Fredagsmys blev lördagsmys

Vi började dagen med härligt efterlängtad och god croissant-frukost från vårt kvartersbageri. Därefter packade vi in oss i bilen för en drive ut till Hornbach för att komplettera tidigare inköpen till balkongen. Vad tycks? Blir bra, va!

Och naturligtvis blev vi tvungna att inviga nya grillen. Så gott! När riktigt bra kött liksom smälter i munnen. Så få tillbehör och ingen marinad på köttet, men hur jäkla gott som helst. 

Och såhär ser det ut just nu … lördagsmys med vin, chips och svenskinköpta Polly.  

Fredagsmys

Den här lilla busungen blev förkyld under natten till torsdag, därför har hon fått vara hemma med mig två dagar. 

Såhär hittade jag henne igår förmiddags, tyst och fullt koncentrerad på att klippa och fila naglarna, precis som jag gjorde halvtimmen innan. Hur hon fick tag på nagelsaxen? Säkert som de menar att hon gör på förskolan så fort hon vill ha något – drar fram en pall hög nog för att räcka det hon vill ha. 

Båda hennes lärare har flera gånger de senaste veckorna berättat att de få gånger tidigare har skådat en mer envis och försigkommen liten tjej. De häpnar ofta hur hon styr barn och vuxna i gruppen, fixar och organiserar helt själv. ”She will become strong little lady, no doubt about that, and she has a very strong personality”, fick jag höra igår när vi gick förbi och sa hej till kompisarna. Det märks tydligt i gruppen när hon är borta, uppenbarligen. Och jo, jag  tackar, det är ju inte så att det är något rast för mig här hemma. Jösses, vad hon styr och ställer, och förvandlas till den största drama queen jag någonsin skådat så fort det inte går hennes väg. 

(Och nej, bli inte oroliga för det stora plåstret. Det är bara för syns skull och för att storasyster fick ett igår. Det blev det också ett stort utbrott för tills vi förstod vad det var frågan om.) 

För att hitta på något utan att vara ute med en förkyld (men ändå väldigt pigg Meg) cyklade vi till pappa Mickes jobb efter att vi hämtat upp Judit. Där fikade vi (hos den snälla mannen som alltid serverar oss fika fast pappa Micke tror att vi måste ha ett särskilt Seb-kort för det, hihi, antingen tycker den här mannen om oss väldigt mycket eller också vill han bli av med oss så fort som möjligt), hann besöka toaletten två gånger, busade runt de busvänliga pelarna och smulade ner en skinnsoffa. Förstår inte riktigt varför Micke alltid blir så nervös när vi säger att vi är på väg och gärna föreslår att vi kan mötas utanför istället. Den här gången överraskade vi honom 😉! 

Sen hade vi fredagsmys med Let’s dance och Fina familjen. Så nu så, nu har vi officiellt invigt det så bekanta uttrycket fredagsmys, dock inte med tacos utan med de här goda kycklingburgarna av Micke. Och vet ni, det är faktiskt himla mysigt med fredagsmys!

Dagarna tre utan pappa Micke

Så är det. Den här veckan är Micke i Stockholm tre dagar vilket betyder att vi får sysselsätta oss på egen hand. Och det har vi egentligen inga som helst problem med. 

Faktum är att det just den här veckan har varit en särskild bra vecka som varvats med lek på eftermiddagarna och faktiskt lite arbete för min del under dagarna. När tjejerna har varit på förskolan har jag jobbat med ett mindre projekt åt ett förlag i Sverige och det har gjort mig mer tillfredsställd än jag trott. Det är såklart väldigt trevligt att sysselsätta sig med lite tankearbete igen efter en tids jobbvila, så jag hoppas det kan bli fler projekt framöver. (Däremot har uppdaterandet på bloggen fått komma lite i skymundan.)

Såhär ser våra morgnar ut. Frukostligan som pratar om allt mellan himmel och jord under frukosten, men väldigt ofta om duvorna på taket utanför eller vad mormors och farmors katter gör därhemma i Sverige. Meg är liksom helt besatt av djur just nu. (Vilket Judit också var i den här åldern, minns jag.) 

I tisdags eftermiddag följde vi med Sue och Juna hem. Mina barn blev galet exalterade   över att åka spårvagn och jag inser nu att det är ett tag sen vi bodde i Stockholm och denna lilla detalj att åka kommunalt var vardag för dem. Nu betedde dem sig mer som ”landsortsbarn” såsom de jublade och hoppade upp och ner under hela resan. 

Det ni ser här nedan är en sekund av Meg i stillhet, alla andra sekunder var hon överallt än på själva sätet och lät tillsammans med sin storasyster som om det var första gången människan någonsin gick ombord på ett tåg. Hm, förstår ju nu vad vi bör göra mer framöver för att inte skrämma livet av fler medpassagerare.   

Och för att njuta (eller kanske ska ni faktiskt läsa orka) njuter jag av en kaffe ute då och då. Och vet ni, jag skäms inte ett dugg för att kvala in under lattemamma-kategorin. Den mamman har jag aldrig varit, men nu måste jag erkänna att jag nog kan kalla mig det. Och som pricket över i:et kan jag kombinera det med titeln hemmafru. Det ni, det är inte dåligt! 😉

Lugn söndag med inslag av svettigt kafébesök

Och kall söndag! Burr, det är ju inte klokt hur fort det kan ändra sig i temperaturen. Jag har hört hur fullt folk här nere brände sig av den starka solen när vi var i Sverige, så varmt och soligt var det tydligen. Uppåt 25 grader om dagarna. Också innan vi åkte från Frankfurt var det varmt, sommarvärme till och med. Men nu, nu tycks vintern ha kommit tillbaka med en bitande ihållande kyla. 

Eftersom vi köpte växter igår som behövde planteras idag var det bara att klä sig varmt för kunna vistas på balkongen några timmar. Som tur är blev resultatet tillfredsställande och riktigt bra. Jag ser fram emot att fortsätta iordningställa härute kommande helger. 

Efter en stunds häng på lekplatsen bestämde vi träff med Alex och Juna på Seismyer kafé. Kaféet som anses vara det bästa i stan och tydligen, i alla fall vad som stod på en utmärkelse på väggen, också 2014-års bästa kafé i Tyskland. Nåja, dåligt var det inte, men bäst i stan, nja, det vet i tusan. Bättre bakverk och tårtor har jag smakat och själva stället lyste överklass lång väg. Men sen ligger det i Westend också, och bara det gör hela stället till något utöver det vanliga med dyyyra bakverk. 

Man kan väl sammanfatta vårt besök med att det var ett intensivt och svettigt besök. Tre barn med rejält mycket socker i kropparna …, ni kan ju gissa själva hur cirkusfamiljen såg ut. Meg fullkomligt hängde i räckena som avgränsade olika sittplatser medan Judit och Juna sjöng, lekte sjöjungfruar eller klädde ut sig med varandras kläder. Jag behövde liksom inget träningspass idag. Vissa stunder skulle jag ha velat ta det minsta lilla charmtrollet och sagt henne ett och annat (i tonläge falsett, nästintill) men alla överklass-lilahårfärgade-gamla Frankfurtdamers snea blickar gjorde att jag fick lägga band på mig och verka lugn och pedagogisk som mamma med tydliga förmaningar om hur man bör uppföra sig. 

Men, när vi gick därifrån konstaterade vi att de faktiskt skötte sig väldigt bra på det stora hela, och man måste vara beredd på att bara tanken att gå till Frankfurts (officiellt) mest ansedda fik kan innebära självmordstankar efteråt. Men vi överlevde och kom nöjda och glada hem. 

Hemma kopplade vi av och gjorde det som hör söndagskvällar till, bada, äta och bums i säng. 

Fixardag

Idag har vi varit runt på olika ställen för att göra i ordning balkongen inför sommarsäsongen. Först ut var Ikea, som Judit väldigt gärna ville luncha på också. Sagt och gjort!  

Efter andra stoppet, som var Hornbach, var vi lite fullastade i bilen …, men det gick ju tydligen alldeles utmärkt att sova ändå för vissa.  

När vi kom hem var alla trötta och vi hade uppenbarligen inte full koll på vår yngsta medlem. Hon som nu är väldigt intresserad av att uträtta sina behov på toaletten eller pottan som stora gör. Men vi har lite kvar att lära om vissa detaljer …, puh, trött blev jag och gick faktiskt ut därifrån med en gång och tänkte ”det där tar jag när jag lagt ifrån mig det jag har i händerna för tillfället”. Och glömde såklart bort blöjan, helt. Gissa hur stor och tung den historian var nästa gång jag öppnade locket. Dessa tvååringar! 

Som tur var kompenserades jag för den något otrevliga toalettincidenten och blev serverad denna kyckling/wok-rätt med gott rött vin till. Trevlig lördag på er! 

Fredagscykling

Idag var det dags för fotografering på förskolan och vid hämtning skulle hela skolan fotograferas utomhus. Jag lyckades ta ett kort i smyg från där jag stod. 

Därefter tog Sue och jag barnen på cykel och cyklade hela vägen upp till Holzhausenpark. Judit cyklade helt själv och klarade det jättebra. Jag var riktigt stolt över henne för att hon både lyckades cykla helt själv den långa vägen upp till parken, och lyssna noga på våra förmaningar om att cykla efter oss in vid kanten av vägen.

Framme i parken belönades hon och de två andra tjejerna med varsin valfri glass. 

I den här parken har vi varit en eller två gånger förut och den är stor, riktigt stor. Det finns allt, lekplatser i plural, vattendamm, gräsmatta för fotboll och andra sporter, glasskiosk för barn och kaffe och vin för vuxna. Vad mer behöver man, liksom?

Meg hittade en sektion gungor jag aldrig sett förut, en väldigt smart konstruktion på gungor när barnen ska lära sig gunga på stora gungor. Meg kände sig väldigt stor som kunde gunga så bra helt själv. 

Frukostträff med bebis

Länge har vi försökt få till en kaffeträff med Lea och hennes nyfödda son och bror till Louis, Judits kompis på förskolan. Men som vi vet är det inte alltid lätt att amma och vara bekväm med en nykläckt liten bebis på ett kafé, så därför föreslog jag att vi skulle ses hemma hos mig. 

Jag gjorde mig till och bjöd på en svensk frukost med ”hyvelost”, något folk tycker är väldigt roligt och faktiskt lite spännande här. ”How do you do that? How hard are you suppose to press the slicer?” . Haha! Chiapuddingen var mycket uppskattad och jag fick berätta hur enkel den förbereds kvällen innan. Ovan ser ni Sue som sitter redo och bänkad (och väldigt kaffesugen) i väntan på de andra. 

Och så kom huvudpersonen, Mattis. Så liten och så söt. Hm …. No other comments! 

A nicer Thursday 

Frukost är mitt absolut bästa mål på dagen. Jag är inte som många andra som inte kan äta på morgonen eller som behöver tid för att vakna och känna suget efter något. Jag är hungrig fem minuter efter att jag klivit upp om jag inte vaknar av ett sug i magen. 

Så, därför tycker jag mycket om att bli bjuden på frukost hos någon annan. Det är spännande att ta del av andras frukostvanor, prova nytt bröd och müsli. Smakar äggröran som min eller Mickes, eller kanske bättre? Hur som helst är det samtidigt skönt att komma hem till sig själv och återigen äta det som man är van vid. 

Och gud, så gott det var med chiapudding igen. Gott, nytt och fräscht. Vi har börjat äta chiapudding på vardagarna med tillbehör som hackade nötter och riven frukt. Chiapuddingen smaksätter jag ibland med kanel, kardemumma eller vanilj. 

Efter lämning i morse mötte jag upp Gabriella, vår italienska granne, på vårt kvartersbageri. Vi skulle bara ta en morgonkaffe men blev kvar närmare tre timmar. Så där gick den förmiddagen. Men oj så trevligt det var och vi hade mycket att prata om efter deras fantastiska fest före påsk och nu påskledigheten.  

På eftermiddagen gick vi till en stor lekplats nära stan tillsammans med Sue och juna och tiden för att laga mat blev såklart naggad på. Men en stor fräsch sallad med bratwurst, matvete och diverse grönsaker (jordgubbar som var jippi för barnen) fick jag till. Som faktiskt var så god att vi åt upp allt. 

Enkel dag med enkel mat

Första dagen tillbaka i vardagen, på jobbet och på förskolan. Barnen var redo för kompisarna igen. Spända och förväntansfulla över att få leka och träffa alla efter lovet. Det började toppen med svensk-itslienska Domitilla som såg när vi klev in genom ytterdörren på förskolan och sprang tillbaka till klassrummet och ropade glatt ”yeh, Judit is here, she came! (Vi var nämligen en timma sena eftersom jag lät dem sova så länge de behövde på morgonen.)

Även Meg verkade tycka det var roligt att vara tillbaka. Båda två barnrn hade en jättebra dag på förskolan och jag gjorde inget mer avancerat än att plocka och tvätta här hemma. När man har varit borta några veckor är det alltid skönt att gå i sina egna gängor här hemma, plocka, lyssna på musik, skicka iväg ett eller två sms för att berätta att vi är här igen och dricka en kopp kaffe – bara för sig själv. Det njuter jag av! Men max en dag, imorgon blir det åtminstone en morgonkaffe med grannen Gabriella, kanske lekplatshäng med Sue på eftermiddagen och däremellan en tur på stan. 

Ikväll blev jag sugen på enkel mat till en enkel dag. Jag tror man kan variera den här rätten på hundra olika sätt. Just idag hade jag glömt köpa matlagningsgrädde och riktig grädde. Men det gick hur bra som helst utan vare sig det ena eller det andra. Och jag gissar man kan kombinera rätten med lika många olika tillbehör. Jag väljer oftast att äta min bolognese såhär: 

Påskafton med mamma

Den här Sverigeresan blev allt annat än vad vi tänkt oss eftersom jag blev så dålig och i princip sängliggandes i en vecka. Men dock inte sagt sämre för det. I lördags, efter att jag konfererat med Micke över telefon och vi tillsammans bestämt att barnen skulle ”skickas” in till farmor Eva i Kalmar för träff och middag med kusinerna på kvällen, tog jag själv lördagkväll på heltid och njöt av god mat och ett litet glas vin med mamma. Sen intog vi varsin soffa framför tv:n. Det var mycket längesen jag låg och slötittade på film i soffan till framåt midnatt. Guuud, sååå skönt!

Dagen efter anslöt jag resten av gänget inne i Kalmar och fann till min stora glädje två kassar med ärvda kläder till barnen. Tack!!! Vi har det så oförskämt bra som med jämna mellanrum får dessa fint ärvda och omhändertagna kläder. Meg som just nu är inne i en ”jag kan själv-period” ville gärna prova både skor och jacka, något för stort allting men vad gör väl det när man får klä sig och bestämma helt själv. 

Igår, måndag, bestämde vi oss för att påbörja bilresan ner till Tydkland, en dag för tidigt för att övernatta i Danmark. Nu sitter vi i bilen på väg till Frankfurt och det känns himla skönt att snart komma hem till vårt igen. Borta bra men hemma bäst!