Fotsvettköttbullar

Idag var vi tillbaka i vardagen. Lämning på förskolan, ut och springa (första gången igen på några veckor, får se hur länge det håller den här gången) slänga i en maskin tvätt, plocka upp väskor, tvätta igen, handla. Sen hämta barn. För att sedan styra stegen mot lekplatsen. Sen passa tid hos hudläkaren för Judits vårta på fingret. Och sen hem och laga mina goda köttbullar. 

Men då gick det fel! Väldigt fel. Jag brukar som alltid glutta in i kylskåpet för att se vad jag kan blanda i köttfärsen den här gången. Bland annat hittade jag en bit ost som blivit liggandes. Aha, perfekt för att få köttbullarna lite mer saftiga! Tillsammans med lite annat blev det en bra blandning. Tyckte jag. Och tills jag börjar steka, för då börjar det osar så äckligt att jag själv knappt kan vara kvar i köket. Då kom jag ihåg osten och lukten! Den osten vi började tycka illa om för, just det, luktens skull. 

Judit kom in i köket och vände direkt, viftade med handen och sa att hon inte kunde andas. Meg börjar gråta, kanske på grund av köttbullarna och lukten eller också av trötthet. För då slår det mig att klockan är mycket. I Abu Dhabi. Precis läggdagstid under vår resa. Typiskt. Mitt i matlagningen. 

Så vad gör jag nu, tänker jag. Det här kommer de aldrig att äta. Men jo, faktiskt. Efter ett tag när jag vädrat ur köket och vi satt oss vid bordet så luktar det inte så farligt och barnen säger, … inget. Till en början. Meg äter såklart upp sin portion med god aptit och vill gärna ha mer köttbullar. Men Judit går inte att lura. Efter några tuggor säger hon kaxigt, ”mamma, det luktar stinky socks” och viftar lika kaxigt med sin lilla hand. Jäkla unge!

Nu kunde jag ju faktiskt inte bli arg, för ja, jo, visst luktade köttbullarna nog lite fortfarande. Men jäklars så goda de blev. Riktigt smakrika och knapriga, för vuxna, och Meg, allätaren! På bilden ser ni min icke ihoprullade (än) wrap som Meg hann dra loss en liten kant på. Barnen fick pasta som jag sedan också blandade i wrapen. Det hela blev riktigt gott! 

Innan odören av fotsvettsosten hade vi turligt nog en riktigt mysig eftermiddag i sanden på lekplatsen. Jag hämtade barnen redan efter lunch (konstigt att det ska kännas lite jobbigt att lämna ifrån sig barnen efter en vecka tillsammans, men tur är väl det) så vi fick en lång eftermiddag ute i solen. Det var faktiskt så myigt att hämta tjejerna tidigt och spendera hela eftermiddagen ute i solen att jag gör detsamma imorgon. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s