På tu man hand

Det är inte ofta vi går ut och äter nuförtiden. I princip aldrig. Men i lördags fick vi chansen. Så gott, så trevligt och så … och så … och så fullkomligt nödvändigt! Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Vi åt  först mycket gott på 19 glas i gamla stan innan vi strosade vidare i en fin kväll över till slussen, Hornsgatan och bort till hotell Rival. Där slog vi oss ner i baren med ett glas vin till Micke och denna helt fantastisk goda kaffedrinken till mig. Sagolikt god!
I flera timmar satt vi och pratade som vi inte har gjort på länge. En nästan pirrig och lite ovan känsla sköljde över mig av att få sitta sådär ostört, fint uppklädd och sminkad tillsammans med mannen som gjorde mig knäsvag för många år och som fortfarande får mig att känna en sån där härlig känsla i kroppen när han tittar på mig. Han är snygg, han är stilig, och han är min. Bara min! Och jag älskar honom kolossalt mycket.

20160430_203743

Verkligheten kom sedan ifatt oss alldeles för snabbt när Meg, den lilla busungen, höll oss vakna till kl. 03.30 i natt. Jag har ingen förklaring till varför denna lilla madam valde att klättra och strosa runt i vår säng halva natten, men trötta var vi när söndagsmorgonens första solstrålar tittade in genom gardinerna. Vi var MYCKET TRÖTTA.
Men alla småbarnsföräldrar vet ju att det inte hjälper att hänga läpp för det, eller rättare sagt, tiden finns inte. Det är bara att lite (eller ärligt talat – MYCKET-) motvilligt dra sig upp och börja dagen. Och den blev ju trots allt väldigt fin. Strålande sol och mycket utomhuslek med glass och cykelträning.

20160501_162106

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s