Som en dans på rosor

Lika mycket som allt kan gå fel en dag, kan det också bli en fullträff då allt går rätt. Precis en sån dag var det idag. Bättre start på dagen med croissantfrukost på vårt bageri får man leta efter och alla (två) satt stilla och glada på sina platser hela tiden. (Den extremlånga kön ända ut till gatan kan ju haft något med saken att göra, eftersom vi hade underhållning hela tiden vi satt där.)

Mätta och glada åkte vi vidare mot vårt delmål, Ikea, för att endast inhandla sill, knäckebröd och ost till picknicken på Svenska kyrkan (vårt huvudmål). Utanför varuhuset möttes vi av en samling människor som satt och band kransar. Gissa om vi blev glatt överraskade. Gårdagens kransar var det ju liksom inte så mycket med efter vår egen picknick. Judit ville gärna ge sig på ett nytt försök med att bära krans. Den här gången blev den bättre och framförallt i rätt storlek. Allt är ju så mycket lättare med en fuskkrans att binda färgglada blommor på. Men Meg, nja, hon var alldeles för skeptisk efter mitt tappra försök till krans igår. Hon bara skakade på huvudet på vår fråga och sa ”in in …” = inte. 

Judit redo för dans och sång vid kyrkan, som visade sig vara en jättetrevlig tillställning med knytkalas. Alla pratade förstås svenska vilket också kändes väldigt ”hemma”. Vi pratade framförallt med två andra familjer som i alla fall jag och tjejerna har pratat med tidigare. Nu får det allt bli fler regelbundna besök hit. Att få leka och busa på svenska för barnen och för mig några att prata vardag med på svenska är väldigt uppskattat. 

Så hur gick dansen då, kanske ni tänker. Ja …, jo …, vi inser hur viktigt det blir framöver att hålla på vissa traditioner. Det är långt ifrån en självklarhet att våra tjejer ska känna till Små grodorna och Raketen. Och varför går alla runt en stång med blommor och gör rörelser till olika sånger? Även vuxna? Tjejerna var stumma och stod bara stilla de första minuterna. Det var då det slog mig att de knappt har sett en midsommarstång förut och lika lite hört de välkända svenska barnsångerna. 

Och visst, jag vet, tiderna förändras.  Kulturer med arv suddas ut och traditioner är inte lika starkt hållna. Men ändå, när vi är här i Tyskland och jag märker hur fort barnen faktiskt anpassar sig och anammar en ny kultur och ett nytt språk så är det viktigt med våra traditioner. Jag känner också hur mycket stoltare jag är över att vara svensk och hur mycket svenska traditioner och svensk kultur uppskattas här i Tyskland. 

Trötta av sång, dans och (!) värme, cyklade vi ner till en restaurang vid floden. En italiensk restaurang med jättebra service, riktig fullträff när det gäller maten och till det väldigt trevliga priser. Det blir inte ofta vi åker till Vapiano i framtiden när vi kan välja ett såhär bra, barnvänligt och gott alternativ. 

Nedan följer ett par bilder på knäppa familjen som alla ser rätt roliga ut på bilderna. 

Nu sitter jag på balkongen och skriver. Tjejerna sover. Micke skissar (på utemiljö vid huset på Öland). Och jag tror snart jag ska göra mig en espresso och plocka ut ett fat med choklad. Såna här dagar som flyter på såhär bra växer inte på träd, det vet ju alla som har barn under … öh, 18? Men ibland, då får man nypa sig i armen och höja sina små vildar till skyarna, för jäklars så fina och stora och duktiga de kan vara! Så, nu har jag väl förstört för mig själv. Imorgon vaknar vi kanske upp till en hel annan dag då verkligheten hann ikapp oss. Men ja, då får den väl göra det. För nu är jag bara så väldigt nöjd över den här fina dagen. 

Trevlig midsommardag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s