Hemresa

 Så var vi på väg. Trötta och halvsåssiga. Kl. 04.20 ringde väckarklockan på hotellet. 

Vi var på flygplatsen, incheckade och säkerhetskontrollerade kl. 06.00, vilket innebar att vi hade tre timmar att slå ihjäl innan vårt plan skulle lyfta. Tre timmar! Vad sjutton tänkte de på hotellet när de räknade med fyra timmars förberedelser? 

Jaja, nu sitter vi här och väntar, med en sovandes Meg i famnen och en Judit som är pigg. Den enda av oss som är pigg och den enda som jag trodde vi skulle få jobbigt att släpa runt med så tidigt på morgonen. Så fel man kan ha. 

Innan vi åkte från hotellet fick vi två frukostpåsar med oss. Man tackar! En yoghurt var, fyra croissanter och två muffinsar. Och så två gröna äpplen som båda barnen snabbt spottade ut. Inte direkt den näringsrika frukost vi är vana vid efter den här resan. Men i alla fall något att göra till boarding och i ärlighetens namn välbehövlligt för att få något i magen innan resan. 

Flygplatsens design och interiör är speciell och plötsligt när vi sitter tysta och äter säger Micke; ”Här har jag varit”. Där och då tänkte jag att nu har han fått en knäpp av sömnbrist, för vem har varit på Abu Dhabis flygplats förut, liksom, ännu mindre min man som jag borde veta allt om. Men jo, det stämde. För sådär en tjugo år sedan mellanlandade han som tonåring där med sin familj på en resa till Thailand. Han kände plötsligt igen taket, det välvda taket med mosaikmönster. Någon av er som också känner igen det? 

Last day

Sista dagen blev en ”favorit i repris” av gårdagen. Eftersom det regnade vid frukost bestämde vi oss för att prova ännu en galleria mitt inne i Abu Dhabi. 

Shoppingturen föll ut väl eftersom Judit hittade mitt i prick vad hon hade sagt att hon ville ha ”sandaler som mamma med en pinne mellan tårna fast de ska vara rosa”. Och tänk, i en av butikerna står de där!

På eftermiddagen blev det en kaffe och munk (DunkinDonuts) för de stora …

… och glass från B&R för de små. 

Och efter det sockret körde de en (rätt så högljudd) dans på det. Tur vi inte känner några här, sa vi och lät de hålla på. 

Tillbaka på hotellet var vi tvungna att bada en sista gång eftersom solen faktiskt tittade fram. 

… Och sista dagen till ära lyxade vi, och njöt maximalt med varsin gin&tonic. 

Efter en vecka i poolen har lillskruttan lärt sig att flyta med puffarna på. I eftermiddags, allra sista dagen, kom hon på det. Ni skulle sett paddan som så avslappnat och coolt drog upp fötterna till vattenytan och flöt runt på rygg. 

Judit ville stolt visa upp sin bikini. 

Sista racet till middagen, och Tea, Judits tyska nya kompis från, hör och häppna – Frankfurt. Så roligt! 

De kan inte riktigt kommunicera med varandra eftersom Tea bara pratar tyska och Judit inte riktigt har kommit dit än. Men vad gör det när man har dockor att leka med och är klätterapor båda två. Förhoppningsvis träffar vi våra vänner i Frankfurt i vår.  

Al Wadha Mall

Efter frukost idag tog vi en taxi till en av de närliggande större galleriorna här i Abu Dhabi. Och naturligtvis tar vi seden dit vi kommer – inga säkerhetsmässiga bilbarnstolar, snarare en plats i pappas och mammas knä med bilbälte runtom. 

Efter en dryg timma, eller blev det två (?), hade vi klarat av butiken vi mycket åkte hit för. Första check!


Pappa Mickes enda önskemål – svenska Max. Dagens andra check!


En annan svensk familj tipsade om ett nöjesfält inomhus i gallerian. Men nähe, där gick gränsen för Micke och mig. Ett mörkt, högljutt ställe som kostade skjortan. Nope! Vi fick alltså muta (!) Judit med glass och poolbad vid hotellet. 


Baskin&Robbins. Delicious … var ordet!


På vägen hem var det någon som blev lite … trött!

Nu en cappucino och äppeljuice vid, och i poolen innan middag.

Såhär arg kan man bli när man absolut inte vill ha puffar eller simring på sig i badet. 

Men sen går det ändå bra när man får leka ifred. 

En solig söndag

Idag vaknade vi ”tidigt”. Redan kl. 08.30 slog vi upp ögonen. Underbart! Jag njuter så fort jag vaknar här eftersom jag känner mig utvilad. Varje dag. Och på morgonen läser vi bok, självklart den tyska hästboken. 

Framåt halv tio äter vi frukost och när jag frågade Meg om jag fick ta en bild på henne lägger hon huvudet på sned. Som sin …

… syster har börjat göra på alla bilder. 

Kittad och klar i full mundering för att möta alla pooler och vattenrutschkana.  

När vi kom tillbaka till rummet efter en heldag vid poolen väntade den här finfina elefanten på oss.  

Varje gång vi går från vårt rum tävlar vi. Alla fyra. 

Och så åker vi den läskiga hissen ner. (Tycker även jag som faktiskt får jobbiga känslor i magen av trycket när den den sätter igång. Micke tycker vi är bra löjliga. 

Nu har vi avnjutit ännu en fantastiskt måltid med arabiskt tema. Men innan sängen fick tjejerna titta på lite hemmavan film nere i lobbyn. 

Babblarna, alltid babblarna! Koncentrerad!

En poolig dag

Idag vaknade vi upp till ett strålande och vindstilla Abu Dhabi. Och idag sov vi ”bara” till kl. 09.00. Då fick vi dra upp tjejerna och locka med bad i poolen för att få med dem ner till frukostbuffén. 

Sen har det varit bad hela dagen lång. Med full mundering kan vi möta alla faror i poolen – de har puffar på armarna, badring, uv-kläder, halksockor och halkskor på sig i vattnet. Vi är helt klart den mest kittade familjen 👍. 

Eftersom vi inser att vi har en liten tjej med vare sig förstånd eller rädsla inför vatten är det nödvändigt att trycka på henne det som möjligen går att få på en vattenglad tvååring. Meg, som hon heter, trampar liksom glatt, eller rättare sagt, kastar sig rätt ut i vattnet utan att bry sig om hon hamnar under vattenytan och inte når botten.


På poolområdet finns det en vattenrutschkana med två olika långa banor. Här hänger vi mycket. Båda barnen är galna i att åka. Meg åker såklart med någon av oss, och vill som sin syster åka igen och igen och igen. Judit åker numera själv. Ett stenkast från poolerna finns också en lekplats där vi också hänger mycket. Där träffar vi ofta Viola, en jämnårig liten tjej till Meg. 

Mellan bad och lek går vi upp till restaurangen för att få i oss mat och ny energi till att orka lite till. Och alltid med lite efterrätt som avslutning på varje mål. 

Vi har det bra. Till och med väldigt, väldigt bra! 

Så, hur är det?

Det undrar ni säkert. Eller hur? Tack bra. Mycket bra! Vi njuter av att vara tillsammans, bara vi fyra, utan mobiler (nästan, för uppkopplingen är inte så bra och funkar bara för mig), äta gott och umgås. Bada tillsammans, sova 12 timmar i sträck (sant!)  i samma säng, äta alla måltider tillsammans

Vädret är varierande, ibland sol ibland mulet, tyvärr hittills alltid blåsigt. Förr i tiden skulle detta ha stört mig när man förväntar sig sol och värme hela dagarna, nu är det mest skönt att ha tiden tillsammans och ta timmarna som de kommer, med eller utan sol. 

Judit visar sig vara väldigt kavat, mer än vanligt. Kanske kan vi tycka att hon har blivit modigare och mer självsäker sen vi flyttade till Tyskland. Möjligen beror det på att hon numera behärskar engelska (nästan) lika bra som svenska och mycket tack vare förskolan och Mrs D som uppmanar barnen att tro på sig själva och att ta sig fram genom komminiktion oasett ålder och vilka de möter. Så, till Mickes och min stora förvåning går hon själv fram till servitörer/servitriser i restaurangen för att be om något vi saknar. Hon svarar också högt och självsäkert på frågor och på tilltal från främmnde människor (som gärna vill prata med, och kommentera tjejerna). 

Våra två dagar har hittills bestått av att lära känna hotellet, äta alla måltider 👍 och kurera sömnbristen. Idag, andra dagen, har jag förstått tjusningen med all inclusive och fri dricka. Jag njuter av cappucino och vitt vin, japp, just i den ordningen och några timmar däremellan. 

We made it – hello Abu Dhabi!

En kittad och rejält laddad trio (här skulle vi haft in en annan bild på tjejerna och Micke sittandes i flygplanet, men internet här är som det är så man får vara något sparsam med bilder och ganska snabb på handen för att hinna lägga upp något på bloggen). Judit var förstås förvånad och mycket överraskad över lyxen med film … 

Båda två somnade fint efter middagen, men så mycket sömn för Micke och mig blev det inte. Att sova på ett flygplan – med två barn är inte det lättaste. Men vad gör väl det. Nu är vi här! 

Poolredo!

Vi bor på Hilton precis vid stranden och har All inclusive i paketet (first time). Det innebär att det känns som vi äter hela tiden. I alla fall erbjuds det mat dygnet runt på något sätt. Och det är faktiskt god kvalitet på maten. 

Som ikväll var skaldjurstema. Hm …! Såklart blandade känslor när vi insåg detta. Vad ska barnen äta? Men, det visade sig vara ett mindre bekymmer när båda två åt friterad fiskfilé och ris, utan att klaga eller fråga vad det var de åt. Tack kära barn för att ni gjorde måltiden till en riktigt fin upplevelse, och kväll. Självklart avslutades kvällen med glass och marshmallows doppade i choklad. 

(Och något mycket intressant som vi hört här på nästan andra sidan jordklotet, och dessutom två gånger på en och samma dag – folk tror att tjejerna är tvillingar. Kan ni tänka er! De tycker tjejerna är lika förutom håret. Framförallt lika stora/gamla. Äh, verkligen?! Hur tänker ni nu? Den andra kommentaren är annars ”oh, daddy’s girl and mommy’s girl”. )

Packa? Äsch, det är ju ändå några timmar imorgon också 

Så varför göra det man kan vänta med att göra till morgondagen? 

Det är inte likt mig att vara ute i sista minuten, men när det gäller att packa inför en resa (och det spelar faktiskt ingen som helst roll vart resan går) så avskyr jag att packa. Och nuförtiden måste jag inte bara packa till mig själv utan till tre personer. Nähe, där någonstans går liksom gränsen. Det är bara SÅ tråkigt! Micke vet ju naturligtvis det här efter våra år tillsammans och därför brukar han vara förberedd med en lista på absoluta nödvändigheter. Super! Den förlitar jag mig på imorgon. 

Jag tänkte packa idag, men det fina vädret drog mig och oss ut i lekparken istället. Och när jag masade mig in i sovrummet på eftermiddagen för att börja packa plingade mobilen till om att Sue, Alex och Juna hittat en lägenhet som de skulle vilja hyra i grannhuset. Toppen, efter visningen kom de över och så stannade de till Micke också kom hem och så delade vi på en flaska rött, mycket gott vin! 

Så, skit i packningen. Det löser sig! Det är ju en dag imorgon också. Här får ni i alla fall några bilder på aktiviteterna vi pysslade med på eftermiddagen (förutom att inte börja packa, då 😉). Första fikan på balkongen. Det är verkligen sol hela dagen från tidig förmiddag till sen eftermiddag. Helt fantastiskt. I alla fall nu på vårkanten då det värms upp och blir jätteskönt där. 

Här sitter skruttisarna och fikar på sockerkaka, päronbitar och mjölk. 

Nu kan jag längta tills vi kommer hem igen och jag kan börja inreda balkongen för sommarsäsongen. 

Den här utsikten … den tröttnar man aldrig på. 

Och om ni tittar längst ner till vänster på bilden nedan ser ni också den rundade balkongen som våra vänner var och tittade på i dag. Hur stor är sannolikheten att man hittar lägenheter  nära varandra? Men visst, den är inte deras än. 

Lugn hemmadag

Innan vi gick ut i morse var jag tvungen att föreviga vårt fina träd så som det ser ut nu utanför vardagsrummet. De som bodde här tidigare berättade att det trädet är sist med att tappa löven på hösten och först med att blomma på våren. Och se så fint det har slagit ut och blivit grönt bara under helgen. Fantastiskt!

Eftersom barnen är krassliga och framförallt Meg hostig, håller jag dem hemma de tre dagar innan vi åker på onsdag. Måtte vi nu bli bättre tills vi åker. 

På förmiddagen gick vi och hämtade beställda pengar till resan. Sen gick vi vidare till Rotschildpark, ett stenkast från stan men ändå mitt i grönskan i en stor härlig park. Tjejerna var överlyckliga över att kunna gräva i sanden igen. 

På den här ”karusellen” åkte vi alla tre och samtidigt. Superkul även för en vuxen. 

Notera vår ensamhet på lekplatsen den här tiden på dygnet. På eftermiddagen gick vi tillbaka till samma park efter att ha mött upp Sue och Juna. Då var det betydligt mer folk, men jag gillar det också. Då träffar man ofta någon man känner, eller också börjar man småprata med någon man inte känner, och det gillar jag nästan mer. Nyfiken som jag är. 

Tjejerna hade förstås jättekul och Sue och jag kunde prata, nåja, relativt sammanhängande.

Efter middagen fick Meg prova kläder, badkläder och klänningar. Den här kycklingdräkten köpte Micke till Judit inför Dubairesan med pappa och Kicki. Jag har aldrig gillat den, jag har liksom aldrig kunnat förlika mig med färgerna. Barnen blir som skrikiga (menat färgvalen) kycklingar i den. Jaha, vi har fler tack och lov. 

Söndagsbak

Judit och jag vaknade först idag och smög upp för att inte väcka de andra när vi bestämde oss för att baka. Den här degen blev det, som lite senare bakades ut till …

… de här bullarna. Vad tror ni det är tänkt att bli? Ja, ni tror nog rätt. Kanske blir det en god fika imorgon eftermiddag, för vid lunchtid idag gav vi oss iväg på promenad i solen. 

Stannade till i allén utanför oss för att leka lite med dinosaurien. Som Meg naturligtvis var rädd för.  

Vårblommor som slagit ut ännu mer på två dagar. 

Runt hörnet på vår närliggande Leipzigerstrasse hittade med en rekommendation av Vicky en ny lekplats. Här lunchade vi och hängde sen i två timmar. Lekplatsen visade sig nämligen vara belägen så att den badade i sol hela eftermiddagen. Till två föräldrars mycket stora glädje. 

Idag vågade lillskruttan till och med åka rutschkana. Flera gånger!

Judit packade sin fina Frostväska med alla nödvändigheter hon skulle behöva idag. Däribland passet. Alltså pappa Mickes gamla pass som Meg fått att leka med. Här sitter de och läser (Judit läser högt för Meg i ”babblarboken”. Micke och jag skrattade tyst på bänken där vi satt, så att jag fick ont i magen. Jag undrar just vem pappa Micke var, Diddi, Doddo eller kanske Dadda med blöjan. 

På hemvägen tog vi en kaffe i solen i Grüneburgpark. Tillsammans med Frankfurts alla andra invånare … jösses så mycket folk! Hela parken var full av söndagslirare. En underbar folkfest, liksom.