Ladies night, Frost på riktigt och så lite pepparkaksbak

Helgen började bra med en kväll ute med tjejerna på en vinbar några kvarter från mig. Jättekul eftersom det visade sig att väldigt många kunde komma. En efter en droppade in under kvällen och vi blev garanterat det största gänget på plats. Vinet var jättegott – ett torrt Chardonnay och maten likaså. Men jösses, de här tjejerna kan dricka. Det klingas i glasen hela tiden (varje gång vi är ute) och jag kan inte alls hålla takt med dem.

På lördagsmorgonen tog vi det lugnt med frukost framför julkalendern och senare paketöppning. 


Därefter satte vi oss i nya bilen. Just det, äntligen har vi ju fått vår riktiga bil. Värt att nämnas eftersom det är väldigt kul för hela familjen efter alla bilbyten och särskilt spännande för en specifik familjemedlem … no name mentioned. Herregud, det intresset! Kan ni förstå vilken miss jag gjorde i lördags när jag inte kommenterade de nypåsatta vinterdäcken! Två gånger. Missade jag alltså att se att det satt nya vinterdäck på bilen. Med dessa fälgar också … äh, hur fan, rent ut sagt ska man ha tid att tänka på vinterdäck med två vilddjur runt benen … öh, och ett lite trött huvud efter fredagskvällen. Men jag hittar nog nåt fint att kommentera. Det bästa med bilen, och som jag uppskattar mer än alla vinterdäck och attiraljer är att den är hög. Nu slipper jag bryta ryggen varje gång jag ska ta i och ur barnen. 

Nog om bilen. Den kommer ni att få höra mer om. På annat håll, inte här. Bilen tog oss till Idstein, en liten by ca en halvtimmes bilfärd från Frankfurt. Byn är fantastiskt mysig men eftersom den ligger i en dal med berg runtom var det som om hela byn var täckt av, … ja, frost! Faktiskt. Judit log men höll med om att det var som att vara i riktiga Arendal. 


Synd bara att det var så kallt. Det var så (förbannat!) kallt att vi till slut gav upp. Och då hade vi inte ens börjat strosa runt, utan bara kommit upp till julmarknaden. 


För att värma oss efter Frost-byn tog vi vägen förbi Ikea. Barnen älskar Ikea och vi kunde passa på och köpa hem lite (nödvändig) glögg och pepparkakor.  


I en av gångarna fanns det ljusspel av något slag som gjorde mönster i golvet för barnen. Judit ville såklart prova och när man inte känner sig tillräckligt trygg för att göra det själv, då tar man sin galna lillasyster i handen och tvingar henne att stå bredvid innan man vågar ta steget ut i leken. 

Ikväll blev det pepparkaksbak. Doften … ljuvlig! Nu en pepparkaka och lite glögg. 

Julbaket

Dagarna rusar iväg och innan man vet ordet av det så är det julafton. Ni vet ju hur det är. Därför gick vi ut hårt i år. Redan idag, 1 december, bakade vi lussekatter. De blev bra och det luktade himmelskt i lägenheten. Dock smakade ! de inte så mycket saffran vilket var en stor besvikelse när man stått och bakat. Men med nya förpackningar saffran (och kvaliteten?) och pulverjäst måste jag erkänna att det nog får bli ett bullbak till framöver. Nu har vi åtminstone knådat och degat och gjort alla moment som hör lusssebullebaket till och det känns viktigt. Med julmusik i bakgrunden fick vi till och med till den där julkänslan som man vill ska infinna sig. 

Och visst är det lättare att känna den där härliga julkänslan när man själv har barn! Bland det bästa med julen nu är att man som vuxen får återuppleva alla gamla minnen man själv fick när man var liten. 

Tidigt i morse började vi med SVT:s julkalender. Visst var den bra! Micke och jag satt klistrade framför tv:n och även Judit verkade tycka om den. Meg? Nja, hon var väl sådär intresserad och tyckte mest att vi var tråkmånsar som hela tiden ville att hon skulle flytta sig från tv:n.

 Under frukost öppnade tjejerna sina första paket i adventkalendern. Det är tur att det är lika stor glädje för oss att känna deras spänning och sedan glädje vid paketöppningen, för det är sannerligen inget roligt jobb att slå in alla paket. Och i år är det dubbelt upp. Puh!