Kulturkrock – en lärorik erfarenhet

Här har ni tjejerna på ”riktigt” och inte bara på teckning. Domitilla fyller 6 år om en vecka och Elena fyller 4 i november. Det är ganska precis ett år mellan alla fyra tjejerna från 6 år ner till min Meg som, ja, är lite yngre men tjejerna funkar SÅ bra ihop. Och det är lugnare än någon annan playdate när de leker ihop. 

Igår hämtade jag Judit, Elena och Meg kl. 15 på förskolan. Domi fick vi hämta en timma senare eftersom hon nu går i preschool en våning upp. Bara det var stort för Judit som tycker det är spännande varje gång vi får chansen att gå upp till skolan.  

Sen hade jag tjejerna fram till kvällen då pappa Francesco hämtade dem. Eleonora reste över dagen till Kassel för att gå på en pågående konstutställning och också förbereda sin egen kommande utställning som hon jobbar med.  

Vid middagen fick vi erfara en stor kulturkrock som plötsligt blev uppenbar vid sittande bord inför  middagen. ”Oh, are we having lunch?” frågade Domi lite undrande. Jag tänkte inte så mycket på hennes kommentar tills hon tog en potatis och höll den över glaset och tittade frågande på mig ”does it go in here?” Då slog det mig – italienska middag med flera rätter är inte så vi äter här hemma och det blev en rolig och väldigt givande diskussion om hur vi äter kalops, som jag hade gjort för dagen, och hur de vanligtvis äter middag hemma. 

Både Domi och Elena lyssnade noga när jag förklarade och tittade intresserat när jag la upp potatis, gryta och rödbetor på Megs tallrik för att visa. Resultatet av deras egen middag blev dock först sås av kalopsgrytan som de tyckte mycket om (också med en klick av farmor Evas lingonsylt, för den var tydligen oemotståndlig). Efter ”soppan”  önskade de en tallrik för bara potatis och kött, säkert helst separat men i det här fallet gick det bra att ha allt på samma tallrik. 

Det bästa med middagen blev diskussionen och jämförelserna mellan Sverige och Italien. Domi är bra på engelska och eftersom hon är lite äldre än de andra tjejerna hittar hon orden och kan förklara bra hur hon tänker. Judit hjälpte också till och förklarade tillsammans med mig hur vi svenskar oftast äter. 

Francesco skrattade gott när vi berättade om kulturkrocken lite senare när han kom för att hämta tjejerna. En av hans första fråga var emellertid ”What language do you guys speak with each other?”  

Jag vet att båda föräldrarna helat hade önskat att deras tjejer skulle fortsätta prata svenska eftersom de är födda och uppväxta i Sverige, men eftersom de lever i en italiensk familj och bara hör italienska, engelska och lite tyska om dagarna är det svårt att upprätthålla kunskaperna i svenska också. De förstår fortfarande när jag pratar svenska med dem men de svarar helst på engelska, därför har vi övergått till att nästan bara prata svenska. 

Sammanfattningsvis blev det en bra eftermiddag och kväll och jag kan inte annat än att säga att just såna här oväntade händelser är bland det bästa med att leva utomlands och att lära känna andra familjer som inte lever som vi svenskar. Det är givande, roligt och otroligt lärorikt. Jag är väldigt glad att mina barn får uppleva de här kulturkrockarna och att de förhoppningsvis inspireras av andra kulturer och därmed inte tar våra svenska traditioner och vår kultur som det mest självklara i världen. Därmed inte sagt att de ska överge våra egna traditioner och vara stolta över kultur, tvärtom, de ska verkligen vara stolta över att vara svenskar, men jag hoppas att de får en större förståelse för olikheter och uppskattar kulturkrockar snarare än känner rädsla och osäkerhet inför dem.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s