Vakna upp till en ny dag …

… som inte var så mycket bättre. Nu ligger jag nerbäddad och har bara lust att dra täcket över huvudet och vänta på vad morgondagen kan bjuda på. 

Dagen igår var bra, till och med riktigt mysig tills vi var på väg hem och barnen (inklusive jag själv) kraschade totallt. 

Barnen är hemma med mig några dagar den här veckan eftersom vi alla är krassliga. Vi som verkligen höll oss friska LÄNGE den här gången. Sue och Juna föreslog igår att vi skulle ses för att måla keramik på ett ställe på Leipziger strasse. Sagt och gjort sågs vi där och vi hade verkligen jätteroligt. Judit hade ett enormt tålamod och målade så länge att vi till slut fick fråga om hon inte var klar snart. 

Jag som är absolut värst när det gäller våra förkylningar den här gången kände att jag blev sämre och sämre allteftersom timmarna gick. På vägen hem var vi (tyvärr) tvungna att handla några nödvändigheter och när damen i butiken snällt förklarar att de har slutat sälja korv (med bröd, som man annars kan köpa färdig) för dagen väljer min största tjej att krascha första gången den här kvällen. Hon singlar helt enkelt ner på golvet och gråter krokodiltårar för att ”Hon vill ju i alla fall ha korv!”  Då, i den sekunden väljer min andra dotter att sympatikrascha, antar jag, och börjar storgråta hon också. Där står jag med två gråtandes barn i affären och jag känner hur de flesta tittar på mig med medlidande blickar. Och de där blickarna …, de är faktiskt värre än något annat! Då känner jag mig som världens absolut sämsta förälder som dessutom inte borde få ha barn. För. Stackars. Den. Mamman! Hon har det. Tufft. 

Då och där var jag så vissen själv att jag ville släppa allt och singla ner och gråta jag också. Jag ville inte alls vara en duktig mamma (för det var jag sannerligen inte efter att ha, typ glömt bort mellanmålet HELT för dagen), jag ville bara trolla bort mig … hem, hem till min trygga lilla värld och lämna över ansvaret till … öh, någon (eftersom Micke jobbar MYCKET nu). 

Efter att ha mutat barnen med några sockriga (!) yoghurtar gick vi till slut hem. Och hemma går ALLT fel! Jag hade förberett ett fiskrecept (varför man nu lagar fisk när man vet att FÅ barn gillar just fisk!). Och när jag tar fram laxen, som visar sig vara sej (som liksom är ännu mer fisk med fisksmak!) faller nästan hela poängen med det receptet. När jag väl sansat mig och tänkt om (med två barn krypandes på golvet, nu hysteriskt skrattandes istället i något slags oförståelig lek) häller jag givetvis ut saltkaret. F.A.N. 

Mitt i alltihop kommer Micke instövlandes som inte varit hemma så tidigt sen, ja, WHEN?. Men idag, då väljer han att komma hem för att umgås med sin (ICKE) trevliga familj! Jag har nog aldrig tidigare känt en starkare känsla av att vilja abdikera som både mamma och fru och gräva ner mig till möjligen när blommorna börjar slå ut. Så där har ni den. Min absolut sämsta kväll på väldigt länge. Till det hör feber, hosta och snuva. 

Sen jag började skriva det här inlägget kan berättas att jag tyvärr inte alls vaknade upp till en så mycket bättre dag. Nej, idag vaknade jag upp (efter att ha sovit mer än åtta timmar i sträck – helt klubbad) med ena ögat uppsvullet som en pingisboll. Oookeej, tänkte jag när jag fick syn på mig själv i spegeln. Jag har nog varit med om värre, gårdagskvällen, till exempel …  

När jag sen kliver in i duschen får jag sätta mig ner efter fem minuters duschande eftersom jag får lustiga men ändå igenkännande svimningskänslor i kroppen. Precis när jag ser Micke försvinna ut från badrummet får jag kasta mig ner på golvet för att återfå balans och inte försvinna helt. 

Så, därefter blev det: ligga ner med blött hår i sängen, boka läkarbesök, fixa så Micke kunde jobba hemifrån och ändå få frukost i tjejerna. Jag mår bra och är verkligen jättemycket bättre än igår och imorse. Läkaren tog blodtryck och ekg och jag är tillbaka till mitt vanliga jag igen. Men NU ska jag dra täcket över huvudet igen och hoppas på att den tredje dagen blir bättre än de andra två. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s