Torsdagskaffe


En enorm fördel med att fortfarande vara hemma och ta hand om hem och hushåll är att jag ändå, närsomhelst, kan ta en kaffe med någon jag träffar spontant. Som i morse när jag krockade med Zehra i dörren in till Ibms och vi tyckte båda att vi hade tid för en kaffe för att ta igen sommarens uteblivna träffar och skvaller. 

Illa kvickt lämnade jag barnen medan Zehra väntade utanför. Och när vi börjar gå mot ett franskt fik hinner Vicky ifatt och gjorde oss sällskap. Där satt vi närmare två timmar och pratade semester, skola och skolans planerade flytt. 

Det är alltid bra med såna här träffar för man blir liksom ofrivilligt uppdaterad om saker som rör barnen och förskolan (och som man uppenbarligen själv missat …, hm). Det enda minus var väl att min uträknade plan att få träna tyska med Zehra gick i stöpet när Vicky gjorde oss sällskap. Efter två år i Frankfurt, engelsktalande och dessutom nybliven trebarnsmamma är hon inte riktigt med mig på noterna om att lära sig tyska. Så vi pratade engelska och det blev istället Zehra som fick förmånen att träna sin engelska. 

Sen skildes vi för att gå åt olika håll. Vicky hem till sig för att packa till hela familjen för en veckas semester hos familjer i England, Zehra för ärenden i stan och sen förbereda middag ikväll och jag hem för att dammsuga bort de tjusiga dammråttorna som både Meg och Judit fascinerade gick och plockade i morse. Inte lika fascinerande för mig som insåg att hemmafrun inte gjort sitt jobb ordentligt. 

Nu sitter jag med lunchtallriken framför mig och funderar på vilken bok jag ska hugga tag i härnäst. Det börjar bli tomt i bokhyllan på olästa böcker. Igår läste jag slut För då minns jag kärleken som jag började läsa i förrgår. Sträckläste alltså! En riktigt gripande berättelse om en kvinnas överlevnad efter Tsunamin då hon också förlorade sin pojkvän. Jag har hållt den i min hand flera gånger men sen ställt tillbaka den för att jag inte riktigt ha vågat ta mig an boken. Och visst grät jag. Floder, bitvis. Men det är ett nyttigt och välbehövligt wake up-call om att ta vara på livet och vara rädd om det man har. 

Nästa bok Solviken läste jag i helgen och Micke frågade mer än en gång ”ska du läsa nu igen”, så sådär social var jag kanske inte. Men är det inte härligt när man hittar en riktigt bra bok som man förlorar sig i och bara vill läsa mer ur?! Solviken rekommenderade min syster Mathilda. ”Den är lättläst och ganska bra, tycker jag.” Ganska bra? Jag sträckläste den och var på väg att seriöst föreslå för Micke att ”skulle det ändå inte vara mysigt med ett litet hus på landet, låt säga någonstans i Roslagen”. Ni hör ju! Inte vid mina fulla sinnens bruk under hela helgen. Men jag blev så tagen av den mysiga berättelsen.

Nu är mitt bekymmer vad sjutton jag ska beställa för pockets från Sverige. Hjälp mig! Vad är bra? Vilka titlar är att rekommendera. Som småbarnsförälder var det ett bra tag sen jag läste och har därmed otroligt dålig koll på utbudet de senaste åren.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s