Halloween, såklart

Vilken start på måndagen. Rivstart, är det rätta ordet för den här morgonen. Den började dock mycket bra med att hela familjen, inklusive Micke, satt och åt frukost redan kl. 07.10. Anledningen till detta sällsynta fenomen är såklart  tidsomställningen. Barnen var pigga, och hungriga! Två bra saker, kanske de två viktigaste faktorerna för oss, som gör att morgnarna fungerar …när de fungerar.

Hur som helst lyckades vi svänga in med vagnen framför förskolans entré redan kl. 08.20. Jag kände mig fånigt stolt och duktig som hade lyckats leverera barnen i så god tid (jag låg ju för tusan till och med före tid!!!). Jag ville nästan dröja mig kvar där ute en stund och gå snigelsakta in för att så många som möjligt skulle se min duktighet. Ja, ni hör ju fånigt det låter.  

Men någonstans där, kanske någon minut senare kastades jag tillbaka till verkligheten igen och till att (till synes i alla fall) vara den stressade tvåbarnsmamman som alltid slirar in i sista minuten. När vi stövlar in på förskolan möts vi nämligen av vampyrer, prinsessor, drakulas – you name it! Jag sneglar genast på Judit som ängsligt nästan smyger in i kapprummet till sin plats. Om mammahjärtat gör ont någon gång så är det vid just sådana här tillfällen. 

Jag satte mig ner och frågade om hon också ville vara utklädd. Såklart hon ville! Vi drog snabbt upp jackan för inte ens visa hennes vanliga kläder. Med en lika snabb förklaring om situationen till våra underbara fröknar swischade vi ut lika fort som vi kom. Jag tog Meg under armen och halvsprang den korta (tack och lov) vägen hem. Under vår lilla marathon gick jag förbrillt igenom alla möjliga sätt att klä ut Judit. ”Har vi ens någon klänning eller kostym att klä ut henne med?” Jag tänkte tidigare (när Micke och jag försökt förbereda och övertala henne i helgen till att klä ut sig åtminstone lite) att det kanske kunde ha räckt med ett vitt lakan över huvudet, liksom. Men inte här inte, här är barnen utklädda med ganska avancerade kostymer. 

Men ungefär halvvägs mindes jag den – Tingelingklänningen som Judit fick av kusinerna Mobergs för ett bra tag sen, men som hittills varit ganska så för stor för henne. Men nu kanske?!

Judit kastade av sig kläderna och jag förberedde underkläder innan det viktigaste av allt – klänningen! Med en rosett i håret blev hon så fin! Och så stolt hon såg ut med blicken riktad mot spegeln innan vi drog på oss ytterkläderna igen. Mina fina stora lilla Judit! Hon fick till och med rouch på kinderna och läppstift på läpparna. Hon växte säkert ett par centimeter när fröknarna och kompisarna kommenterade hennes fina klänning. Tack, Mobergs för att ni räddade oss (och mig) i den här situationen!

Meg är för övrigt, som ni ser nedan, redan inskolad på förskolan. Hon älskar att vara där och hon var så nöjd när Mrs D satte henne på en av stolarna och hjälpte henne att bre en smörgås. Stor som de stora tjejerna. 

Och så arg och ledsen när vi måste gå …

Playdate hos en spansktysktalande familj

I veckan fick Judit en förfrågan om att följa med Alessa hem, en femårig liten tjej som pratar tyska och spanska med sina föräldrar. På dagarna pratar Alessa engelska på förskolan. 

”Ok, hur ska det gå?” tänkte jag. Judit som mest kan engelska ord och fraser. Och flera timmar själv hos en ny kompis på ett nytt ställe. Men till skillnad mot sin mycket blyga mamma i samma ålder var Judit strålande glad över att få följa med en kompis hem. 

Sagt och gjort, igår följde hon med Alessa hem efter förskolan. Snacka om att Micke och jag var nyfikna på hur det hade gått när vi hämtade henne framåt sjutiden. Vad tror ni? 

Jo, som oftast inga som helst problem. Och med språket var heller inga problem. Hon hade klarat sig fint med sina nya ord på engelska. Föräldrarna berömde henne för hennes lugna och trevliga personlighet. Wow, så bra, tänkte jag, att den sidan kommer fram när hon är borta, för här hemma kan vi just nu ha väldiga diskussioner om just uppförande. Hm …!

Så enkelt – så gott

Det här med lunch … Det är inte alltid lätt att äta en ”riktig” lunch när det bara är Meg och jag hemma. Ofta blir det leftovers från kvällen innan. Men alltsomoftast äter både Meg och Judit bättre när maten lagas ny och färsk. Och vem gör egentligen inte det! Personligen har jag alltid varit emot värmd mat i mikrovågsugnen. 

För att piffa till matlådor brukar jag istället koka nya kolhydrater och värma det som kan på spisen. 

Eller som idag, wokad pasta från gårdagen tillsammans med broccoli och persilja. Alltsammans med en rejäl skopa olivolja, soja, några chiliflingor och till sist en skvätt grädde. Så otroligt enkelt och samtidigt fantastiskt gott!

Meg åt såklart en annan variant med spaghetti. Mer åt carbonarahållet i form av vit sås och skinka.  

Nu ligger det en sovande liten Meg på mig. Jag tror faktiskt att jag ska strunta i min planerade jobbtimma framför datorn och istället mysa en stund bredvid henne. Det finns ju inget bättre än att sova direkt efter lunch. 

Ibland händer det!

Ibland är livet allt bra. Visst, det har regnat och varit allmänt grått och trist här idag, men att stiga in över tröskeln när barnen och jag varit och handlat och känna en fantastisk doft av vitlök och smör sprida sig i lägenheten, ja, då njuter man. Mycket!


Barnen och jag bänkade oss vid middagsbordet. Ni ser ju vem som är först (alltid) att sätta sig till bords. Jag slog mig ner med ett glas vin bredvid de tända ljusen och så småningom dyker det här upp på bordet. 


Det var så fantastiskt gott. Jag önskar jag kunde få er att känna doften och den goda smaken. Så enkelt, så få ingredienser och Så gott! Jag njöt till fullo! Barnen åt, och jag åt! Vi alla åt! Barnen var dessutom stillsamma och lugna vilket är ett rätt sällsynt fenomen hos oss. Men idag, då hände det. Och då njuter man. Det gör jag fortfarande. 

En eftermiddag i Skyline Plaza

Idag regnar det här. Inte hela tiden men det har varit för osäkert för att satsa på lekplatshäng. Dessutom är tjejerna förkylda så vi har hållit oss inomhus större delen av dagen. 

På eftermiddagen tyckte jag dock att vi behövde byta miljö så jag bestämde att vi skulle pallrade oss iväg till gallerian ett stenkast från oss. 

Här är det helt ok att strosa runt ett par timmar. Medan Meggen sov passade Judit och jag på att gå igenom en av de två butiker som finns här i Frankfurt med färgglada atteraljer i form allt möjligt. 

Innan vi gick ut blev det ett inköp av den här dansande dockan. Den dansar så länge det finns ljus och just nu dansar den under en lampa i Judits rum. 


Till Judits stora förtjusning ställde både Micke och vår vän Patrik upp på att dansa framför dockan innan de begav sig ut för middag på stan. 

Sista stoppet innan cykelturen tillbaka hem fick bli leksaksbutiken! Här gick vi åt olika håll alla tre. Bokstavligen. Judit stannade i princip hela vistelsen framför ett kaninhus med små kanindockor som hon lekte rollekar med. Jag spatserade målinriktat bort till spel- och pusselavdelningen för att utvärdera utbudet där. Jag älskar att spela och pussla och jag hoppas att tjejerna finner intresse sig för detta såsmåningom. Förmodligen mer när de blir ännu lite äldre. 

Strax ovanför ett legobord där Meg röjde runt friskt upptäckte jag följande figurer och kände plötsligt en omedelbar nostalgi. Minns ni dem?

Vaccinationsdag med McDonalds som belöning

Idag vaccinerades Judit. Jag förberedde henne inte på något särskilt sätt mer än att jag svarade på hennes frågor när de ställdes tidigare under dagen. 

Vi gick dit som planerat kl. 15.00 och vilken tjej, hon sa inte ett pip. När läkaren föreslog att vi skulle ta ytterligare ett vaccin som påfyllnad från tidigare vaccinering tänkte jag; antingen går det lika bra eller också bränner jag oss nu genom att maxa duktigheten med en spruta till. Så vad tror ni? 

Jo, det gick precis lika bra nu – och den här gången i benet. Vilken tjej! Som belöning fick hon välja fikaställe och vad hon skulle vilja fika på. Svaret kom fort och var enkelt: milkshake på McDonalds! 

Ja må han leva

I onsdags förra veckan fyllde pappa Micke år. Såklart firades han redan på morgonen med frukost på sängen. Och morgonpigg och hungrig som jag är varje morgon har jag ju såklart inte lyckats hålla mig utan var promt tvungen att ta några tuggor på min morgonsmörgås. Serverad på en barntallrik. Haha, och så Megs pipmugg på det, det blev just en snygg frukostbricka att visa.


Och här ligger han, den nyblivne 37-åringen. Med krona på huvudet som han just fått av Judit. 

Lite senare på eftermiddagen hämtades farmor Eva upp på flygplatsen och vi fick en riktigt mysig födelsedagsmiddag. 


Dagarna med farmor spenderades både i stan och i skogen. I lördags åkte vi tillbaka till den fantastiska bokskogen som vi besökte för några helger sedan. Där plockade tjejerna ekollon, pinnar och  blad – allt som de kunde hitta för att hänga i julgranen, som farmor Eva så fint  inspirerade dem till. Den julgranen blir fin på Gula gatan i Kalmar, konstaterade Micke och jag snabbt. 

Det är tur vi har en farmor som älskar att vara ute i skog och mark och som så lätt får barnen nyfikna på allt som skogen har att erbjuda. 

Helgen avslutades på bästa sätt på en mycket trevlig och barnvänlig restaurang ute i solen! Det var så varmt och skönt att jackorna åkte av och alla njöt av de varma strålarna. Underbart att kunna sitta ute och äta i mitten av oktober!

Trebarnsmamma?

Nej, inte riktigt så bra. Juna som blivit Judits mycket nära vän har däremot fått följa med oss hem efter förskolan två dagar i rad då Sue är i Asien (jobbar som flygvärdinna) och Alex behöver jobba mycket och sent. 

Här sitter trion och äter mellanmål under rutschkanan i skydd för regnet. Meg, den lilla filuren, är som en igel på de stora tjejerna. Hon älskar att få vara med och leka och ställer upp på allt som de ”utsätter” henne för. Och när hon inte vill något, gud nåde den som försöker sätta sig på henne. 

Nu bums i säng efter att ha röjt undan middag (hemmagjorda svenska köttbullar med potatis, sås och farmor Evas egenkokta lingonsylt – gissa om lilla Juna åt …?) och plock efter tre barns lek och bus här hemma. Imorgon är det Mickes födelsedag. Som ska förberedas på morgonen. Men än är det några timmar dit. Jäsp!

After work, kaféfrukost och flygande Jakob

Helgen började trevligt med en stund på lekplatsen med Juna och mamma Sue. Därefter gick vi hem och mötte upp Micke för att packa in oss i bilen och återigen träffa Junas familj på en ”fredagsmarknad” i Nordend där de också bor. Hur mysigt som helst. Runt en öppen plats trängdes vagnar med olika delikatesser. Vanligt är att folk strosar hem efter jobbet och handlar med sig det man önskar för helgen. Och naturligtvis stannar man för ett glas vin i något av tälten. Så gjorde även vi. Barnen hittade sina egna lekar bland benen på oss och så småningom sysselsatte de sig med någon slags maraton runt en gräsplätt. Och vi vuxna fick en massa tid att prata, skratta och njuta av ett glas vin.

Och nej, det är inte vin som Meg dricker även om folk skrattade gott åt synen runt oss där vi stod. Äppeljuice till barnen!


Lördagsmorgonen tog vid där fredagskvällen slutade, bokstavligen. Vi mötte upp Junas familj igen för frukost på  Glauburg café. Lea, Mark och Louis anslöt också. Kaféet påminner mycket om Kullsenska i Kalmar, med charmig äldre inredning i form av stora sköna fåtöljer där man nästan känner hur dammet yr runt en när man sätter sig.   


Fantasin var inte stor när vi började fundera på middagsmat framåt kvällen. På bordet serverade jag familjen en riktig 80-talsklassiker – Flygande Jakob. 

Idag testade vi cyklarna och lastade på båda tjejerna på cykeln och trampade iväg … ett par hundra meter tills vi tittade bakåt och såg att Meg, stackarn, satt och sov hängandes med huvudet som en annan akrobat. Usch, så kunde vi förstås inte ha det. Det var bara till att vända och packa ner henne i vagnen istället. Jag gick och Judit och Micke cyklade vidare till vårt planerade picknickmål. Efter en välbehövlig fika och en kopp kaffe ställde hela familjen upp på hopptävling. Vem tror ni vann? 



En vanlig torsdag 

Idag lämnade jag som vanligt på förskolan kl.08.30 och gick sen direkt hem för att ta fram alla tjocka vinterkläder. Här gäller det att göra sig redo för kylan. 
Herregud vad de växer! Inga av de kläder som jag trodde att de skulle kunna ha passade, såklart. Jag hade en tanke om att ta mig till gallerian nära oss för inköp av just ytterkläder. Men orken försvann när jag gick här hemma med Meg. 

Istället förberedde vi kvällens middag och plockade fram bullar att bjuda våra vänner på efter hämtning på förskolan. 

Och här sitter de, Judit och Juna. Två riktigt bra vänner. Juna pratar både tyska och engelska men hon föredrar engelska. Det är också engelska som de tar sig fram på i leken. Hur kul som helst att höra hur Judit anpassar sig och testar ord i leken med kompisar. 


Hemma i lägenheten blev det bus med lillasyster. Det pågår alla möjliga lekar med Meg nu. Hon får liksom bara gilla läget. Just här är hon en bebis i en lekhage. Ganska roligt att hon ställer upp på det när hon aldrig annars har tagit napp. 


Vi fortsätter äta mycket vegetariskt. Middag idag blev vegetarisk lasagne. Mycket gott! (Cecilia Blankens kokbok Nyfiken grön)