När man tror att det är över

Då dyker man oftast igen. Och sablars, vi om några borde ju veta och kunna vara beredda. Men vi började bli så säkra på att vi faktiskt klarat oss. Vi räknade timmar och jämförde med förra gången vi blev sjuka och tänkte, att yes, vi kanske faktiskt klarade det den här gången. 

Men icke! Efter två timmars sömn vaknar vi av att Meg börjar med sin första omgång. De här tjejerna är så olika i mycket. Till och med när de är magsjuka. Till skillnad mot Judit så har Meg svårt att hämta sig mellan vändorna, så intensivt härjar sjukan runt i magen på henne. Stackars liten!

Det innebär att Meg och jag tillbringade nattens timmar här nedan. När Meg var för trött och slocknade en halvtimma mellan varje gång, läste jag (nästan) slut min braiga bok. Så något gott förde ju nattens vakentid med sig 😉. 

Nu ska vi, resten av familjen, äta frukost och så tar vi dagen precis som den kommer. Mitt mål är att sova. När tillfälle ges. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s