Lugn söndag med inslag av svettigt kafébesök

Och kall söndag! Burr, det är ju inte klokt hur fort det kan ändra sig i temperaturen. Jag har hört hur fullt folk här nere brände sig av den starka solen när vi var i Sverige, så varmt och soligt var det tydligen. Uppåt 25 grader om dagarna. Också innan vi åkte från Frankfurt var det varmt, sommarvärme till och med. Men nu, nu tycks vintern ha kommit tillbaka med en bitande ihållande kyla. 

Eftersom vi köpte växter igår som behövde planteras idag var det bara att klä sig varmt för kunna vistas på balkongen några timmar. Som tur är blev resultatet tillfredsställande och riktigt bra. Jag ser fram emot att fortsätta iordningställa härute kommande helger. 

Efter en stunds häng på lekplatsen bestämde vi träff med Alex och Juna på Seismyer kafé. Kaféet som anses vara det bästa i stan och tydligen, i alla fall vad som stod på en utmärkelse på väggen, också 2014-års bästa kafé i Tyskland. Nåja, dåligt var det inte, men bäst i stan, nja, det vet i tusan. Bättre bakverk och tårtor har jag smakat och själva stället lyste överklass lång väg. Men sen ligger det i Westend också, och bara det gör hela stället till något utöver det vanliga med dyyyra bakverk. 

Man kan väl sammanfatta vårt besök med att det var ett intensivt och svettigt besök. Tre barn med rejält mycket socker i kropparna …, ni kan ju gissa själva hur cirkusfamiljen såg ut. Meg fullkomligt hängde i räckena som avgränsade olika sittplatser medan Judit och Juna sjöng, lekte sjöjungfruar eller klädde ut sig med varandras kläder. Jag behövde liksom inget träningspass idag. Vissa stunder skulle jag ha velat ta det minsta lilla charmtrollet och sagt henne ett och annat (i tonläge falsett, nästintill) men alla överklass-lilahårfärgade-gamla Frankfurtdamers snea blickar gjorde att jag fick lägga band på mig och verka lugn och pedagogisk som mamma med tydliga förmaningar om hur man bör uppföra sig. 

Men, när vi gick därifrån konstaterade vi att de faktiskt skötte sig väldigt bra på det stora hela, och man måste vara beredd på att bara tanken att gå till Frankfurts (officiellt) mest ansedda fik kan innebära självmordstankar efteråt. Men vi överlevde och kom nöjda och glada hem. 

Hemma kopplade vi av och gjorde det som hör söndagskvällar till, bada, äta och bums i säng. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s