”Mamma, jag tycker inte att den där är så fin …

…, men de där är fina!” Så sa min lilla fina Judit och pekade först på den stora tavlan och sen på sina egna två målade konstverk som jag ramade in före jul. Där satt vi och fikade i eftermiddags och så plötsligt konstaterade hon detta och la huvudet sådär härligt lillgammalt på sne samtidigt som hon rynkade pannan. 

Vilken tur att vi har dig som kan måla så fint nu, då behöver vi ju inte köpa dyra tavlor längre, sa jag. ”Det var precis det jag tänkte när jag målade”, svarade Judit. Underbara Fina Judit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s