Italien och nostalgi

Vad tycker ni det ser ut som? Japp, en riktig italiensk Tiramisu, fast en barnvariant, utan kaffe och amaretto. Men jösses, det här var gott! Kanske mycket för att den var gjord av italienska Eleonora, min nya vän och mamma till barnens nya kompisar. Eleonora ursäktade sig och förklarade hundra gånger att jag inte fick säga att den var Så god eftersom ”då måste jag smaka hennes riktiga Tiramisu som hon gör i vanliga fall”. Jaja, det hinner jag det också och då kanske jag har ätit något innan som gör att jag inte vräker i mig som jag gjorde nu. Tre gånger! Tre gånger tog jag om! Barnsligt gott i ordets rätta bemärkelse. 

Eftersom familjen är nyinflyttad här i Frankfurt efter att ha bott sex år i Stockholm är det oundvikligt att inte prata Sverige och Stockholm. Och åh, vad härligt det är! Det finns ingen stad i världen som jag älskar så mycket som ”mitt” Stockholm. Vi är helt överens om likheter och skillnader, bra och dåligt med de två städerna som vi nu har gemensamt. 

Innan tjejerna och jag gick hem fick jag med mig ett exemplar av en Stockholmsvy som hon och hennes man tog uppifrån Gondolen innan de flyttade.  

På kvällen läste vi svenska böcker som vi också fick låna. Utmärkt eftersom vi börjar tröttna rätt mycket på de böcker vi har. Vi läser mycket och det blir några hundra gånger man läser varje bok om man inte har möjlighet att låna eller köpa nya.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s