Svensk-italiensk lekstund på engelska

Den här kombinationen är så cool. Det är det enda riktigt passande ordet för våra träffar med Eleonora, Domitilla och Elena. Tjejerna pratar ibland italienska med mamma Eleonora och jag pratar såklart svenska med mina barn när det behövs (läs förmanar barnen …). Men ajajaj, här är de enda gångerna som jag behöver passa mig för vad jag säger, Eleonora och barnen förstår svenska fullt ut så det går inte att ha några hemligheter. 

När vi pratar med varandra väljer vi oftast engelska, likaså barnen. Men rätt som det är byter vi allihop till svenska, utom Meg och Elena som inte säger många ord på varken svenska eller engelska. Men de förstår allt! 

Idag log Eleonora brett när jag snabbt bytte från engelska till svenska när jag ville säga något till Meg. ”Åh, säg något mer, kan vi inte prata svenska nu, det är så härligt att höra” bad Eleonora plötsligt. Och så fortsatte vi på svenska. Och det är härligt att kunna skifta som vi gör. Tänk att jag/vi kan byta snabbt till mitt språk när vi inte hittar krångliga ord på engelska. Det brukar alltid annars vara jag som får stå och höra på när andra hittar orden på tyska, italienska eller spanska. Jag frågar ofta Eleonora om hon tycker det känns ”hemma” att träffa så många italienska människor som bor här nere och att kunna prata italienska nästan när hon vill, men nej, hon blir mer nostalgisk de få gånger hon hör svenska, menar hon, vilket är jättekul för oss. 

De fyra tjejerna leker JÄTTEBRA ihop. Ett bra tecken på det är att vi hade planerat att äta glass ihop, men de två-tre gånger som vi frågade om de var redo att gå, svarade de att de hellre ville leka. Och de klättrade och klättrade och klättrade. Och klättrade lite till. 

En underbar eftermiddag som vi snart ska göra om!

Ombytligt väder

Disigt, mulet, soldis, soligt, mulet, blixt och dunder + ööösregn, sol igen, moln, blixt och dunder. Igen. Så, där har ni dagen sammanfattad i väderlek. Ombytligt, minst sagt. 

Något väldigt trevligt idag var att Micke och jag sågs för lunch inne i stan. Att vi inte tänkt på den tanken förut! Det var så mysigt att sitta där i lugn och ro (nåja, bara vi två utan barnen, för stimmigt var det sannerligen runtomkring oss där vi satt mitt i lunchrusningen) att jag helt enkelt glömde bort att dokumentera vårt bord.

När jag hämtade tjejerna * 3 var de i full gång med att göra flamingos, förmodligen ett slags efterarbete/bearbetning efter besöket på zoo härom veckan.  

Just klockan tre valde himlen att öppna sig för första gången idag. Jag blev blöt men tjejerna hade inte hunnit ut än. Trots regn och åska var det fortfarande runt 30 grader och allt torkade på fem minuter. Så, jag tog ett snabbt beslut om att gå till lekplatsen, trots det ombytliga vädret. Juna var hos oss då Sue är på väg hem från en längre Shanghai-resa.  

Kl. 18 väntade vi besök, ingen mindre än husägaren själv i egen hög person, som ville diskutera en större renovering i lägenheten över oss. Därför fick det bli en enklare middag som uppskattades av alla tre barnen, såklart. 

Lyx? Ja, faktiskt!

Det finns inget annat att säga om det. Det är ren lyx att kunna sitta såhär. Klockan är strax efter tio på förmiddagen och jag njuter av kaffe och ett stort glas vatten på balkongen i strålande sol … efter en bra löprunda, så lite har jag fått kämpa för det här. Men ren lyx, det är det faktiskt.

Måndagar med lämning på förskolan, ibland träning, kaffe på balkongen innan ärenden och andra måsten har jag börjat uppskatta mycket. Vardagen är tillbaka och just nu har jag en väldigt bra sådan. Och jag unnar mig att njuta av lyxen att få vara hemma, ta en kaffe när jag vill, läsa en bok, fixa och pyssla hemma i min egen takt och inte stressa! Det är en sån oförskämd lyx. Och inte att förglömma – kunna låta tjejerna vara hemma en dag och spendera egentid med någon av dem när vi behöver det. Det, det är en ovärderlig lyx som jag hoppas vi bär med oss från de här åren. 

Men, alla vardagar ser såklart inte ut så här. Många frågar mig vad jag gör om dagarna och konstigt nog händer det saker hela tiden som gör att jag långt ifrån går sysslolös. Ofta är det saker som rör barnen och aktiviteter på skolan eller eftermiddagarna. Sen roddar jag hemmet med handling, matlagning, tvätt, städ och strykning av hundra skjortor (!). Blir barnen sjuka är det aldrig en diskussion om vem som ska vara hemma – det är jag! När vi båda jobbade heltid hjälptes vi åt med hushållssysslor, men under den här tiden i Tyskland har vi det inte speciellt jämställt här hemma, och så får det vara. De allra flesta dagar njuter jag av denna oförskämda lyx att kunna sitta såhär, men det finns baksidor också som när tex. Micke är ute och reser och barnen blir sjuka. Den kombinationen är den värsta. Många långa nätter har jag just då önskat mig en annan situation. Men det är en baksida som kommer med lyxen och utan den här berg- och dalbanevägen uppskattar man ju aldrig den lyxiga tillvaron, så de jobbiga nätterna, hungriga, gnälliga barn i matbutiken, nerkissade byxor utan närhet till toalett, snoriga näsor att torka, två barn som springer åt olika håll i en park och inte lyssnar på sin mammas förmaningar, ja, de behövs ju också, måste jag villigt erkänna. 

Men just nu, NJUTER jag!

Mors dag

Äntligen blev det min dag. Nu har vi firat både tyska Mors dag och tyska Fars dag, och ingen av dem känns liksom ”på riktigt”. 

Men så kom till slut den svenska (riktiga) Mors dag. Inte för att vi har gjort något speciellt, men jag fick en hejdundrans fin frukost på balkongen med frukt och kilovis grönt på mina knäckebröd 👍. 

Judit är en mästare på att klättra. På allt och överallt. Någonting har dessutom hänt med hennes fötter för numera KAN hon inte gå eller stå. Hon hoppar fram, jämfota som en kanin. Tålamodsprövande, minst sagt. 

För att se vad hon skulle tycka om klättring på ett mer organiserat sätt åkte vi till ett kletterwald. Jösses, vilket ställe! Bara se på bilderna nedan! Ni kan förstå så roligt barn och vuxna har här. 

Judit var superduktig. Hon fixade alla passager och fick kläm på hur hon skulle greppa säkerhetslina och hantera hela utrustningen på nolltid.  

Som belöning för klättring och kanske en fin avslutning på Mors dag träffade vi Jens och Michelle, Mickes jobbarkompisar och numera våra gemensamma vänner för middag på en bättre Biergarten. Eftersom det var en grekisk restaurang blev det gyros och pommes, som var jättegott i all sin enkelhet och servering.  

Från frukost till middag

Judit och jag bestämde redan igår ikväll att vi skulle överraska Meg och Micke med frukost ute idag. Hela familjen sov länge och halv nio väckte vi de som skulle överraskas. 

Vi klädde oss snabbt och åkte sedan bort till ”vårt” Liebersbrot och åt croissant och drack kaffe och färskpressad apelsinjuice på deras uteservering. 

Därefter tog vi bilen och åkte en timma söderut till Mannheim för att prova och förhoppningsvis köpa kostym till Micke. Nu blev det ingen kostym men vi fick en jättefin dag i Mannheim med stadsfest och olika aktiviteter i stan.  


Nu ligger barnen i sängen och Micke och jag ska äta en sen middag själva ute på balkongen.  

Casual Friday

Det har sannerligen varit en ovanligt lugn och faktiskt vardaglig fredag. 

Micke jobbade till skillnad mot många andra. Med sin fina slips, så, så vidare casual blev det ju faktiskt inte för honom. 

Sue flög för ovanlighetens skull bara över dagen idag, först till Stuttgart och sen …, badambadambadaah – Stockholm (ironiskt nog). Alex behövde stöka av några saker på jobbet, så Juna kom till mig strax efter frukost. 

Tjejerna målade, faktiskt mest Judit som kommit in i ett flow och vill rita mest hela tiden nu. Men se så fina teckningar hon gör! Numera ligger alltid papper och pennor framme på köksbordet. 

Efter en maskin tvätt och förmiddagsfika påbörjade vi vår promenad (som kan tyckas lång för barn i den här åldern att gå). De var verkligen jätteduktiga och så småningom nådde vi slutmålet, Rotschildpark. (Och yes, efter några kvarter slår det mig att Judit har solhatt istället för hjälm. Judit blev lika förfärad som jag och visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Vi bestämde oss för att låta henne cykla vidare utan hjälm och väldigt sakta bredvid oss.)

Efter lek och bus på stekhet lekplats mötte vi Alex på Vapiano för sen lunch, till tjejernas stora förtjusning. Här lekte de på gräsmattan i närmare två timmar innan det blev dags för Alex och Juna att hämta upp Sue på flygplatsen (som snabbt kom förbi i sin Lufthansadräkt med svenskt godis som hon hunnit köpa på Arlanda 👍. Man tackar! 

Happy Father’s Day at the Tierpark

Vi vaknade till ett strålande fint väder idag, något trötta och något senare än vanligt eftersom vi var på en trevlig tillställning hos en kollega till Micke igår.  

Men efter en lyxig croissantfrukost blev det fart på oss då det bestämdes att vi skulle möta Sue, Alex och Juna på ett fasanerie (likt en 4h-hård) nära Wiesbaden.  

Herrarna kom för dagen klädds i sina finfina slipsar.  

Med skräckblandad förtjusning vågade de knappt mata djuren. 

Micke och Meg fullt koncentrerade med att studera ugglor, tror jag. 

De här två …

Vacker miljö och väldigt fridfullt!

Dagen avslutades med glass i myyycket stora lass i en annan närliggande by.  

(Tysklands) Fars dag

Imorgon är det Fars dag här, för någon vecka sedan var det Mors dag. Ett himla firande med bara några veckors mellanrum. Men självklart får vi ”offra” oss och fira även dessa dagar.

Så, därför bestämde Sue och jag att vi skulle pyssla med barnen i Judits grupp och göra en fin liten slips till alla barnens pappor idag på morgonen. 

Micke fick fungera modell igår kväll. 

Barnen gick in för slipstillverkningen till 120 procent. De var fullt koncentrerade och hade svårt att sluta när det var dags för ”circle time” och utgång. 


Judit mäkta stolt över sin slips till pappa Micke. Nu ska jag snart hämta tjejerna och sedan göra mig i ordning inför en trevlig liten tillställning ikväll med några av Mickes kolleger. Pamela ska vara med barnen. 

Bokad dag

Oj oj oj, idag har det varit träffar och tider att passa hela dagen. Nåja, lyxträffar och lyxtider, tro inget annat! 

Jag började dagen med en kaffe och chokladcroissant med Sue på ett fransk kafé. Kl. 10 lämnade jag henne för att cykla vidare till min frisör och en klipptid. 

Lagom till lunch hade Marie, min för dagen bestämda lunchdate, stämt av med sin man och Seb-kollega till Micke att vi alla fyra skulle ses för lunch inne i stan. Och när herrarna lämnat oss för att fortsätta jobba satt Marie och jag kvar och jag fick mysa en stund med den här godingen, lilla Vega. 

Sen var det dags att hämta barnen och styra stegen mot parken med Sue och Juna, Zehra, Tomris och Teoman. 

Och eftersom det är så varmt om kvällarna nu cyklade hela familjen ut för glass efter middagen. Till ett omtalat glass-ställe i en annan stadsdel. Om det var värt cykelturen? Om! 

De hade ta mig tusan allt! I alla former och smaker. Deras specialitet var uppenbarligen spaghetti-glass.   

Men se man på, till och med farmor Evas romrussinglass (i tysk tappning) hittade vi … som man inte väljer. 

Ögonen var stora som pingisbollar på barnen när den här ”rätten” ställdes ner framför dem. 

Mor- och dotterdag

En sån mysig dag vi har haft. Det var sååå rätt att överraska Judit i morse genom att fråga om hon ville spendera dagen med mig, bara hon och jag. Om hon ville!

Vi lämnade Meg på förskolan och gick sedan, på Judits begäran, till vårt kvartersbageri för att äta croissantfrukost. Den här ovanliga läckerheten provade jag. Croissant är gott och med sallad, skinka, ost eller som i det här fallet, till och med ägg, blir det ju nästan nyttigt. Nästan. 

För att kunna sitta lite längre och hinna dricka mitt kaffe hade vi varit förutsägbara nog att ta med oss målarbok och kritor. Så här satt vi rätt länge, eller åtminstone tills butikerna öppnade inne i stan… 

… för hade vi ärenden att uträtta. Två par skor och solhattar inhandlade vi innan vi slog oss ner för lunch. 

Och innan vi hämtade Meg passade vi på att besöka en potentiell, mycket bra och ansedd skola i en annan stadsdel … och såklart lekplatshäng efter det. 

Åh, som jag njöt! Och Judit också. Vi kunde prata och skratta och göra det som bara vi (eller kanske mest Judit) ville göra. Det här ska vi göra oftare. Redan nästa vecka, tror jag.