvagnsvärlden och bärselejungeln för att bli lite klokare på vilket märke vi ska satsa på nu när vi gjort oss av med de flesta barnsaker, däribland den användbara bärselen – ett måste! 

Middag runt husknuten

Efter en lugn och skön morgon gjorde vi oss redo för en trip till olika ställen i stan för ärenden med Ikea som slutmål, där vi lovat barnen lunch. 

På vägen ut till Ikea blev vi bjudna på middag till våra italienska vänner Eleonora och Francesco och deras tjejer Domitilla och Elena. I två veckor har Eleonora och barnen varit hos Eleonoras föräldrar i Rom och i fredags kom de tillbaka till Frankfurt. Vi tackade genast ja eftersom vi alla var sugna att umgås igen. Och vilken middag vi blev bjudna på! Italiensk midddag med flera rätter. 

Som svensk blev jag överlycklig över att få god pasta (perfekt al dente) med musslor, alltså en vongole! Som svensk tänkte jag naturligtvis också att detta är ju huvudrätten (efter inledande cocktail och plockmat). Men ack så fel jag hade (såklart)! Tänk att man aldrig lär sig när det gäller italiensk mat!

Hungriga barn älskade pastan, lite mer skeptiska till musslorna, men den goda såsen och pasta åt de, i stora, stora lass. 

När vi ätit oss mätta (tänkte jag) dukades det ut och efter några minuter förbereddes nästa tallrik – ugnsbakad fisk med myyyycket salt, och en ratatoille till det. Det är inte ofta man blir bjuden på fisk som tema hos vänner och att vi fick uppleva det hos Eleonora och Francecso var både roligt och väldigt, väldigt gott. 

Som dessert åt vi Eleonoras klassiska, hemmagjorda Tiramisu! Det finns inte många godare italienska alternativ, gissar jag. 

Barnen fick sin barnvariant av Tiramisu, vilken de alltid uppskattar när vi är här. 

Sen lektes det vidare och alla njöt av den goda stämningen och att umgås igen. Strax innan vi lämnade familjen fixade sexåriga Domitilla en cocktail till Judit, eftersom faktiskt herrarna i sällskapet satt med varsin i handen. Ut kom Domitilla och Judit från köket med en utsökt drink till Judit innehållande vatten, päronjuice, passionsfrukt, honung och något annat hemligt som jag inte minns. 

Domitilla döpte den till Peach on the Beach och här skrattas det gott åt cocktailfamiljen. Både Elena och Domitilla går i pappa Francescos fotspår och kan redan blanda fantastiska (barn)cocktails! 

Simskoleavslutning och tapas

Morgonen började med att Meg fick gå till frissan. Jag gav mig på ett försök till inbakad fläta och tadaaa, här är den! Judit fortsatte och satte spännen i håret på henne så att den skulle hålla bättre. ”Det är nog bäst, mamma”. 

Någonstans där när Judit och jag hade gått loss ordentligt på Megs hår ville huvudpersonen mer än gärna gå till förskolan och slippa ”plågas” mer. 

På förmiddagen var det dags för simskoleavslutning för Judit. Efter de vanliga träningsrundorna med diverse övningar och flythjälpmedel i bassängen var det fick var och en träna enskilt med läraren för att se vad de har lärt sig under de här två veckorna. 

Jag vet att läraren har sett och förstått att Judit är rätt duktig på att ta arm- och bentagen och att hennes största tröskel är rädslan för att hamna under vattnet med huvudet. Ändå utmanar hon Judit att simma, hör och häpna nu – först genom att stoppa in bara en enda flytring under baddräkten på ryggen och sen utan utan några som helst hjälpmedel på tillbakavägen av de två längder som Judit simmade. Förstår ni! Jag tappade hakan fullständigt, för hon gjorde det! Min lilla fyraåring simmade, trots en enorm rädsla att hamna under vattnet, helt på egen hand. Över vattenytan med huvudet med små, små fina arm- och bentag! Inte helt utan avbrott såklart och inte i rekordfart – men hon gjorde det, helt själv utan hjälpmedel! 

Naturligtvis blev detta en jättehändelse vilket resulterade i att alla, barn och vuxna, först höll andan när läraren uppmuntrade Judit till att hon skulle klara det och därefter klappade i händerna och ropade hejarop ut till henne i vattnet. Judit var stoltare än stoltast, med all rätt!

Så stolt och så fullkomligt överraskad har jag nog aldrig blivit! Judit är av en, för mig, okänd kaliber. Hon överraskar alltid (!) och är såklart lik mig i mycket men på de här sätten så otroligt olik både mig och Micke, framförallt när vi själva var små i samma ålder hon som hon är nu. 

”Älskade Judit, du är så enormt nyfiken och levnadsglad och det är en fröjd att följa dig och låta dig överraska oss på det här sättet, gång på gång. Vi har aldrig en tråkig stund med dig! Fortsätt överraska, dig själv och gärna andra och framförallt, fortsätt vara din starka lilla personlighet som du är!” 

För att fira den lyckade simskoleavslutningen och kanske också försöka höja den grå stämningen av regn och blåst som rådde utanför fönstrena denna fredagseftermiddag tog vi oss iväg till en tapasrestaurang i stan (på Judits begäran). 

Har ni sett större glas vin? Det kom in, mer eller mindre, en halv flaska vin i Mickes beställda glas vin. Snåla kan man inte beskylla tyskarna för att vara när det gäller alkohol och mat. Allt kommer in i enorma mängder. 

Vår utsökta tapasbricka! 

Juna time

Idag har vi bytt tjänstet, Sue och jag. Eftersom jag hade en tid för det stora ultraljudet, i princip mitt under Judits simskola idag tog Sue bägge tjejerna tillbaka till förskolan. 

När hon senare i eftermiddags hade ett första möte med sin barnmorska hämtade jag tjejtrion och gick till Westendplatz. Och tänk, vi kom aldrig ens till lekplatsen eftersom tjejerna hade så kul med att plocka kastanjer, leka tafatt och kurragömma att de två timmar som vi var där gick i rasande fart. 

Så hur var då det med lilltjejen i magen? Jo tack, bra! Hon låg för en gångs skull stilla och undersökningen då allt (kroppsdelar och dess funktioner) granskas gick väldigt bra. Läkaren var mycket nöjd med resultatet och att hon slapp fightas med barnet i magen för att se allt hon ville se. 

Jag är mycket imponerad över hur noggranna de är här och hur väl de visar och berättar för oss föräldrar om allt de tittar på. Nu börjar vi bli mycket spända och nyfikna på vem hon är, den här fantastiska lillasystern som ”tar sig fram dit hon vill”. En riktig liten kämpe redan nu!