…, men de där är fina!” Så sa min lilla fina Judit och pekade först på den stora tavlan och sen på sina egna två målade konstverk som jag ramade in före jul. Där satt vi och fikade i eftermiddags och så plötsligt konstaterade hon detta och la huvudet sådär härligt lillgammalt på sne samtidigt som hon rynkade pannan. 

Vilken tur att vi har dig som kan måla så fint nu, då behöver vi ju inte köpa dyra tavlor längre, sa jag. ”Det var precis det jag tänkte när jag målade”, svarade Judit. Underbara Fina Judit!