Halloween, såklart

Vilken start på måndagen. Rivstart, är det rätta ordet för den här morgonen. Den började dock mycket bra med att hela familjen, inklusive Micke, satt och åt frukost redan kl. 07.10. Anledningen till detta sällsynta fenomen är såklart  tidsomställningen. Barnen var pigga, och hungriga! Två bra saker, kanske de två viktigaste faktorerna för oss, som gör att morgnarna fungerar …när de fungerar.

Hur som helst lyckades vi svänga in med vagnen framför förskolans entré redan kl. 08.20. Jag kände mig fånigt stolt och duktig som hade lyckats leverera barnen i så god tid (jag låg ju för tusan till och med före tid!!!). Jag ville nästan dröja mig kvar där ute en stund och gå snigelsakta in för att så många som möjligt skulle se min duktighet. Ja, ni hör ju fånigt det låter.  

Men någonstans där, kanske någon minut senare kastades jag tillbaka till verkligheten igen och till att (till synes i alla fall) vara den stressade tvåbarnsmamman som alltid slirar in i sista minuten. När vi stövlar in på förskolan möts vi nämligen av vampyrer, prinsessor, drakulas – you name it! Jag sneglar genast på Judit som ängsligt nästan smyger in i kapprummet till sin plats. Om mammahjärtat gör ont någon gång så är det vid just sådana här tillfällen. 

Jag satte mig ner och frågade om hon också ville vara utklädd. Såklart hon ville! Vi drog snabbt upp jackan för inte ens visa hennes vanliga kläder. Med en lika snabb förklaring om situationen till våra underbara fröknar swischade vi ut lika fort som vi kom. Jag tog Meg under armen och halvsprang den korta (tack och lov) vägen hem. Under vår lilla marathon gick jag förbrillt igenom alla möjliga sätt att klä ut Judit. ”Har vi ens någon klänning eller kostym att klä ut henne med?” Jag tänkte tidigare (när Micke och jag försökt förbereda och övertala henne i helgen till att klä ut sig åtminstone lite) att det kanske kunde ha räckt med ett vitt lakan över huvudet, liksom. Men inte här inte, här är barnen utklädda med ganska avancerade kostymer. 

Men ungefär halvvägs mindes jag den – Tingelingklänningen som Judit fick av kusinerna Mobergs för ett bra tag sen, men som hittills varit ganska så för stor för henne. Men nu kanske?!

Judit kastade av sig kläderna och jag förberedde underkläder innan det viktigaste av allt – klänningen! Med en rosett i håret blev hon så fin! Och så stolt hon såg ut med blicken riktad mot spegeln innan vi drog på oss ytterkläderna igen. Mina fina stora lilla Judit! Hon fick till och med rouch på kinderna och läppstift på läpparna. Hon växte säkert ett par centimeter när fröknarna och kompisarna kommenterade hennes fina klänning. Tack, Mobergs för att ni räddade oss (och mig) i den här situationen!

Meg är för övrigt, som ni ser nedan, redan inskolad på förskolan. Hon älskar att vara där och hon var så nöjd när Mrs D satte henne på en av stolarna och hjälpte henne att bre en smörgås. Stor som de stora tjejerna. 

Och så arg och ledsen när vi måste gå …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s