Dessa bilar …

Det kryllar verkligen av fina bilar i den här stan. Man reagerar, jag reagerar! Och barnen reagerar. Ja, kanske inte på själva bilen som så utan då mer på ljudet. Ett grymt ljud som vissa ger ifrån sig. 

På bilden nedan, har vi just passerat två bilar längs trottoaren och om jag är rädd i vanliga fall att Judit ska råka trilla på en parkerad bil eller skrapa den längs sidan med sin lilla trampcykel så var jag livrädd för att något av det skulle hända just när vi passerade de här. 

Så, vi gjorde helt enkelt ett litet projekt av själva passerandet. Meg fick sitta kvar i vagnen bakom bilarna medan Judit cyklade förbi med mig hållandes i ”stödpinnen” bak på cykeln. Därefter gick jag och hämtade Meg, stackarn, som började undra vart mamma tog vägen. Sen gick vi också förbi och till Megs stora glädje stod Judit och hoppade jämfota och ropade högt och glatt:”Mamma, du klarade det, du klarade!” I vissa fall känns det väldigt bra att vara ensam svensk ute på Frankfurts gator …

  

Äntligen

Det här har jag väntat på! Rätt länge nu. 

Stora skruttfian är på förskolan och lillskiten sover i vagnen. Om jag njuter effektivt och snabbt kan det här bli en riktigt trevlig stund för mig själv. Om en halvtimme ska jag tillbaka till förskolan och inskolning, om inte kommendoran vaknar i vagnen innan … Wish me luck!

Mamma, varför står det polisbilar utanför min förskola?

Ja, det kan man fråga sig. Det är ju inte så vanligt precis att man dagligen ser både ser polisbilar och poliser stå parkerade utanför sin förskola. Men så är det här. (Ser ni den, polisbilen längst bort under trädet? Ville inte fota för nära.) Och faktum är att det finns ett rimligt och bra svar på det. Frågan är bara hur bra det svaret blir för en tre-och-ett-halvtårig liten tjej som är vetgirig och nyfiken till tusen nuförtiden. 

Det enkla svaret är att det bredvid Judits förskola ligger en judisk skola. Och så mycket mer förklaring än så behövs ju egentligen inte. Men för Judit blev det inte lätt. Det krävdes långa, både logiska och ologiska resonemang med mig och henne själv om vad mitt svar till henne egentligen betydde (och mitt svar till henne tänker jag inte redogöra för här, hehe). 

Men hela vägen till glasskiosken hade jag en babblande liten Judit: ”Mamma, så dom står där för inte tjuvarna ska komma och ta dom (barnen)? Och dom (poliserna) kan ju prata med tjuvarna som deras fröknar inte kan (dagens egen bearbetning av de nya språken och en liten lätt antydan till frustration av att inte kunna leka och röra sig fritt med sitt eget språk)! Och så kan dom sova där i bilarna och se när alla barnen och fröknarna kommer på morgonen. Och så kan dom titta på min förskola också”. Och den där sista meningen är ju faktisk rätt sann och trevlig att tänka på emellanåt. För även om det inte är Judits förskola de ska ”skydda” så är det ju faktisk ingen nackdel att de står där. Dag ut och dag in, timme efter timme. 

Ja, det är mycket som ska bearbetas efter de första dagarna på förskolan. Den är så oerhört viktig den här första tiden för att hon ska få en bra start och för att hon ska vilja fortsätta gå dit. Min plan är att inte stressa henne till att vara där varken länge eller själv. Min filosofi är att om jag fortsätter trappa upp tiden, alltså antalet timmar, i riktigt lugnt tempo och bara lämna henne ensam korta stunder, så tror jag att hon själv kommer att vilja klara sig på egen hand snabbare. Och hittills har min filosofi funkat. Judit vill vara på förskolan utan mig och Meg. Och hon vill inte gå hem när jag säger att det får räcka för idag. Och även när hon har bett om att vi ska stanna lite längre har jag släpat oss därifrån. Just för att det ska bli positiva dagar och för att hon ska känna en spänning och längtan till att få gå dit igen morgonen efter. 

Min lilla Judit, så tapper och duktig att det gör ont i mig ibland när jag tittar på henne på förskolan. Hon anpassar sig så fint i sin nya miljö och hon gör det så hejdundrans bra! Älskade unge, du är fantastisk på alla sätt!

”After kindergarten”-mys

Ingen vidare bild, jag vet. Men ändå en bild som visar vårt mys efter första dagen, nåja, första timmen, på förskolan idag. En bra timme som förstås måste firas med en god fika på vårt favoritkafé. Meg var så slut efter storasysters roliga förskola med leksaker att hon somnade bums i vagnen. 

Imorgon ser vi fram emot en ny dag på förskolan. Vi fortsätter att hålla alla tummar vi har för att den blir lika bra  …