Och så var han borta

Vår pappa. Vår allas underbaraste pappa. Vi har haft honom hemma så länge, för länge, för att vi inte skulle tycka det var jobbigt idag när han stängde dörren efter sig. 

Men idag så flög han. Till Stockholm för två nätter. Det är långt ifrån katastrof, men det är helt klart jobbigare än när vi har rutin på resorna och han flyger mer regelbundet. Nu har vi vant oss vid att ha honom hemma. 

Judit grät (och jag inom mig) och Meg, den lilla varelsen, gick och kramade om Judit när hon var som mest ledsen. Lilla bästa tokunge, så mycket du förstår.  

Jag höll tjejerna hemma idag. De kunde nog ha varit redo för förskolan, men samtidigt är det mysigt att umgås när vi också har blivit vana vid vår lilla vardag och som ett sammansvetsat litet team här hemma. 

Vi gick en runda på förmiddagen, Judit cyklade såklart och på eftermiddagen fikade vi på våra nyinköpta småkakor som vi trodde skulle vara en fullträff. Att jag aldrig lär mig! Detta landet kan helt enkelt inte baka, definitivt inte småkakor  

Det här som vi fick in i munnen var liksom känslan av botten på en Napoliontårtbit. Wienerbrödskonsistans. 

När pappa Micke är borta går jag mycket på vad tjejerna vill ha till middag. Idag stod Judit med stora hundögon och bad HÖGT (på svenska, tack!) i butiken om att få de här till middag. Något tar emot att köpa halvfabrikat (som det här landet för övrigt älskar) och när förpackningarna verkar vilja överträffa varandra med lockande bilder på innehållet blir jag än mer skeptisk. 

Det spelade ingen roll hur mycket jag lockade med egengjorda köttbullar och makaroner. Dessa fick helt enkelt slinka ner i matkorgen … och senare i cykelkorgen (haha 👍). Men båda åt, och jag, ja, någonstans gick gränsen för mig (även om de var lika goda eller ogoda som McD) så jag gjorde en fräsch sallad med kallskuren lax. Kroppen fick sig förmodligen (förhoppningsvis) en rejäl chock av omega 3!  

Här ser ni dem; dinosaurier-nuggets med stekt potatis. ”Det är som pommes frites”, sa jag. Och de åt! Till min stora förvåning, Judit ville till och med ha mer. En delikat måltid, tycker ni inte! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s