Farewell-frukost

Den här veckan är det mycket som ska klaras av. Det är den sista riktiga veckan då ordinarie personal är kvar och grupperna fortsätter med sina aktiviteter. Nästa vecka är det summer camp och jag tror att många barn försvinner på semester nu till helgen. 

Därför ordnas det olika stunder för att göra det mysigt för barnen och för att få dem att förstå att det nalkas ett längre sommaruppehåll då de inte kommer att träffa varandra. 

I Megs grupp åt de frukost tillsammans i morse. Det brukar de visserligen göra varje morgon, men inte alla tillsammans och inte med det här utbudet på frukostbordet. Meg hade med sig yoghurts i färgglada små askar som hon stolt bar in i en påse. 

Den här lilla damen som ser så snäll och beskedlig ut på bilderna har tydligen börjat bita sina kompisar. ”We have a tiger in the group”, var det första jag fick höra när jag hämtade idag. Både Pamela and Sonia verkar väldigt avslappnade inför det lilla bekymret. Men vi fick en hemläxa ikväll och prata om situationen om hon gör samma sak mot Judit. På förskolan får hon en time out, dvs inte leka på en stund. Och den lilla envisa damen hade börjat låtsasgråta en stund och sedan smålett när Sonia tittade på henne för att se om tigern var redo att ge sig in i leken igen. 

Vi pratade såklart en stund om det. Och precis som alltid numera får jag höra att hon är en mycket envis, självsäker och trygg liten varelse i gruppen. Hon är betydligt mer självgående och initiativtagande än de flesta barnen, trots det faktum att hon är yngst bland alla. De är imponerande, säger dem och jag ska vara glad att hon är så stark i gruppen och att hon klarar sig så bra. Men förbryllad blir man ju som mamma när man får höra att ens barn biter andra. Hm … Deras förklaring till bitandet är att Meg ha börjat visa intresse för att leka med andra och att interagera med utvalda (vilket inte ha varit det primära för henne under vårens ”lära känna förskolans rutiner-stadiet”), men nu vill hon ta kontakt och när de inte lyssnar eller tittar på henne biter hon eller klöser hon dem. Ja, ni hör ju! Det låter ju inte klokt! Men, jag tar det med ro, som jag blev tillsagd och så hoppas vi att vår dotter kommer på bättre sätt att skaffa vänner istället för att klösa dem. Stackars föräldrar … (och vi själva). Det var ju dessutom mindre kul att visa upp Judit som råkar ha ett stort fint och väldigt lysande klösmärke av just Meg, mitt under ena ögat. Pamela bara log. 

Så gick mamman hem med barnen varav det ena nu råkar vara ett av de där hemska barnen som man förut (innan man själv fick barn-fasen) pekade på och pratade om och tänkte ”Men varför uppfostrar föräldrarna inte barnen bättre, det är ju bara att sätta ner foten och visa att man inte accepterar sådant beteende!”  Bara och bara …

Imorgon är det Judits grupp som ska säga hejdå till varandra med en liten tillställning. Ost, osthyvel och knäckebröd ska packad ner! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s