Lyx? Ja, faktiskt!

Det finns inget annat att säga om det. Det är ren lyx att kunna sitta såhär. Klockan är strax efter tio på förmiddagen och jag njuter av kaffe och ett stort glas vatten på balkongen i strålande sol … efter en bra löprunda, så lite har jag fått kämpa för det här. Men ren lyx, det är det faktiskt.

Måndagar med lämning på förskolan, ibland träning, kaffe på balkongen innan ärenden och andra måsten har jag börjat uppskatta mycket. Vardagen är tillbaka och just nu har jag en väldigt bra sådan. Och jag unnar mig att njuta av lyxen att få vara hemma, ta en kaffe när jag vill, läsa en bok, fixa och pyssla hemma i min egen takt och inte stressa! Det är en sån oförskämd lyx. Och inte att förglömma – kunna låta tjejerna vara hemma en dag och spendera egentid med någon av dem när vi behöver det. Det, det är en ovärderlig lyx som jag hoppas vi bär med oss från de här åren. 

Men, alla vardagar ser såklart inte ut så här. Många frågar mig vad jag gör om dagarna och konstigt nog händer det saker hela tiden som gör att jag långt ifrån går sysslolös. Ofta är det saker som rör barnen och aktiviteter på skolan eller eftermiddagarna. Sen roddar jag hemmet med handling, matlagning, tvätt, städ och strykning av hundra skjortor (!). Blir barnen sjuka är det aldrig en diskussion om vem som ska vara hemma – det är jag! När vi båda jobbade heltid hjälptes vi åt med hushållssysslor, men under den här tiden i Tyskland har vi det inte speciellt jämställt här hemma, och så får det vara. De allra flesta dagar njuter jag av denna oförskämda lyx att kunna sitta såhär, men det finns baksidor också som när tex. Micke är ute och reser och barnen blir sjuka. Den kombinationen är den värsta. Många långa nätter har jag just då önskat mig en annan situation. Men det är en baksida som kommer med lyxen och utan den här berg- och dalbanevägen uppskattar man ju aldrig den lyxiga tillvaron, så de jobbiga nätterna, hungriga, gnälliga barn i matbutiken, nerkissade byxor utan närhet till toalett, snoriga näsor att torka, två barn som springer åt olika håll i en park och inte lyssnar på sin mammas förmaningar, ja, de behövs ju också, måste jag villigt erkänna. 

Men just nu, NJUTER jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s