Tummen upp blev tummen ner

Helt oväntat väcks jag av Judit i natt som klagar över att det är varmt. Jag hinner inte ens fråga eller reagera innan …, ja, ni vet vad. 

”Onej! Inte idag när Micke ska flyga till Stockholm två nätter och tre dagar. Alla dagar och nätter men inte nu och absolut inte innan han ens har åkt!” Allt detta hinner jag tänka medan vi sitter där i sängen. Men johodå! Just nu valde hemskbaskiluskerna att nästla sig in i min lilla Judits mage! 

När jag faktiskt börjar tro att det kanske är över bortåt 11-tiden (då hon konstigt nog bara haft en enda omgång, just mitt i natten), ja, då sätter det igång igen. När hon återigen klagar över att det känns konstigt och gör ont i höften, och blöder lite näsblod, då får jag nog. Ringer Micke som direkt svarar läkaren! Varför ska det vara så svårt att ringa själv, meddetsamma. Kanske för inställningen: ”Äh, nog ska vi väl klara det här, visst borde det väl bara vara en liten magsjuka” Men ändå, Så. Skönt. med läkarsvar!!! 

Nu ligger båda barnen och sover och jag håller alla tummar jag har för att Judit inte åker dit igen och för att Meg ska klara sig. Och för att jag själv gör det, såklart. Verkligen. 

Imorgon ska vi tillbaka för fler blodprov. Bra, jättebra. Ta så många prover ni vill, bara hon blir bra och det finns svar. Positiva sådana. 

I eftermiddag blev det inte många knop här hemma efter läkarbesöket. Ariel fick i alla fall min tillåtelse att bada ”för, mamma, hon måste ju få luft där hon bor, i vattnet!” Jah, varför inte! Tills Meg hade ut halva skålen på golvet. Hur lyckas hon, den klåfingriga lilla saken?

Och vet ni vad? Micke bokade om sitt flyg och stannade hemma. Förstår ni vilken lycka?! Jag kan nog inte påstå att jag om ens möjligt kan älska honom mer än jag redan gör, men jag är honom evigt tacksam för att han valde att stanna. Sjuka barn är alltid sjuka barn… i ett nytt land, och möjligen med vissa av oss som framöver deckar lika djupt som jag gjorde i augusti, och då, då är jag inte kaxig. Så jag är honom verkligen evigt tacksam för att han sitter mittemot mig just nu. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s