Lek och bus med Juna

Efter Sue’s och min förmiddag och lååånga kaffe skyndade jag tillbaka till förskolan lagom till Megs sovstund. Japp, ni läste rätt. Ibland trillar faktiskt månen ner och min lilla stjärna lägger sig ner och sover med de andra barnen. (Ok, inte utan lite protest, men ganska snart somnar hon.) För mig är det helt otroligt! Jag förstår fortfarande inte riktigt vad de gör för att få henne att somna utan, öh, … sin mamma, liksom, om jag ska vara helt ärlig. 

Men skönt är det att bara sitta rakt upp och ner i ett annat rum och vänta. Och vänta. Och vänta. I ungefär 1 1/2 timma. Sen kommer de ut med en yrvaken, halvt gråtandes liten Meg. Men i nästa sekund lika stolt och glad när hon ser mig. 

Eftersom jag inte tyckte fanns någon vits med att gå hem och sen tillbaka till förskolan en kort stund senare plockade Sue (som tänkt samma sak efter en lunch inne i stan) och jag upp de stora tjejerna mycket tidigare än vi brukar. Ni skulle sett tjejernas min när vi öppnade dörren och frågade om de ville följa med oss. De blev så snopna att det enda de kunde göra var att gapa och titta på oss som om det vore världens misstag som tittade in på helt fel tid. Det slog mig då och där hur viktiga alla dagens rutiner faktiskt är. Och där kom vi och störde rutinerna fullkomligt. 

För att kompensera detta ”jättemisstag” gick vi till en ny lekplats som visade sig vara mycket uppskattad. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s