Nu börjar det. På riktigt. 

Nu är det ”på riktigt”. Vårt lilla äventyr i vår nya stad, Frankfurt. Vi har längtat och väntat spänt på den här dagen. Hur ska det gå med förskola, lägenhet och, ja -allt? 

Jag ska vara ärlig och säga att alla de stora frågorna lägger jag på hyllan till senare. Just nu handlar det mer om ”Hur sjutton sopsorterar jag här? Vad heter grädde på tyska? Vilka nycklar går till vilka dörrar och jäklars, vi har ju ingen vagn här nere än!”, vilket innebär en lååång dag med två vilddjur inomhus. Små bekymmer som ändå lyckas bli rätt stora i min vardag de här första dagarna. Tålamod! Och åter tålamod! 

Resan hit gick dock strålande. Tjejerna var jätteduktiga. På något konstigt sätt kanske de förstod allvaret i att mamman skulle rodda resan med de små liven och packning helt själv. Judit hade att göra med nyinköpta pysselböcker som hon fått av mormor. Och Meg, ja, hon lyckades faktiskt hålla sig runt oss, både på tåget och flyget. Utan att låta alla medpassagerare höra hennes vackra stämma mer än några gånger. Och inte heller stöp hon i backen. Otroligt! Men visst var jag trött när Micke mötte oss på flygplatsen. Glad, lättad och trött! 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s