Kanelbullens dag

Och vi är inte sämre än att vi firar den i Frankfurt, trots att det naturligtvis inte finns någon sådan dag här. För att göra det lite festligare för oss sockerprinssesor i familjen bjöd jag över en mamma och hennes Isla och Joseph som passar bra i ålder med Judit och Meg. 

Vicky skrattade gott när jag berättade om dagen, och när de var på väg hem efter en mycket trevlig lekstund lovade hon att hitta någon liknande dag som firas i England. Vi får väl se hur det går med det. 

Tysk familj hembjuden – check!

Nu är det gjort! En liten Louis och hans familj kom hem till oss i eftermiddags för att äta svensk äppelpaj och grädde. Åh, gott, tyckte jag själv som längtat kolossalt efter att äppelsäsongen ska börja så att jag får göra äppelpaj. Det är bland det godaste jag vet. Och ni vet vad jag tycker om tysk äppelkaka. 

Gänget, bestående av Louis snart 3 1/2 år, mamma Lea och pappa Mark åt med god aptit. Louis åt i och för sig inte alls av äppelpajen. Han åt bara glassen och tyska köpekex som jag ställde fram som ett alternativ om pajen inte skulle gå hem. Och tur var väl det! Men Lea och Mark tycktes gilla den. De såg lite skeptiska ut till en början och det dröjde innan de vågade ta mer. Men sen åt dem och verkade mycket nöjda. 

Nog om det, bus och lek följde såklart efter fikan och med socker i kroppen på två treåringar och en ett och ett halvt-åring som försöker ta efter de stora barnen gick det undan här hemma. Sannerligen. Ljuden blev högre och högre och när de dessutom hittade på leken att jaga varandra runt vårt vardagsrum och sovrum, då bestämde vi oss för att rasta skaran och ge oss ut på en promenad. Till Skyline plaza ett kvarter från oss. De ville visa oss toppen av gallerian som vi aldrig varit på. Vilket ställe! En lekplats för barn med klätteranordningar och stora gräspartier att springa på och i en annan del av området så fanns det en restaurang som tydligen ska ha en famtastisk brunch till en mycket acceptabel summa pengar. Allt detta med en otroligt vacker utsikt över Frankfurt. Here we’ll go again!

Gilla läget … 

Efter frukost idag frågade pappan i familjen om det fanns några tjejer som ville baka bullar med honom. Hurraropen blev såklart höga. Sagt och gjort, förmiddagens aktivitet blev bullbak för de tre medan jag pysslade med tvätt och allmänt plock. Jag lyxade till och med till förmiddagen med en löparrunda. Underbart! Det var det värt och så fantastiskt skönt att komma ut efter alla turer med maginfluensa och förkylning. 

Jag var dock inte beredd på ”följderna” efter en lagom skön och avslappnad förmiddag. Utflykten på eftermiddagen som vi pratat om redan på morgonen var mer eller mindre bestämd – flygplatsens utkiksplats för flygplans spoting! Öh! Vad säger man då. Jag hade liksom inget riktigt bra att kontra med när det packas ner nybakta bullar med en doft som är himmelsk och en kaffekopp med perfekt Nespressokaffe, precis som jag vill ha det. Ibland får man bara gilla läget och följa med. Och visst är det ändå lite kul med flygplan och tankarna om vart alla flygplan är på väg eller kommer ifrån. 

Långweekend med Tysklands nationaldag

Tysklands nationaldag infaller på måndag i år, 3 oktober. Såvitt jag förstår firas den inte på något särskilt sätt och inte heller så värst mycket, man är mest glad över att få en extra dag ledigt. Ungefär som i Sverige med andra ord! 

Vår långweekend började på ett mycket trevligt sätt. Min kära pappa med familj kom på besök i torsdags eftermiddag. De tog ett par dagar ledigt och bilade ner till oss för att stanna till idag, lördag. Långt att köra kan man tycka. Men det här är familjen som är mer än resvana och som inte tycker det är några som helst problem att köra längre sträckor. Lycka för oss som hade längtat så mycket efter att få ner dem!

Idag vinkade vi av dem, alldeles för tidigt, tyckte vi allihop, såklart. Tur i oturen eller hur man nu bäst ska uttrycka det så blev farvälet mindre dramatiskt när vi vid lunchtid insåg att de hade punktering på ett av däcken. Båten som ska ta dem över till Sverige går sent ikväll, så den så goda mariginalen med tid krymte snabbt framåt eftermiddagen. Lunchens inbokade restaurangbesök byttes genast mot jakten på en verkstad som på kort tid kunde byta däck på …, just det – en lördag!

Men vi hade tur. Några timmar senare och en något mindre fin lunch (McDonalds) på en något mindre exotisk plats (parkeringen vid verkstaden!) fick de sedan nycklarna till bilen. I skrivande stund är de snart framme vid färjan, visserligen med ösregn och en hel del vägarbeten, Och köer (!) bakom sig. 

Jag är riktigt imponerad av denna familj som i mitt i stressen med en tickande tid att passa och ihållande regn som kyler ändå behåller lugnet. Ingen stressar upp sig eller tappar humöret. Alla fyra hittar liksom sin plats i dramatiken. Det märks tydligt att de har bilat mycket i sina dar och att den här incidenten bara är en i raden av andra liknande incidenter. Som sagt, mycket imponerande och det gör mig till och med lite stolt över Warsénfamiljen. 

Innan dramatiken idag hann vi med en heldag på stan igår med lunch, fika, härlig (!) shopping och en underbar middag med födelsedagsfirande på kvällen. Alltihop så fantastiskt trevligt.