Another play date


Med Tim den här gången. En kille i Judits förskolegrupp. Yeh! När Judit frågade om hon kunde få ha play date med Tim tog mitt hjärta ett glädjeskutt. Det skajag erkänna. Yes, självklart! Det känns ju faktiskt lite extra roligt att dottern frågar efter en play date med en kille. Utan att jag eller Micke På Något Sätt (!) har uppmuntrat henne till det. 

Men visst har jag sett att Judit och Tim funkar bra ihop. Tim är precis ett år äldre än Judit och det går liksom lite undan med Tim, vilket passar min alltid (!) hoppandes och studsandes Judit alldeles utmärkt. Samtidigt är han verbal och kan både diskutera och, hm, argumentera i situationer. 

Tims familj har bott i Frankfurt i snart 2 år. Både hans mamma och pappa är födda i Tyskland men de senaste 10 åren har de bott 8 år i NY och 2 år i Melbourne. Tim talar flytande tyska och engelska, men föredrar engelska. 

Mig passar det utmärkt att prata (amerikansk) engelska med föräldrarna, Och få höra om deras år i NY som jag kan tro att jag inte är ensam om att tycka är en av världens häftigaste städer. Men att bo Midtown Manhattan, liksom? Är det verkligen så häftigt som man tänker? Äh, jo, tydligen! De längtar till och från tillbaka till staterna och de har fortfarande sin lägenhet kvar där. Men för barnens skull bor de bättre i Tyskland just nu. 

Som många andra av Judits kompisar som varit här ville Tim inte alls åka hem när det blev dags för det. Inte heller hans lillasyster Lea som smög in här, tyst som en mus, och satte sig och lekte med dockorna. Typ, en timma. Var hon ens här? 


Meg älskade Tim. Hon var som förtrollad. Kanske till och med förälskad så som hon tittade på honom och ville vara nära honom hela tiden. 

Första advent

Utan glögg, pepparkakor och lussebullar är det svårt att känna den riktiga första advent-känslan. Vi gjorde vårt bästa idag och åkte till Svenska kyrkan som varje år organiserar en traditionell svensk julmarknad. Vi hade inga förväntningar och tänkte att vi nog skulle kunna räkna in alla människor där, kanske på våra fem fingrar eller möjligen tio. Oj, så fel vi hade! Det var så fullt med folk att vi hade svårt att ens ta oss runt till de olika stånden. Och ännu sämre var det med maten. Den mesta svenska traditionsenliga maten fanns där, eller rättare sagt hade funnits där tills det mesta började ta slut. Vi fick åtminstone tag i två räksmörgåsar och en köttbullesmörgås, ett glas julmust och ostkaka som vi köpte med oss hem. 

När vi kryssade vidare bland stånden hörde vi både underbar skön julmusik framförd av en duktig kör, och snappsvisor av en annan så kallad, hm … kör. Jag måste erkänna att det var härligt att höra alla slags sånger oavsett om det var julsånger eller snappsvisor. Bara det faktum att höra svenska runtomkring sig var faktiskt ändå väldigt mysigt. Så hemma, så igenkännande och så …, och så tryggt på något märkligt sätt.  

Vi spanade in lussebullarna som jag förberett Judit på hela helgen. Och så vips så var de slut, precis framför näsan på oss. Alltså väntar julbak senare i veckan eller nästa helg.  

Familjelördag

I helgen ska vi ha mysiga stunder tillsammans utan större strapatser och bestämda träffar med andra familjer. Det kände vi efter att ha haft två helger och veckor med middagar, bruncher och play dates. Allt är jättetrevligt! Men ibland behöver man känna att man kan ta dagen som den kommer och verkligen skratta och skoja på svenska inom familjen. 

Så, därför började vi med en skön och lugn frukost med bageriköpta frallor (och självklart croissanter till barnen, den här gången chokladvarianter … vilken sockertoppad början på dagen). 

Och min favorit …


Sen in till stan och den pågående julmarknaden. Där träffade vi på Vicky, Andy och deras Isla och Joseph. Isla och Judit går på samma förskola och leker bra ihop. Meg och Joseph är bra kafeévänner … 😉. Innan vi ”hängt” färdigt med den engelska familjen fick alla barnen utom den sovande Meg ta en tur i en av karusellerna. 

När lunchen var avklarad hittade vi till mångas stora glädje plockgodis. Här fyllde vi på sockerdepån. 

Sen mot målet för dagen – pysselaffären som är Gigantisk! Här gick vi loss ordentligt och styrde sen kosan mot Westendstrasse och fika hemma. För att ytterligare spä på sockerdosen, liksom. Yeh! Med socker och härlig energi i kroppen pysslade vi, och pysslade vi tills Micke avbröt oss för middag. Vad vi pysslade med? Nja, det kanske ni får veta tids nog. 


Underbart god middag. Vi har ätit på tok för lite kyckling så idag var det verkligen gott. Kanske särskilt gott för att jag fick sitta ner och blev bjuden på oväntat resultat.  

Playdate with Chinkre

I eftermiddag har Judit haft gruppens äldsta tjej hemma hos oss. Chinkre är 5 1/2 och är enligt mig en av de mest korrekta och klokaste små femåringar. Den här tjejen talar flytande engelska, tyska, kinesiska och mongoliska. Hängde ni med? Jag skäms ögonen ur mig som efter fyra månader knappt kan beställa mat på tyska. 

Tjejerna hade mycket roligt ihop och det är jätteroligt att höra Judit leka på engelska. Chinkre älskade våra nyinköpta pepparkakor och kardemummaskorpor som jag lät dem mumsa på till mellanmål. Jodå, Chinkre åt och tackade såklart mycket artigt. Stora lilla kloka tjej! 

Mammas (inte scans) köttbullar

Ibland är barnens favoritmat ändå väldigt väldigt god. Idag när jag funderade på vad vi skulle laga till middag blev jag otroligt sugen på det enkla – hemmagjorda köttbullar och makaroner, och ketchup. 

Båda tjejerna fick kladda efter att Judit och jag lekt ordentligt med att häva i de allra konstigaste ingredienser. Ni tror mig väl knappt när jag nämner några ovanligheter såsom kanel, en skvätt vitt vin och soja. Men jo, de blev kalasgoda och alla överträffade nog sitt rekord när det gäller mängden. 

Så här glad är man när man ätit sex eller sju köttbullar. Vi tappade räkningen. 

Brunch

Kvällen igår blev sen, speciellt för barnen. Tack och lov sov hela familjen länge och vi vaknade pigga och utvilade. Trots det var det skönt att bara dra på sig kläder och ge sig iväg till ett kafe för brunch med Juna, Sue och Alex. 

Meg är väldigt pappig just nu. Inte mig emot!

Efter god och mysig brunch tog vi oss vidare till Günthersburgpark vilken är en enorm park med sport- och lekmöjligheter. 


Just idag var det en basar i ett fint gammalt hus i en del av parken. Här köpte vi fikabröd med oss hem till eftermiddagens kaffe och barnen fick leka av sig även inomhus ett tag. 

Herrarna parkerade sig lägligt i en soffa med en stor gosebjörn mellan sig. Så som de myste … kan man ju lätt börja oroa sig lite. 

Svensk kväll

Gud så skönt det var att få umgås en hel kväll med en svensk familj från Stockholm och att få samtala på sitt hemspråk. Det är först när vi får chansen, som ikväll, som man förstår att man faktiskt har saknat det lite. Vi har enbart internationella familjer omkring oss här i stan och man vänjer sig fort vid att bara prata engelska. Men ikväll var det skönt att Alltid hitta orden och att känna att konversationen flyter automatiskt och  lättsamt under hela kvällen. 

Middagen blev lyckad med vegetariansk chili con carne och panacotta till efterrätt gjord på Ahlgrens bilar. Ett riktigt smarrigt (och sött) recept från Jennys matblogg. Strax innan vi skulle sätta glasen på bordet i vardsgsrummet hittar jag den här lilla damen som snabbt klättrat upp på pallen i köket för att, ja, smaka lite (helst från alla glasen) om jag inte hunnit stoppa henne. 

 

Ladies night out 

Efter några dagar med barn gånger tre kändes det skönt att få komma iväg och sätta sig ner i lugn och ro med ett glas vin. Och bara vara Sofia, liksom. Vi blev till slut ett bra gäng med bra uppslutning. Folk kom och gick ganska mycket under tiden vi satt där, vilket gör hela konceptet enkelt och görligt med familjen hemma. Ja, ni fattar! Underbart, tycker jag att alla verkligen får det att funka trots hemmabestyr som kanske kräver annat egentligen. 

Hur som helst blev det först ett glas vin, sen började det komma in flaska på flaska och trevligt som det var, var det svårt att dra sig därifrån. När några i gänget ville festa till det ytterligare för att gå vidare till en club, tyckte jag det passade bra att cykla hem. Om några timmar får vi en svensk familj på besök och vi bjuder på mat. Även om mina ögon är trötta idag hade jag förmodligen varit helt förbi av trötthet (småbarnsförälder som jag är) om jag följt med till dansstället igår. Men åh så sugen jag var på att få svinga mina lurviga igår kväll. Nästa gång …

Nu in och förbereda för mysig middag med svenska vänner. 

Busy!


Inte mycket att skriva om de här dagarna som jag fungerar extramamma. Dagarna, åtminstone eftermiddagarna, är minst sagt busy. Tjejerna har viljor, tack och lov lika viljor nuförtiden (mot tidigare dagar då de kunde komma ihop sig rätt ordentligt genom att vilja ha samma saker eller komma först till något. Känns igen, va?) Nu handlar det mer om två mot en och ni kanske kan gissa vem som hamnar utanför. Stackars Meg, jajemensan! Men hon är tuff. Jösses, hon har så mycket skinn på näsan den tjejen.
Nu har vi vinkat av Juna och Alex och i skrivande stund har jag en sovande Judit bredvid mig. 

Imorgon är det fredag, jippi! Det betyder hämtning av tre tjejer sedan hem och leka en stund i väntan på Micke och Alex som ska byta av mig. Då ska jag slänga mammarollen åt sidan för kvällen och ta på mig finbyxor, blus och kanske till och med svepa lite färg över läpparna innan jag drar in till stan för ett glas vin med några tjejer, ja mammor alltså, på en vinbar. Längtar! 

Trebarnsmamma … igen. 

Jag hann med en snabb kopp kaffe med Sue i morse innan hon var tvungen att åka till flygplatsen för en långdistansresa till Shanghai. 

Det betyder också pick up av två tjejer istället för bara en. I say no more, de här två har kul tillsammans, sannerligen. Ibland är det faktiskt till och med lättare att ha tre än två. När de håller sams …

Snack time with Swedish knäckebröd och smoothi. Juna gillar Allt (!) jag lagar (även om hon är väldigt lätt att behaga när det gäller mat) men här gick gränsen. ”I don’t like this”, sa hon skeptiskt och sköt tillbaka knäckebrödet till mig. Osten med marmelad slank dock ner. 

När Frostsångerna åkte på, åkte såklart klänningar på. 


Innan jag mötte upp Sue hann jag faktiskt med en riktig frukost med en av de andra mammorna på skolan. Hon har en son som bara är några månader äldre än Meg. De är från England och både mamma och lille Joseph är mycket trevliga. Här på ett av våra stammishak.